Det är en förening som arbetar för att skapa flera sådana boenden – ett boende med arbetsgemenskap där de boende helt eller delvis sköter huset de bor i och där man har gemensamma middagar och andra aktiviteter.
Nästa projekt i Stockholm är ett gemenskapsboende i Axelsberg. Ordförande i föreningen är Ingela Blomberg, som varit engagerad i frågan allt sedan 1970-talet. Då var hon med i arbetsgruppen BiG, Bo i Gemenskap, som skapade modellen för många av de kollektivhus som byggdes i Sverige under 80- och 90-talet. Att bo i ett gemenskapsboende är ett sätt att förenkla vardagen, säger hon. Det medför nästan automatiskt gemenskap och att man ökar den sociala livskvaliteten till vardags och fest.
Men det innebär också ett ansvar och att man måste lära sig vad demokrati verkligen är, i praktiken. Så mångas röster som möjligt måste höras, men när ett beslut går emot ens önskan är det nödvändigt att man kan leva med det.
Genom en mognadsprocess kan man bli lagom jagstark – jag ingår i ett vi, men förblir samtidigt ett jag.
