Skolsköterskor som följer alla elever år efter år har en unik ­inblick i hur unga mår i dag. Både Eva Jillefors Olsson och Susanne Wejkner har arbetat ganska länge inom skolhälsovården. Eva har dessutom tre egna barn och Susanne har fyra. De har hunnit möta flera tusen ungdomar sedan de själva var tonåringar.

När vi ses för ett samtal om ungas psykiska ohälsa är det ovanligt stillsamt på mottagningen. Alla elever har nämligen lov. Annars brukar det titt som tätt knacka på dörren.

– Spontanbesöken hos oss är en positiv utveckling, säger Eva Jillefors Olsson.

– Men impulsstyrdheten, att ingen kan avvakta och se utan kommer hit direkt. Allt ska gå så fort. Vem lär dem det? säger ­Susanne Wejkner.

Eva och Susanne konstaterar att skolsköterskornas uppgifter har förändrats mycket. Förr var det mer sjukvård och fysisk ohälsa i centrum. En hel del av de uppgifterna finns kvar med vaccinationer, kontroller av längd, vikt, syn och ryggar samt andra kroppsinriktade göromål.

Men den psykiska hälsan kommer alltmer i fokus. Skolsköterskorna är en viktig länk mellan eleverna, deras föräldrar och olika instanser inom vården. Förutom att det blir allt vanligare att eleverna vill prata av sig lite kommer många också för att berätta om kompisar de är oroliga för.

Ibland måste skolsköterskorna arbeta med epidemiska utbrott av självskadebeteende eller anorexi. Detsamma gäller aggressivt beteende som kan vara uttryck för psykiska problem av något slag. Skolsköterskorna fångar upp eleverna och kan hjälpa dem vidare i vården.

– Förr kunde de gå till psykologen i större utsträckning, men nu finns det inte alltid tillgång till psykolog eller kurator på skolorna, säger Eva Jillefors Olsson.

Susanne Wejkner tänker tillbaka på hur det var när hon gick i skolan på 1960- och 70-talet. Inte kom hon på tanken att kila till skolsköterskan då.

– Ingen frågade hur vi mådde. Nu ska eleverna känna efter och vi frågar dem gång på gång: ’Hur mååår du?’ ’Är du nöjd med skolan, klassen, kompisarna etce­tera?’ säger Susanne Wejkner.

Kanske är det så att förr bet man ihop och förträngde det onda. I  dag känner man efter och släpper fram det.

– Barnen har fått en helt annan betydelse i samhället. De har större inflytande. Min mamma frågade inte mig vad vi skulle äta eller vart vi skulle åka på semester, säger Eva Jillefors Olsson.

I dag har barn mycket makt i familjen och medbestämmande i skolan.

– Det är mycket bra att barn har inflytande, men de är inte mogna att ta hur mycket ansvar som helst. Ansvar stressar, konstaterar Eva Jillefors Olsson.

Sömnsvårigheterna har ökat bland barnen, särskilt insomningsproblem.

– Det ser vi i enkäterna från både fjärde- och åttondeklassare. Här skulle vi verkligen behöva ha något konkret att erbjuda dem. Det finns ett utbildningsbehov, säger Eva Jillefors Olsson.

Hon skulle gärna se att barnen fick lära sig hur man hjälper sig själv att varva ner. Återhämtning är A och O för en god psykisk hälsa.

– Insomningssvårigheter tolkar man som en oro. De har svårt att koppla av. Vi hör av många tjejer att de sms:ar hela natten och att de väcks av kompisarnas meddelanden.

Ungdomarna har mobilen på hela natten. De har datorn i knät och chattar så länge de får. Många har en egen tv på rummet. Det är aldrig tyst.

– De har ingen kunskap om den allra enklaste sömnhygien, säger Susanne Wejkner.

– Jag håller inte riktigt med om att alla sömnsvårigheter beror på det. Några har gjort allt rätt. Rummet är vädrat, mörkt, tyst och kudden är bekväm men de kan inte somna ändå. Det är en ­sådan snurr på tillvaron att huvudet inte kan komma till ro. Man vet hur det är själv ibland, men det är oroande att tioåringar har det lika svårt att koppla av som vi vuxna.

Varje år har skolsköterskorna hälsosamtal med alla elever i fjärde och åttonde klass. Utgångspunkten är den enkät som alla elever i Stockholms stad besvarar. Den tar upp frågor om både fysisk och psykisk hälsa och hur vanorna påverkar hur man mår. Tanken är att hälsosamtalen ska lära eleverna sambanden mellan hur man behandlar sin kropp och hur man mår. Allra tydligast i enkäten är den enkla frågan ”Äter du frukost?”.

– Är svaret nej kan jag nästan vara säker på att eleven också kryssat i att han eller hon ofta går och lägger sig alldeles för sent, säger Eva Jillefors Olsson.

Det är inte ovanligt att de här eleverna också kryssar i att de ofta har huvudvärk och känner sig nedstämda.

Eva Jillefors Olsson arbetar både i Enskedeskolan och i Hagsätraskolan ser skillnader i stress. I den mer välbärgade stadsdelen Enskede har många av barnen aktiviteter flera gånger i veckan och ett högt tempo i vardagen. I Hagsätra är det få som har råd med flera aktiviteter i veckan och att inte ha råd kan också vara en stressfaktor.

– Över lag ser man mer både fysisk och psykisk ohälsa i Hagsätraskolan. De både äter och ­sover sämre och rör sig mindre, säger Eva Jillefors Olsson.

Socioekonomiska förhållanden har stor inverkan på hälsan. Sämre levnadsvanor påverkar förmågan till koncentration i skolan, aggressiviteten blossar upp snabbare och tonen eleverna emellan kan vara hård. Skolans rykte blir också en del av elevernas självbild.

I Hagsätra kan eleverna tycka att både lärarna och skolan är bra, men ändå bär de tyvärr med sig bilden att ”vår skola är sämre än andra”. En av Hagsätraeleverna kommenterade situationen så här: ”Lärarna är bra, men eleverna respekterar dem inte”.

– För dem som bara lyckas med att äta frukost och komma tid till skolan är mycket vunnet, konstaterar Eva. Det här med att komma fem-tio minuter för sent och störa hela lektionen är så hänsynslöst mot alla, inklusive en själv.

Hon berättar att spanska skolbarn på besök i Sverige blev chockade över hur stökigt det är i svenska klassrum. Eva Jillefors Olsson tycker att vi ska vara glada åt att ha lämnat den tid då vuxna var alltför auktoritära, men att vi istället fått en brist på hänsynstagande.

– Det ska inte skyllas på lärarna. Skolan är bara en spegel av resten av samhället. Inte ett samhälle i sig, säger Eva Jillefors Olsson.