Det är en lördagseftermiddag i Uppsala. Ateljén i den gamla sekelskiftesvillan Verkstan, en gång arbetarbostad åt järnvägspersonal, är bokad. I en kvadrat på golvet ligger madrasser, täckta med ett rött överkast och mönstrade kuddar. Rummets vita väggar kontrasteras av en vas färgglada tulpaner. I bakgrunden hörs stilla musik och på ett bord står vatten, vindruvor och mintpastiller uppdukat. Alla sinnen ska få stimulans på ett kramkalas.

I luften ligger förväntan och nyfikenhet. Men också nervositet. Det är varken ovanligt eller konstigt, förklarar Irina Almgren som för tredje gången arrangerar kramkalas. Alla brottas med tankar och oro över att inte passa in, en rädsla att bli avvisad, att ingen ska vilja krama just mig, menar hon.

Alla åtta deltagare, 25-45 år, är män. En jobbar på förskola, en annan är driftstekniker, några studerar. De flesta har aldrig tidigare träffats.

– Vanligtvis är könsfördelningen någorlunda jämn men tjejerna som anmält sig fick förhinder i sista stund, säger Irina.

Till vardags jobbar Irina som livscoach. Hon hade inte direkt reflekterat över vårt behov av närhet. Inte förrän hon hörde en intervju med Reid Mihalko, den amerikanska terapeut som lanserat konceptet cuddle party. ”Vi behöver det i Sverige”, tänkte hon.

– Många människor lever ensamma och får för lite beröring. Och vi är ovana vid fysisk kontakt med främmande människor. Tänk bara på hur vi instinktivt rycker bort armen från armstödet på tåget om medpassageraren råkar nudda den, förklarar Irina.

– Dessutom finns en föreställning om att beröring ska leda till sex. Så behöver det absolut inte vara, fortsätter hon.

I höstas hoppade hon på en distansutbildning till Cuddle Party Facilitator. Via amerikanska Educo Inc, som anordnar olika utbildningar i coachning, har Irina fått lära sig hur hon ska få främlingar att kramas och att lösa problem som kan uppstå. Någon kanske blir känslomässigt berörd av närhet eller har svårt att slappna av och komma in i gruppen.

– Allt vi gör och alla regler är väl beprövade, säger Irina Almgren.

Att gå igenom reglerna tar tid. För lång tid brukar vissa deltagare tycka. Men det är tillåtet att börja kramas redan under genomgången även om inga gör det just i dag.

Ingen får ta av sig kläderna. Det är den första regeln. Kläderna ska vara mjuka och osexiga. Pyjamas rekommenderar vissa arran­görer för att skapa en barnslig stämning. Andra regler handlar om att det inte är okej att pussas, om att vara hel och ren. Men om någon behöver finns mintpastillerna som kan råda bot på dålig andedräkt.

Att bli attraherad av någon är inget tabu på ett cuddle party. Det är bara inte tillåtet att agera på känslan. I stället kan man ta ett avbrott och lugna sig, kanske äta en vindruva, föreslår Irina.

– Så om någon nu går och äter vindruvor så vet vi varför, säger hon och skrattar. Den kanske viktigaste regeln är att det inte är

til­låtet att röra någon utan att fråga om lov. Ett nej är ett nej. Kanske betyder nej. Tystnad är också ett nej. Bara efter ett verbalt ja är det fritt fram.

Startskottet till free style cuddling går via en lek som oundvik­ligen resulterar i en hög av kroppar på golvet. En arm under någons nacke, en hand på en rygg, ben som slingras runt andra ben. Regeln om att fråga om lov träder i kraft och de som varit med förut tar initiativ.

– Får jag hålla min hand på din axel?

– Är det okej om jag lägger huvudet i ditt knä? Du får gärna leka med mitt hår om du vill.

Boken Cuddle Sutra, med olika krampositioner, fungerar som isbrytare och inspiration. Någon slår upp en sida.

– Vill någon prova den här ställningen med mig?

Att krama främlingar är ovanligt men en nyttig utmaning tycker deltagarna.

– Jag behöver träna på att vara mer fysisk med människor jag inte känner. Cuddle party är ett bra tillfälle tänkte jag när jag läste om det på ett forum på nätet, säger Biörn X Öqvist, 35 år.

Att alla i gruppen är män gör inget tycker Biörn. Han har inga problem att vara fysisk med män även om han sällan är det. Samhällets tabu är för starkt.

– Men här är det okej eftersom jag vet att alla är med på det, säger han.

Gemensamma lekar kommer på förslag. Alla ställer sig upp tätt ihop, bildar en smal gång, en kärlekstunnel. Med slutna ögon går en i taget igenom tunneln och får under tiden fjäderlätt beröring över hela kroppen av de övriga.

Så hur fungerar beröringens läkande kraft? Kramar och närhet frigör hormonet oxytocin. Det gör oss lugna och avslappnade, sänker blodtryck, dämpar smärta och ångest. Men för att det ska fungera måste vi känna oss trygga, förklarar Kerstin Uvnäs Moberg, läkare och professor i fysiologi.

– Man kan säga att vi har två olika system, försvar eller kommunikation. Av naturliga skäl är vi lite rädda och reserverade mot främlingar. Om vi har rädslor frigörs inte oxytocin. Frågan är om vi känner oss bekväma med att krama människor vi bara känt några timmar?

Men Kerstin Uvnäs Moberg understryker att det finns en brist på fysisk kontakt i samhället. Vi har flyttat ifrån familjen som vanligtvis uppfyller behovet av närhet. Nu måste vi söka efter den på annat sätt.

– Helt klart finns en ”skin hunger”. För män kanske ännu mer. Kvinnor kan ha hittat sätt att få beröring, till exempel genom barn, husdjur eller olika kroppsterapier. Det är ovanligare att män får massage, säger Kerstin Uvnäs Moberg.

Det har börjat skymma innan festen är slut fyra timmar senare. Dagsljuset i rummet har ersatts av ett dovt lampljus. Den lugna musiken i bakgrunden sprider ett lugn tillsammans med värmen från den öppna spisen. En väl investerad eftermiddag tycker deltagarna. Men någon är lite besviken på sig själv. Att han inte tagit tillfället i akt och varit ännu mer fysisk. Biörn X Öqvist är nöjd. Det var mysigt och han känner sig avslappnad.

– Nog kan jag tänka mig att komma tillbaka fler gånger, säger han.