För att ta reda på hur forskningen om alternativmedicinska metoder ser ut i Sverige är ett besök på nystartade Osher centrum för integrativ medicin på Karolinska institutet ett självklart val. Sedan tre år tillbaka bedrivs här forskning tack vare en generös donation. Vi möter föreståndaren, professor Martin Ingvar och docenten Mats Lekander.

Det är två påtagligt upprymda forskare som tar emot oss. Så här på måndagsförmiddagen är de ännu kvar i den sinnesstämning som fredagens lyckade seminarium gav.

Då hade de samlat några av sina svenska kollegor, den brittiske författaren Simon Singh samt den tyske professorn i alternativmedicin, Edzard Ernst för att diskutera sitt gemensamma forskningsområde – gränslandet där traditionell medicin och vetenskap möter så kallad komplementär medicin. Martin Ingvar och Mats Lekander har skrivit förord till britternas bok som är en ­genomgång av forskningsläget i alternativmedicin (se länk i högerspalten).

Konkreta ­resultat finns och kommer att ­publiceras under kommande år och, som de säger, ”kommer nog att spöka till det ­ordentligt”.

Hur ser den svenska forskningen om alternativmedicin ut?

– Vår centrala hållning är inte att vi bedriver alternativmedicinsk forskning, säger Martin Ingvar.

Osher centrum ser som sin uppgift att analysera alternativmedicinen vetenskapligt och ­informera den etablerade medicinen om resultaten.

– Vi försöker också finna nya vägar att informera åt andra hållet, men där måste jag säga att jag nästan är förvånad över hur ­envägig den kommunikationen är. Därför får man röra sig långsamt framåt för att få upp en idéutveckling kring detta.

I Singh och Ernsts bok prövas till exempel healerns förmåga. Skulle ni kunna ta in en healer här och pröva hans eller hennes kraft?

– Jadå, säger Martin Ingvar snabbt.

– Nja, svarar Mats Lekander. Det krävs många bra skäl för att prova. Då kan man tänka sig att användningen i samhället är ett bra skäl. Men det är klart att det är mer sannolikt att vi prövar en behandling som rimligen fungerar. Men vi kan undersöka vad som helst med öppet sinne.

Besvikelsen på hur möten med alternativmedicinare fungerat är stor.

– Det är svårt att samarbeta med dem som saknar den grundläggande vetenskapliga insikten, vilket kontinuerligt leder till diskussioner även om det är bevisat att metoden inte ger resultat. ’Men jag vet ändå att det fungerar’, är svaret. Det finns en brist på förståelse för att man som forskare måste stå utanför det ­resultat man förväntar sig. Man kan inte gå in och forska för att visa att något fungerar, säger Martin Ingvar.

Mats Lekander menar att det absolut finns skäl att titta på hur människor använder komplementärmetoder, förstå varför de gör det och se om det finns preparat eller behandlingar som fungerar.

– Det vi integrerar kan komma från alternativ, säger Mats Lekander.

Har ni själva komplementära ­erfarenheter?

– Joo du. Jag har god erfarenhet av kiropraktik och något försök med kosttillskott som väl misslyckades kapitalt, men också ­avslappning om det ska kallas komplementärt. Hypnos har jag hållit på med, säger Mats Lekander.

Vilka komplementärmedicinska erfarenheter har du, Martin?

– Jag har en vanlig kontorsrygg. Man missköter stativet när man jobbar hårt och därför har jag provat naprapati. Har ingen aning om det hjälpte. Det normala för en någorlunda frisk, gift man är ett naturalförlopp som innefattar en förbättring. Men när man ­löser upp en knut i ryggen känns det bättre, väldigt mycket bättre, ­säger Martin Ingvar.

Akupunkturens verkan är, ­enligt Singh och Ernsts genomgång av forskning samt egna kliniska försök, nära noll. Ändå ­behandlas många med akupunktur inom svenska sjukvård.

Hur kunde akupunkturen segla rakt in i den svenska skolmedicinen?

– Jag har inte mer att tillägga än att svenska smärtforskare väldigt tidigt angav möjliga fysiologiska vägar till varför akupunktur skulle vara bra ur smärtsynpunkt. Nu visar det sig att sannolikt är flera av de antagandena grovt överdrivna eller till och med felaktiga, säger Martin Ingvar.

Akupunkturens förespråkare fick med sig en del av den akademiska teoribildningen väldigt ­tidigt, vilket gjorde att akupunkturen kom över tröskeln bland annat på Socialstyrelsen. Då kom den in i vården, vilket har lett till att några legitimationsbärande yrken får utöva akupunktur på vissa indikationer.

– Det vi ser nu är att de som tror på akupunkturen inom de ­legitimationsbärande yrkena ­använder akupunktur hejvilt på väldigt många diagnoser. Det är en väldigt spännande vårdsociologisk utveckling som visar hur vi människor fungerar. Vi människor vill göra något nyttigt.

Varför lockas så många människor till alternativmedicinen?

– Det sammanlagda sociala kontraktet i att jag som medmänniska bryr mig om dig inklusive att jag är beredd att ta i dig, det finns ett antal faktorer. Det spelar nämligen roll vem som tar i en. Du måste ha ett socialt kontrakt i vilket det ingår. Då blir ­besökets längd, samma behandlare, mottagningens utseende, känslan att jag är välkommen ­eller inte betydelsefull. Allmänmänskliga ­effekter som liknar dem som ­säger att doktorn som ler vänligt får bättre effekt av antibiotika än en annan, säger Martin Ingvar.

Varför sökte du tjänsten som ­föreståndare för Osher centrum?

– Det fantastiska med en donation är att vi har en säkrad finansiering åtminstone ett par år och kan göra en del högriskstudier som vi annars inte hade vågat. Och jag är här därför att jag i många år har jobbat med subjektiv smärtupplevelse och sambandet med hjärnans fysiologi.

– Vi hade gjort en del vassa jobb om detta som nått en del uppmärksamhet i omvärlden, sen hade jag en idé om hur jag ville utveckla den och i den konkurrens som fanns fick jag professuren.

Ni sitter här, rent fysiskt, i samma lokaler som Stockholm brain institute i en vinge på Thoraxkliniken på Karolinska sjukhuset. Samarbetar ni?

– Vi är båda en del av Stockholm brain institute också. Det betyder också att Osher centrum inte behöver bygga någon som helst infrastruktur, vi har våra ­kameror, våra frysar, våra genetiker, våra psykiatrer och våra ­befolkningsregister. Det är det som är så häftigt. Vi kan både ­bidra till och vinna på att samarbeta med den ordinarie forskningen, säger Martin Ingvar.

Men ni har inte mycket samarbete med alternativmedicinarna?

– Nej, vi måste jobba med människor som har samma vetenskapliga grundsyn. Vi ska driva kunskapsutvecklingen framåt, inte vara en forskarskola.