Året innan Stefan Klee gick in i väggen började han få problem med sömnen. Tankarna på jobbet malde. – Jag oroade mig för att anläggningar för miljarder skulle haverera på grund av mina misstag.
03.00 Det är fortfarande kolsvart utanför sovrumsfönstret och de flesta av grannarna sover tungt. Men inte Stefan Klee. När han efter bara tre, fyra timmars sömn slår upp ögonen, går kroppen genast igång på högvarv. Redo att stiga upp och ta itu med dagens alla uppgifter.
Ja, det var så sömnproblemen började. Året innan Stefan Klee gick in i väggen var det som om hans sömnbehov minskade. Han vaknade mitt i natten eller tidigt på morgonen och kunde inte somna om. Medan han låg och vred sig såg han hur klockan segade sig fram timme för timme…
– Konstigt nog var jag först nästan lite tacksam eftersom mitt minskade sömnbehov gjorde att jag fick mer tid att ta itu med allt som stressade mig. Men så småningom började det kännas i kroppen att något var fel.
Det här var i början av 1990-talet och Stefan Klee arbetade som teknisk chef inom kraftindustrin. Han tyckte om sitt jobb, men arbetssituationen var pressad. Tekniskt komplicerade uppgifter skulle lösas på kort tid.
– Jag upplevde jobbet som väldigt hotande och låg ofta vaken och funderade på om jag fattat rätt beslut eller kommit fram till den bästa tekniska lösningen. Jag hade skuldkänslor och oroade mig för att anläggningar för miljarder kronor skulle haverera på grund av mina misstag.
Trots att Stefan Klee sov väldigt lite dröjde det länge innan han började känna av effekterna av sömnbristen. Efter något år kom dock tröttheten över honom på allvar. När han steg upp på morgonen kände han sig helt utmattad.
Tröttheten försvårade den redan pressade arbetssituationen. Stefan fick svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt och hans projektpresentationer blev allt tunnare. Han blev också lätt irriterad och fräste åt kollegor.
– Det hade jag aldrig, aldrig gjort tidigare. På natten efteråt fick jag enorma skuldkänslor över vad jag hade sagt. Även hemma var mitt humör som en berg- och dalbana och jag kunde börja grina för ingenting.
Till slut gick han till företagshälsovården. Efter att ha lyssnat på Stefans berättelse och konstaterat att vissa blodfetter låg väldigt högt, sjukskrev läkaren honom och ordinerade vila.
Så småningom lyckades Stefan släppa tankarna på jobbet lite, men han sov ändå oroligt.
– Även om jag ibland sov sex, åtta timmar var det som om kroppen inte tog till sig sömnen. Den bet liksom inte. Det är svårt att beskriva den tröttheten, men om jag såg en pensionär sitta på en parkbänk kunde jag nästan bli förbannad eftersom jag kände att jag bara måste få lägga mig där och sova. Kroppen var så tung.
Efter några månader återvände Stefan Klee ändå till jobbet. Han fick något mindre pressande arbetsuppgifter, men eftersom han är en ”ambitiöst lagd person” hittade han mer uppgifter än han fick utlagda på sig, som han själv beskriver det. Situationen höll i tre månader. Sedan gick han in i väggen igen.
– Jag fick ofta höra att jag bara skulle koppla bort tankarna på jobbet under nätterna, men det var omöjligt. Jag kände mig helt utlämnad till dem.
Under de kommande fem åren gjorde Stefan flera försöka att återvända till sitt gamla jobb. Det fungerade en tid, med sedan blev han sjukskriven igen. Och igen.
Till slut sade han upp sig. Den utlösande faktorn var en panikångestattack som han fick natten efter en viktig presentation utomlands. När han låg ensam i en hotellsäng med bultade hjärta var han övertygad om att han skulle dö – och något liknande ville han aldrig vara med om igen.
– Under de här åren hade jag också återkommande mardrömmar med olika stressteman. Jag skulle kanske med flyget, men hann inte med. Eller så skulle jag flytta dagen därpå och hade inte ens börjat packa.
Efter att ha kommit på fötter igen, bestämde sig Stefan för att omskola sig till mental rådgivare. Under sin sjukskrivning hade han själv haft en sådan samtalskontakt och blivit inspirerad.
Inför en kurs i personlig utveckling och mental träning på Skandinaviska ledarhögskolan, satte han upp tre mål för sig själv:
1. Jag ska bli frisk.
2. Jag ska förbli frisk.
3. Jag ska försörja mig som mental rådgivare.
– Även om jag har haft ett par återfall, kan man säga att jag har uppfyllt de första två målen, säger Stefan Klee .
Att försörja sig som mental rådgivare, var dock inte lätt. Som egenföretagare krävs det bra nerver för att klara av osäkerheten innan pengarna (förhoppningsvis) börjar rulla in. Stefan Klee, som är lite mer lagd åt katastrofhållet, såg framför sig hur banklånet han tagit slukades utan att det kom in några pengar. Efter knappt tre månader blev han sjukskriven igen.
– Ofta låg jag vaken på nätterna och målade upp negativa framtidsscenarion. Jag såg framför mig hur jag aldrig skulle bli skuldfri och kunna försörja mig igen. Allra värst var det om jag vaknade i vargtimmen. Då kändes allt extra tufft.
Även om det inte blivit någon blomstrande verksamhet har Stefan Klee arbetat en del som mental rådgivare de senaste åren. Det räcker dock inte för att försörja familjen, så i dagarna återvänder han på konsultbasis till sin gamla arbetsplats inom kraftindustrin. Även om det känns nervöst eftersom det var där problemen började, hoppas han kunna hantera stressen tack vare ny insikt.
– Numera sover jag i alla fall bra. Eftersom jag är småbarnsförälder blir det förstås lite si och så med sömnen emellanåt, men om jag sover dåligt tar jag bara igen det natten därpå. Jag kan sova ikapp, vilket var helt omöjligt under de stressiga perioder då jag behövde det som mest.
