För det mesta börjar ridterapin hos Johanna Pechmann i Järna med att hon och hennes patient väljer häst, ryktar och sadlar. Tillsammans närmar de sig hästen och skapar en lugn och förtroendefull gemenskap.

När Joakim Ljunggren och Natalie Jönsson rullar in på stallbacken är hästarna redan sadlade. Deras fokus i rid­terapin ligger på den fysiska förbättringen. De har båda cp-skador och är rullstolsburna. Än så länge kan de inte hjälpa till med förberedelser. Pysslandet består i att ge hästarna äpplen efter ridturen.

Joakim Ljunggren är 19 år och har nyligen börjat rida hos Johanna Pechmann. Han är här tillsammans med sin mamma Boel och sin skolkompis Natalie Jönsson, 16 år, med föräldrar. De känner varandra väl allihop och gläds över att ha hittat ännu en rolig och utvecklande aktivitet för ungdomarna. Sedan flera år tillbaka åker de skidor så ofta de kan. På hästryggen med ridterapeuten och sjukgymnasten Johanna Pechmann kan de slappna av allteftersom ridturen fortskrider. Det gör att den spasticitet i musklerna de båda har minskar.

– Vi hade hört att det här ska vara en bra behandlingsform om man är spastisk, säger Marianne Jönsson.

Både Marianne och Kent säger att de genast fick förtroende för Johanna Pechmanns kunskaper. Natalie kände sig trygg och uttryckte direkt att hon gillade att sitta till häst.

Natalie är först upp i sadeln i dag. Hon får hjälp att sitta upp från rampen av pappa Kent.

En mild höstsol lyser över ängarna runt Solåkrabyn när Johanna skrittar iväg på lipizzanerhästen Anisett med Natalie framför sig i sadeln. Till en början krampar Natalies muskler och hon har svårt att räta upp sig. Trots att hon anstränger sig för att få upp huvudet ramlar det ned med jämna mellanrum.

Johanna Pechmann förklarar vad som händer i kroppen medan man rider. Hästens rörelser fortsätter genom ryttarens kropp. Hjärnan tar emot signaler som liknar dem den får när man går själv. Skrittandet mjukar upp de här två spastiska ungdomarnas kroppar. Det blir lättare att hålla huvudet uppe.

– Man ser från sidan att det händer saker i kroppen på henne, säger Kent Jönsson som går bredvid.

Varannan torsdag under hösten ska de rida. Föräldrarna betalar själva de 400 kronor som ridterapin kostar. Johanna Pechmann har patienter som får ridterapi som habilitering via landstinget också. Än så länge är det inte många landsting i Sverige som erbjuder ridterapi, trots att behandlingsformen blir allt mer etablerad. Joakim, som är över 18 år, måste bekosta sin behandling själv.

– Visst vore det bra att rida mer för träningens skull, men det kostar både tid och pengar, säger Joakims mamma Boel Ljunggren.

Hon har längtat efter att Jocke skulle börja rida. Boel Ljunggren är själv ryttare och hon har försökt uppmuntra sin son att prova. Han har envist vägrat tills i år.

– Nu har han vuxit sig tillräckligt stor för att inte känna sig rädd för hästarna längre, säger Boel Ljunggren.

– Det känns skönt i kroppen att rida, förklarar Jocke Ljunggren.

Från att ha tvekat om att sätta sig på hästryggen vill både Jocke och Natalie gärna att det ska gå fort. Trots att de bara har hunnit rida några gånger vill de gärna trava. Modet växer fort – det är inte bara kroppen som tränas på hästryggen.

Johanna Pechmann lyssnar in ungdomarnas önskemål, men är själv mån om att ge dem rätt träningseffekt.

Johanna Pechmann tar emot patienter med såväl fysiska som psykiska ochg sociala problem.

– Personer med autism mår ofta bra av att vara tillsammans med hästar, säger Johanna Pechmann medan hon går runt i hagen bland sina hästar.

Om man behöver träna på att lära sig att umgås med människor kan det vara bra att ta vägen via hästar, menar hon. De stirrar inte i ögonen och ställer svårbegripliga krav, men de reagerar hela tiden på vad man gör. Hästens feedback kommer direkt. Tillsammans med hästarna måste man alltid tänka sig för hur man ska bete sig.

– Ungefär en tredjedel av min ridterapi har en läkepedagogisk inriktning. Då är relationen till hästen i fokus.

Det handlar mycket om indirekt kommunikation, kroppsspråk. Det förstår hästarna – och det förstår personer med autism också.

– Kanske beror det på att vi som jobbar med hästar faktiskt är tydliga i vårt kroppsspråk, säger Johanna Pechmann.

Annars är vi människor ofta omedvetna om hur vi kommunicerar med kroppen eftersom vi litar så starkt till orden, det talade språket. Hästarna ser våra rörelser och hör våra röster. Om vi lär oss mer om kroppsspråk och röstlägen kan vi kommunicera bättre med både djur och människor.

Johanna Pechmann har tränat sina fyra hästar (och ett föl) med metoden Natural Horsemanship enligt Parelli, vilket innebär att man utgår från hästens instinkter och det sätt de förhåller sig till varandra i hagen eller i vilt tillstånd. Utöver det ska man uppmärksamma sitt eget beteende. Det smittar alltid av sig på hästen. För besökaren i Järna är det uppenbart att Johanna Pechmann är en naturlig ledare för sina hästar. Lugnt och bestämt styr hon över dem och anpassar sitt sätt att vara till deras olika personligheter.