Tolvåriga Elizabeth och hennes mormor Rodah Nairuko har fått helt olika förutsättningar för sina liv. Mormor Rodah är könsstympad, hon har fött och uppfostrat fyra barn som nomad bland massajerna, medan Elizabeth slipper könsstympningen och i stället får gå i skola liksom sin ett år äldre syster Brendah.
NAROK, KENYA
Systrarna Elizabeth och Brendah, 12 och 13 år, har haft en nervös morgon. Tillsammans med 40 andra masajflickor ska de genomgå den alternativa ritualen som kommer att ”göra dem till kvinnor”. Den ska ersätta den traditionella könsstympningen.
Augusti och december har traditionellt varit könsstympningens tid i Kenya. Det är då man skurit bort klitoris, eller mer, på de flickor som är på väg att bli könsmogna. Efter ingreppet har de betraktats som vuxna kvinnor som kan giftas bort. Ibland utförs ingreppet med samma rakblad på ett stort antal barn, som då dessutom riskerar att smittas med hiv.
Staden Narok nordväst om Nairobi är liten med kenyanska mått mätt, här bor knappt 500 000 människor av landets drygt 30 miljoner invånare. Många tillhör klanen massajer där könsstympning av flickor har en stark ställning. Staden väcks före gryningen av böneutroparen som sjungande förkunnar att ”Gud är stor”. Därefter tar tupparna vid. På grusvägen utanför hotellet går korna lösa.
Sedan 2002 genomförs en ”alternativ övergångsrit” på Maasai Girls Secondary School i Narok. Förhoppningen hos stadens lokala styre och många engagerade kvinnorättsaktivister är att den nya traditionen ska utradera den gamla. Hittills har 350 flickor genomgått den alternativa riten. Ett fåtal har ändå stympats efteråt, trots att föräldrarna skrivit på ett papper som lovat att barnen ska slippa.
De 40 flickorna är allvarliga och de flesta ser ut som mellanstadiebarn. De tar plats längs ena långväggen i skolans aula. Vid motstående sida sitter företrädare för bland annat staden Narok, FN:s befolkningsfond och skolan.
Mitt emot den upphöjda scenen sitter flickornas föräldrar. Många är massajer och traditionellt klädda i praktfulla dräkter med halsband som klirrar och uttänjda örsnibbar. Vanliga dörrnycklar är ett populärt komplement till halsbanden som utsmyckning och många av kvinnorna har en tand utdragen i underkäken - av ”estetiska skäl”. En svag doft av get anas när kvinnorna går förbi.
På tre generationer har livet här förändrats dramatiskt. Elizabeth och Brendahs 62-åriga mormor Rodah Nairuko är traditionellt klädd som den massajkvinna hon är. Hon är omskuren, har fött fyra barn och levt som nomad. När det blev torka flyttade hela familjen i sökandet efter vatten. Trots det fick hennes döttrar studera i perioder, så Elizabeth och Brendahs 33-åriga mamma Lorna Sanaet arbetar som lärare vid en annan skola.
- Men jag är könsstympad. Det innebär mycket smärta och jag ville inte att mina flickor skulle ha det likadant. Vi lär flickorna hur de är skapade av Gud och att vi får inte förstöra det, säger Lorna Sanaet, som utöver flickorna har en son.
- I början när den alternativa ritualen började användas trodde de äldre först att vi vilseledde flickorna, men de har förstått nu att det inte är så, säger Lorna Sanaet.
Mormor Rodah Nairuko ler med hela ansiktet och säger:
- Jag stödjer verkligen den alternativa ritualen. Jag ångrar att jag själv blev stympad. Jag är glad och stolt över att mina barnbarn nu kan vara förebilder
för andra flickor.
Före dagens ceremoni har flickorna under fem dagar studerat frågor som rör könsstympning, sexuellt våld och hiv och aids. På väggarna sitter blädderblocksblad där bland annat dåliga traditioner räknas upp: de stora hålen i öronen, tidiga giftermål, att dra ut tänder, ansiktstatueringar och könsstympning. Där står också:
”Lita inte på någon bara för att han ser trevlig eller vanlig ut. Var inte orolig för att verka otrevlig eller ohjälpsam om en situation gör dig orolig. Ignorera inte signaler om sexuellt ofredande. Om du upplever att du är i fara, försök påkalla hjälp från någon i närheten och använd ditt omdöme klokt.”
Det som avhåller många från att sluta könsstympa sina döttrar är rädslan att de inte ska bli gifta. Traditionen kräver omskärelse. Elizabeth tror ändå att hon ska kunna få en man när hon blir äldre, men först vill hon läsa vidare. Hennes mamma Lorna valde själv sin make när hon var 20 år och säger att det ska hennes döttrar också få göra. Flickornas pappa stödjer att de
inte stympas, men han är inte med vid ceremonin.
Den alternativa ritualen inleds med en bön till Jesus. Därefter följer körsång av det slag som kan förekomma vid en traditionell könsstympning. Till det kommer expressiva uppläsningar av poesi och teater där skådespelarna riktar sig rakt ut till åhörarna med budskapet att det är av yttersta vikt att sluta könsstympa flickor och i stället låta dem gå i skolan. Mest uppskattat är en dockteaterföreställning som handlar om samma sak. Massajkvinnorna skrattar så att halssmyckena rasslar.
De 40 flickorna sjunger en sång och den lokale guvernören förklarar att de nu har genomgått förvandlingen från barn till kvinna och därför inte ska omskäras.
- Gud kommer att straffa den som gör så, säger han och tittar bistert ut över föräldrarna.
Agnes Pareyio från Tasaru Girls Rescue Centre pratar först stamspråk till föräldrarna och säger sedan på engelska:
- Om ni inte hjälper oss så kommer vårt samhälle att halka efter.
Kenyachefen för FN:s befolkningsfond Fabian
Byomuhangi påminner om att könsstympning är en bidragande orsak till hög dödlighet för både barn och mammor vid förlossningen och att risken för hiv och aids också ökar. Dessutom har unga mammor som ännu själva är barn svårt att ta hand om sina barn på samma sätt som myndiga kvinnor.
- Gratulerar! Er framtid ligger i era händer, tro på er själva. Vägen är fortfarande svår, men ni har styrkan, säger Fabian Byomuhangi.
Guvernören påpekar att trots enorma resurser har Narokdistriktet svårigheter att omsätta det till en förbättrad levnadsstandard:
- En orsak till det är dålig utbildning. Efter fjärde klass börjar flickorna försvinna. I åttonde klass finns det inte en enda flicka kvar. De dåliga skolresultaten i distriktet beror delvis på traditionerna. Förra året klarade bara fem studenter att gå vidare till universitetet. Vi blir marginaliserade. Om våra flickor slutar skolan i fjärde klass, vad är då vår framtid?
Alla flickorna blir uppropade och får komma fram och ta emot var sitt diplom innan de får en hand hastigt lagd på sin hjässa. Diplomet intygar att deltagaren har genomgått en ”familjelivsutbildning” och därefter examinerats genom den alternativa ritualen. Både Elizabeth och Brendah håller stolta sina diplom framför sig.
Avslutningsvis ber flickorna till Jesus igen innan en gemensam festmåltid tar vid, bestående av ris och kyckling. Masajkvinnorna hämtar sin mat och äter i aulan innan de ger sig iväg. Det som slår en västerländsk besökare är att det inte förekommer några stora känslouttryck. Föräldrarna tar inte i sina barn och några kramar delas inte ut.
Men Elizabeths och Brendahs mamma Lorna är lycklig efteråt:
- Jag är glad i dag att mina döttrar har blivit vuxna utan att kniven använts.
På frågan om hon känner sig som en vuxen kvinna nu spelar 13-åriga Brendah med ögonen och säger:
- Nej, jag är fortfarande ett barn.
