– De här personerna är inte medvetna om att de vaknar till, men känner sig fortfarande väldigt trötta när de vaknar på morgonen. Vid långvarig stressbelastning finns det risk att sömnen blir fragmenterad så att den inte ger den återhämtning som kroppen och hjärnan behöver, säger sömnforskaren Mirjam Ekstedt, vars avhandling Burnout and Sleep lades fram vid Karolinska Institutet förra året.

Mirjam Ekstedt har jämfört den faktiska sömnkvaliteten hos två grupper anställda på ett it-
företag. Medarbetarna var i 30-årsåldern och arbetade minst heltid. En gång i månaden fick de fylla i ett frågeformulär kring sin hälsa och lämna in till personalavdelningen.

För sin forskning jämförde Mirjam Ekstedt sedan dem som rapporterade om många stress- eller utbrändhetssymptom med de kollegor som inte alls kände sig stressade.
– När vi testade försökspersonerna genom sömnmätning visade det sig att de som rapporterat om stressymptom hade betydligt fler mikrouppvaknanden. Störd sömn var också relaterat till högre blodtryck och hjärtfrekvens, högre kortisolvärden och blodfetter – vilket kan vara ett resultat av att kroppen inte fått den återhämtning som en natt med ostörd djupsömn ger.

Ett annat intressant resultat var att under själva arbetsveckan visade försökspersonerna i riskzonen ungefär samma trötthetsnivå som den helt friska referensgruppen. Skillnaden var att de i riskzonen var lika trötta efter helgen medan referensgruppen kom tillbaka utvilad på måndagen.

– En kortare tid klarar man av försämrad sömn, men sedan måste man få sova ikapp. Personerna som låg i riskzonen jobbade mer hemma och hade svårare att tänka på annat när de var lediga. Arbetet störde deras sömn även under lördagen och söndagen, vilket på sikt är en riskfaktor för stressrelaterade symptom, säger Mirjam Ekstedt.

De stressade it-medarbetarna hade – i likhet med många andra utbrända – stor arbetskapacitet och hög ambitionsnivå. I början kortade de frivilligt ner sin sovtid och tog med sig jobbet hem. Men när arbetsbelastningen aldrig lättade trots extraarbete, började olustkänslor smyga sig på. Tröttheten hade lagt sig som ett lock över hela tillvaron.
– Om man medvetet förkortar sin sömn under en längre tid kan kroppens naturliga sömnreglering sättas ur spel. Trots att man är jättetrött och verkligen behöver sova för att återhämta sig, är man för uppvarvad för att kunna somna.

Det är ofta då som de verkligt allvarliga sömnproblemen dyker upp. Många hamnar i en ond cirkel som är svår att ta sig ur på egen hand. Eftersom man sovit dåligt på natten, blir man trött och okoncentrerad på jobbet. Man måste därför arbeta ännu hårdare för att prestera tillräckligt. Det gör att man blir ännu mer uppvarvad och sover ännu sämre.
– Till slut tar tröttheten över helt. Man tappar lusten till att göra saker på fritiden och känner sig deprimerad. De som blir sjukskrivna för utbrändhet vill ofta bara sova, sova, sova… Det gäller att ta de tidiga varningssignalerna på allvar, för härifrån är vägen tillbaka ofta väldigt lång.

Anna Lagerblad