Filippa Reinfeldt (M) medger att vården är ojämlik men hävdar att vårvalet är ett steg mot mindre skillnader. Dag Larsson (S) anser att vårdvalet har ökat ojämlikheten. Läkaren och författaren Stefan Einhorn (t h) ger patienter rådet att vara snälla men inte undfallande.
Foto: Scanpix
Filippa Reinfeldt (M) sjukvårdslandstingsråd, Stockholms läns landsting:
– Vårdvalet har lett till mer tillgänglig och patientnära hälso- och sjukvård, men nu vill vi gå vidare och koppla på ersättning för diagnos och vilken åtgärd man sätter in. Den här alliansens ambition är att sjösätta detta i början på 2011, under hösten måste vi ta beslut så att vårdgivare hinner ställa om sitt arbete utifrån det nya ersättningssystemet.
– Vi har en väldigt ojämlik vård, utifrån nationellt perspektiv, men också om man tittar enbart inom ett landsting så ser vården väldigt olika ut. Det har att göra med om man är yngre eller äldre, om man är man eller kvinna, om man är hög- eller lågutbildad eller var någonstans man bor.
– Då måste vi hitta olika sätt att styra vårdens resurser och det gör man inte genom att koppla pengar till bostadsområden, det cementerar bara fast människor i segregerade områden, utan det handlar om att koppla resurser till individer och till de olika behov han eller hon har.
Vad har vårdvalet betytt för jämlik vård?
– Vårdvalet har betytt fantastiska tillgänglighetsökningar, särskilt för de människor som tidigare har haft svårt att ta sig fram till vården. Vi har till exempel fått till stånd 37 nya vårdcentraler.
Hur skulle du beskriva dig själv som patient?
– Jag är nog ganska påläst som patient och genom mitt arbete har jag lärt mig mycket om vården som också gör att jag ställer krav.
– Så skulle jag förstås önska att många fler hade det. Jag tycker att en av de mest grundläggande uppgifter som vi sjukvårdspolitiker har är att se till att vi har öppna jämförelser, att redovisa resultat och hur man når fram i vården mycket mer än vad som har gjorts tidigare.
– – –
Dag Larsson (S), landstingsråd i opposition i Stockholms läns landsting:
– Vi måste se till att patienters rättigheter inte är beroende av hur pass pådrivande patienterna är. Vi måste bygga vårdgarantisystem som inte är beroende av att du ringer runt och jagar läkare utan där personalen säkerställer att du får vård. Det handlar om våra arbetssätt.
– Sen handlar det också om att se till att vården är tillgänglig. Vi har väldigt stora socioekonomiska skillnader i Stockholmsregionen. Samtidigt kan vi konstatera att vi har mer av specialistläkare i den norra delen av regionen och väldigt ont om specialistläkare i den södra delen. Då gäller det att våga ta politiska beslut och se till att vården finns inom rimliga avstånd, även i områden där människor är mer socioekonomiskt svaga.
Vad har vårdvalet betytt för jämlik vård?
– Jag vågar påstå att vårdvalet i primärvården hos oss har inneburit en mer ojämlik vård. Där ser vi hur personalbemanning i socioekonomiskt svaga områden dras ner kraftigt. Visserligen ökar läkarbesöken, men sjuksköterskor och undersköterskor försvinner och vårdcentraler i utsatta områden har färre anställda i dag.
– Men det finns delar i vårdvalet där vi kortat köerna i specialistsjukvården och det är ju bra för alla. Men det är inte alla som använder vårdvalssystem och håller på och ringer runt, utan det är vissa medborgare som gör det. Om man inte aktar sig kan det uppstå nya ojämlikheter.
Hur skulle du beskriva dig själv som patient?
– Jag tillhör de här som har väldigt stor respekt för den medicinska professionen, ibland är den nog lite överdrivet stor när jag är inne som patient. Jag är väldigt lydig, väldigt snäll och gör som de säger till mig.
– – –
Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi vid Karolinska Institutet och överläkare vid Radiumhemmet samt författare till bland annat storsäljaren Konsten att vara snäll.
Ska man vara snäll som patient?
– Ja, man ska alltid vara snäll, men man ska inte vara en mesig patient som inte vågar säga ifrån. Det är nog till slut så att den som ställer större krav i vården får bättre vård. Vi har inte att göra med maskiner utan med människor som är påverkbara. Ringer man och är ledsen och orolig för att det är så lång väntetid så kan man kanske tjata sig till en tidigare tid. Och om man inte är nöjd kan man byta doktor, men många tar inte den chansen för att de inte vågar. Man har rättigheter som patient och hur man utnyttjar dessa rättigheter varierar.
Är det svårt som läkare att ge alla vård på lika villkor?
– Det är en utmaning. Vi drivs även av omedvetna processer som gör att vi kanske slentrianmässigt förhåller oss på ett visst sätt till en grupp och på ett annat sätt till en annan. Det kan handla om omedvetna fördomar eller en människosyn som inte är optimal. För att vi ska bli vårdgivare på lika villkor måste vi bli medvetna om dessa processer.
Hur ska man som läkare tänka i mötet med patienten för att vården ska bli rättvis?
– Man ska tänka att varje människa som sitter framför en är unik och försöka möta den på ett optimalt sätt. Jag är medveten om att detta är ett idealtillstånd. Ska man hinna med 15-20 patienter per dag så kan det bli en väldig slentrian.
Hur skulle du beskriva dig själv som patient?
– Jag är inte patient så ofta, men jag försöker alltid vara snäll och vänlig. Det blir alltid väldigt speciellt när man är doktor och patient i en och samma person, det är en svår balansgång. Jag är nog som jag råder andra att vara som patienter: Inte undfallande, utan ställer ett visst mått av krav, men på ett schysst sätt.
