Morris, Klara, Hampus och de andra minstingarna kilar snabbt och lägger sig på varsin madrass. Det är dags för ”lilla vilan” på förskolan Elvan på Söder i Stockholm. Barnen blir ­omstoppade av personalen, får gula handdukar som täcken och snart sover de sött. De somnar fortare än någon förälder kan föreställa sig.

– ’Han kommer i alla fall inte att somna’, är en av de vanligaste kommentarerna från föräldrar när vi har inskolning, säger barnskötaren Caterina Onne.

Men barnen somnar, klär på sig, tvättar händerna, äter (nåja, några petar i maten. Andra äter som vuxna grovarbetare) och sjunger med i ”Lilla snigel akta dig”. Att härma andra är grunden för all mänsklig utveckling. Trots att de minsta barnen fortfarande bara uttrycker sig i tvåordsmeningar har de stenkoll på rutinerna.

Morgonen på Elvan börjar med frukost för de barn som vill äta här. Föräldrar får gärna ta en kopp kaffe. En av mammorna är tacksam för det.

– Jag är så himla bohemisk och har lärt mig massor av dagis. Föräldrar börjar ju också på ­dagis. Kan vi köra samma rutiner hemma funkar det bättre.

Första milstolpen efter frukosten är samlingen. Barnen tar ned sina kuddar från krokarna på väggen och sätter sig i en ring. Caterina Onne leder sång och mellansnack. Först frågar hon om någon vet vilken dag det är. ”Fredag!” ropar flera barn på en gång.

En liten tjej skruvar sig särskilt mycket och pockar på uppmärksamhet. Det är Elin som fyller 3 år just i dag.

Traditionen bjuder att födelsedagsbarnet får önska en sång. Elin verkar helst vilja få all uppmärksamhet överstökad så snart som möjligt. Visst är det härligt att fylla år, men när alla tittar blir det lite för mycket.

Alla sjunger ”Jag hamrar, jag spikar, jag bygger en bil.”. ”Tut tut” slutar visan.

– Men bilar tutar inte så mycket, de brummar mest, kommenterar en tjej med kattdiadem.

Efter ”Tingeling tåget far ut i vida världen” är det dags att gå ut. 28 barn ska pälsa på sig ­ordentligt. Det är flera minusgrader ute. Många behöver hjälp, fast de flesta försöker klä på sig själva. De lägger ut sina overaller på golvet och försöker åla in i dem. Resultaten varierar. Personalen går från den ena till den andra för att byta skor från höger till vänster fot, stoppa in en arm i stället för ett ben i ärmen och för att leta fram två vantar till varje barn. Det tar sin tid. Tålamod är a och o, både för barn och vuxna.

Medan barnen leker på gården reflekterar barnskötaren Caterina Onne över rutinerna i barnens vardag. En viktig vana, särskilt för de minsta som nyligen har börjat på dagis, är att vinka till föräldrarna.

– Det får inte bli så att den man kom hit med plötsligt är försvunnen. En bra separation är viktig, säger Caterina Onne.

Att personalen låter barnen vara ledsna en stund, om så är fallet, är också viktigt. När en vuxen sätter ord på barnets känslor hjälper det utvecklingen, menar psykoterapeuten May Nilsson. Alla måste få uttrycka hela registret av känslor.

Efter en timmes utelek är det dags att gå in. Först går alla barn in på toa, blöjor byts och händer tvättas. Hampus gnuggar ansiktet noggrant och ser nöjd ut. En kort samling med sång och lite prat om vad som har hänt avslutas med att de barn som varit med och dukat presenterar lunchmenyn.

När maten är uppäten är det dags för vila. På Elvan är den uppdelad i tre. Sovvila för de minsta, mellanvila för dem som sitter och lyssnar på en saga och stora barnens vila som också innefattar någon form av avslappning.

Efter vilan är det fri lek. Antingen inne eller ute. Vid 15­tiden börjar föräldrarna komma och hämta.

Hur snabbt kommer barnen in i rutinerna i förskolan?

– Det brukar ta en månad ­ungefär. Inskolningen tar mellan tre dagar och tre veckor för de flesta. Det beror till viss del på föräldrarna. En del barn släpper inte föräldrarna och en del föräldrar släpper inte barnen.

Finns det de som ogärna makar in sig i rutinerna?

– Det finns alltid människor som kör sitt eget race. Det märks redan när de är små, säger Caterina Onne och skrattar.