Västanvinden blåser hårt hos Pia Röjdeby som bor ute på landet mellan Uppsala och Norrtälje. Så här mörka, kalla och blåsiga vinterdagar är det svårt att hålla fast i vanan att ta en daglig promenad. Hon plockar fram gåstavarna för fotografens skull och tar några raska steg.

–Puh, det känns att jag har tappat i kondition, säger hon.

Att motion är bra vid depressioner är vetenskapligt bevisat. En dos dagsljus är också en humörhöjare. Detta vet Pia Röjdeby mer än väl. Men kunskap är inte allt. Det är starka krafter som kämpar emot. Pia Röjdeby har bipolär sjukdom (manodepressiv sa man förut) och i perioder växlar humöret. Men i långa perioder är hon helt frisk.

– Det kan gå många år mellan skoven, berättar Pia Röjdeby när hon bjuder på fika efter att ha tänt en brasa.

Men även i friska faser kan det vara svårt att hålla fast vid en regelbunden dygnsrytm. Många med bipolär sjukdom har en tendens att stanna uppe långt in på natten. Stor sömnbrist kan utlösa en manisk period. Denna följs ofta av en depressiv fas då kroppen går ner på sparlåga och det känns som om man vill sova hur mycket som helst. Just svårigheten att hålla en regelbunden dygnsrytm är - paradoxalt nog - ett av sjukdomens symtom, samtidigt som det är en hjälp för att hålla sjukdomen i schack.

Redan i tonåren funderade Pia på det bästa sättet att hålla sig frisk.

–Det måste vara att leva som pappa och tant Vivan, tänkte jag. Att stiga upp tidigt, jobba hårt med kroppen och att inte röka eller dricka.

Som 18-åring fick hon sin diagnos. Hon har svängt mellan mani och depression flera gånger.

– Det är viktigt att medicinera. Men det är också A och O att ta hand om sig med kost, motion och att ha en struktur i sina sömnvanor, säger Pia Röjdeby.

Sömnen är den springande punkten i de sunda vanorna, förklarar Pia Röjdeby. Om den inte fungerar blir det lätt sena mornar utan frukost och sedan alltför mycket mat och prat på kvällen. Då händer det att hon får svårt att varva ned och att somna i lagom tid. I perioder blir allt rätt.

–Jag var med i Viktväktarna och gick ner åtta kilo förra året. Mådde hur bra som helst. Styrketränade och gick promenader i skogen med en kompis. Så jag kan när jag vill!

Förut, när barnen var små, jobbade hon på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Då gick bussen hemifrån vid 6-tiden. Även efter mardrömsnätter gav hon sig iväg. Då hade hon dessutom höga krav på sig själv att ha det perfekt städat hemma. Hon kunde inte gå och lägga sig om det inte var ordning och reda.

–Jag plockade, fixade och snodde runt. Gick inte och la mig förrän allt var tipp topp. Då var klockan kanske ett på natten och jag skulle upp vid fem.

På den tiden rökte hon också och drack 13–14 koppar kaffe om dagen – och hade ständig spänningshuvudvärk.

Nu har hon lugnat ned sig. Det är hela nio år sedan hon slutade röka och det blir knappt något kaffe alls numera.

Men Pia Röjdeby har fortfarande en kluven inställning till sänggående och sovande. Eftersom hon legat vaken och vridit sig i sängen så många gånger hjälper det inte att hon kan allt om hur den optimala sovmiljön ska se ut:

– Vi har plockat bort tv:n och har inga prylar som stör. Det är mörkt och svalt förstås och jag gör inget annat i sängen än att sova. Nåja, en sak till, men inget annat …

Att gå och lägga sig har varit en ”ångestgrej”, säger hon. Hon har använt sömnmedel, men vill helst låta bli.

–Jag har ägnat mycket kraft åt att oroa mig för att inte kunna sova, har varit livrädd för att bli sjuk som en följd av det. Nu har jag äntligen nått en känsla av tillit. Om jag blir sjuk vet jag faktiskt hur jag ska hantera det.

Hon vet också vikten av att varva ner ordentligt för att kunna sova i vettig tid. Förut tränade hon innebandy med ett gäng i grannskapet, men träningen som började vid 20-tiden blev för sen. Då var hon uppe i varv till långt in på nattkröken.

–Jag har också lärt mig att man ibland också måste tacka nej till den jätteroliga festen eller kanske bara låta bli att åka och handla den där jackan just idag. Vissa dagar måste jag stanna hemma och bara varva ner, ta hand om mig.

Att uttrycka sig kreativt spelar också stor roll för den psykiska hälsan, påpekar Pia. Hon sjunger, spelar gitarr, skriver dikter och målar ibland. Hon har länge skrivit en dagbok om hur det är ”att vara Pia” och att leva med bipolär sjukdom.

– Det betyder mycket att sätta ord på sina känslor eller få utlopp för dem i att måla eller i musiken.

En dröm är att skriva en bok om sjukdomen tillsammans med en författare. Hon vill få bort fördomar om bipolär sjukdom.

–Jag vill framför allt att vi pratar mer om den här diagnosen och om psykisk ohälsa i största allmänhet.