När konstterapin fungerar som bäst ger den möjlighet att uttrycka det som man inte alltid kan sätta ord på. Det kan handla om känslor eller bortträngda upplevelser. De lockas upp till ytan av de gemensamma övningarna med papper och färger, dans, poesi eller musik.

Terapeuterna Lena Flinth och Birgit Hännikäinen arbetar i ett pilotprojekt där konstterapi – måleri, dans, poesi eller musik – används för att hjälpa överviktiga att få kontakt med sin känslor. – Vi jobbar inte med vikten eller matlistor utan frågar oss varför suget blir så starkt i vissa situationer, säger Lena Flinth.
Foto: Gunnar Lundmark

Tillsammans kan den lilla gruppen med åtta deltagare och två terapeuter titta närmare på de känslor som kan vara orsak till att den överviktiga äter för mycket. Det kan handla om stress, ilska, sorg, frustration, vrede, stark trötthet – och pur glädje.
– Ätandet kompenserar ofta något. Det kan vara svårt att i sin vardag stanna upp och utforska känslorna, säger Lena Flinth.
– Den terapeutiska processen som den här behandlingsmetoden leder till gör att patienterna vågar vara i känslan och skärskåda den på nära håll, fortsätter kollegan Birgit Hännikäinen.

Tricket är att våga stanna upp för då kan man välja ändamålsenligt. Men vägen dit är allt annat än rak.
Jag träffar de båda konstterapeuterna i det gamla Norrtulls sjukhus i Vasastan dit 16 patienter (åtta i varje grupp) kommer sedan i höstas för att prova en ny behandlingsmetod. Snart träffas de för femtonde och sista gången.

Verksamheten hör till överviktsenheten på Huddinge sjukhus. Lena Flinth är sjuksköterska i botten, Birgit Hännikäinen är
dietist. De har jobbat ihop länge och båda har grundläggande utbildning i psykoterapi. Lena med inriktning på konstterapi och Birgit med både psykodynamisk och kognitiv terapi.

Att behandla övervikt är svårt. Många går visserligen ned i vikt under pågående
behandling, men återgår ofta till gamla beteendemönster efter några år. Därför är det av högsta intresse att finna något som har effekt på lång sikt.
– Konstterapin är ett pilotprojekt på Huddinge sjukhus överviktsenhet, berättar Lena Flinth. Resultaten från våra två grupper ska nu dokumenteras och utvärderas.
Så småningom kommer de 16 pionjärerna att kunna berätta hur konstterapin påverkade deras förhållande till mat och känslor. De flesta patienterna har provat andra behandlingar som inte fungerat. Här fick de testa ett helt nytt sätt att bearbeta sin övervikt.
– Att börja jobba med känslorna i stället för att starta med en kostplan, som är det vanligaste, är svårt och tufft. Ofta innebär det att man äter mer och går upp i vikt till att börja med eftersom det är mat man tröstar sig med, förklarar Lena Flinth.

Under mötena diskuterar gruppen vilka behov maten fyller. Hur man ska förstå sitt ätande.
– Vi jobbar inte med vikten eller matlistor utan frågar oss varför suget blir så starkt i vissa situationer. Varför kan man inte stå emot? säger Lena Flinth.
Att arbeta med uttryckande konst bygger på psykodynamisk grund och innefattar en övertygelse om konstens helande förmåga. Metoden utgår ifrån människans medfödda symboliseringsförmåga och bottnar i jungiansk analys.
– Vi har alla en inre drivkraft att förändras enligt Jung, förklarar Lena Flinth.

Tanken med att använda de konstnärliga uttrycksformerna är att ge känslorna en form.
– Kanske förstår man inte omedelbart vad det man skapat betyder, men genom att tolka kan man nå insikt och få ny kunskap om varför man gör som man gör. Det handlar inte om att prestera! säger Lena Flinth med eftertryck.
Men man jobbar inte bara med bild.
– Rörelse kan lösa upp muskelspänningar och komma åt undertryckta känslor som ibland ger psykosomatiska besvär. I psykodrama gestaltar vi olika situationer med
enklare rollspel. Det kan ge uttryck för sånt man inte förstår, säger Lena Flinth.

De konstnärliga övningarna kombineras med samtal och så kallad psykopedagogik där man förklarar vad som händer i kroppen när känslorna stormar, som till exempel att man får tunnelseende och kallsvettas när man får panikångest.
– Vi följer det som sker i gruppen. Kommer alla med frustration så jobbar vi med det. Är det sorg som kommer upp så jobbar vi med den, säger Lena Flinth.
– Konst är ett sätt att komma i kontakt med det som är. Ett sätt att söka och pröva ett annat språk och genom det komma i närmare kontakt med sig själv, sina känslor, tankar och kroppsliga förnimmelser, säger Birgit Hännikäinen. Bara den processen är helande i sig.

Lena Flinth berättar om en kvinna som plötsligt insåg, när hon åt den ena kakan efter den andra, att hon i själva verket varit irriterad på sin svärfar. I stället för att gå i konflikt med svärfar så backade hon in i köket och bort från sin aggression.
– Att inte ge utlopp för sin ilska och äta i stället är ett sätt att kompensera känslor. Det kan vara utmanande att arbeta med detta med enbart muntliga metoder. Här kommer de icke-verbala vägarna till hjälp. Det kan vara väldigt överväldigande att komma
underfund med hur man verkligen har känt det i olika situationer, berättar Birgit Hännikäinen.
– Ja, vissa känslor är mer förbjudna att
uttrycka än andra i dagens samhälle. Ilska till exempel.
Många av patienterna vittnar om att de har vuxit upp i familjer där man inte fick vara arg.
– Känslor måste få fritt utlopp, säger Lena Flinth. När man har kommit i kontakt med sorgen och ilskan där nere under ytan är man inte lika rädd längre.
– Det gäller att börja sätta ord på det man ser eller känner. Vi kan inte förändra det vi inte ser eller inte är medvetna om, säger
Birgit Hännikäinen.

Bland de åtta deltagarna skapas en trygg miljö. Här finns tillit nog att ge utlopp för saker man kanske inte känt på 30–40 år.
Många av överviktspatienterna är i allra högsta grad kompetenta kvinnor som är mycket kapabla på många områden, men som sätter sig själva i sista rummet.
– Många kvinnor borde fråga sig: Vilka är mina behov? Hur ska jag få det jag behöver? Man kan svälta själsligt och intellektuellt, medan man överäter mat. Maten har blivit både ens käraste vän och värsta fiende.
Lena Flinth menar att det egentligen inte är konstigt att så många äter för mycket. När man jagar från lämning av barn till hämtning av barn med många krävande möten emellan för att landa vid spisen och sen ha energi kvar till läxläsning – och till sist sig själv, sin partner, sina vänner …
– Många kvinnor tar för mycket hänsyn till familjen, säger Lena Flinth.
Hon menar att fetma i viss mån handlar om familjepolitik. Och att det i allra högsta grad är en kvinnofråga.

Men hur ska man gå till väga om man inte får gå i konstterapi?
Birgit och Lena skruvar lite på sig. De säger sig inte vilja servera några konkreta råd. Deras metod går ut på att lära känna sig själv.
– Men man ska stanna upp, stanna kvar och fundera: Vad behöver jag nu? Hur ska jag nära mig själv – kroppsligt, känslomässigt, mentalt och andligt? Svaret finns alltid i människan själv. Tricket är att våga stanna upp och att lyssna till sig själv, säger Birgit Hännikäinen.
Planering är som vanligt A och O. Det går inte att lösa saker i stunden. Och helst ska man ta chansen att se över hela sitt liv om man vill gå ned i vikt. Det är i livsmönstret som svaret på hur man ska göra finns.
– Man kan gott fråga sig: Är jag värd något annat? Vi är så duktiga på att planera allt
annat, men varför inte maten? säger Lena Flinth.

Känslorna fortsätter (lyckligtvis) att storma, men om man erövrar förmågan att stanna till och välja en bättre väg än den till chokladen eller pommes friten är mycket vunnet. Tid för reflektion är grundläggande.
– Ska man förändra västvärldens galopperande övervikt måste man se hela människan, säger Lena Flinth.
– Ätandet är ju egentligen otroligt enkelt. Människan har en inbyggd intelligens för det, påpekar Birgit Hännikäinen. Men maten och ätandet kan få olika betydelser för oss och ibland kan maten bli så laddad att man inte ens vågar njuta av den.
– Samtidigt som mat och dryck tillfredsställer ett grundläggande fysiologiskt behov av näring, innebär ätandet en möjlighet till njutning genom våra sinnen. Vidare kan ätandet bli ett sätt att försöka relatera, tillfredsställa och hantera det som känns obegripligt eller ohanterligt inom eller utanför oss.