Det är nödvändigt med gemenskapsboende i framtiden. Samhället kommer inte att tillhandahålla den hjälp för äldre som finns idag. I stället får vi ordna detta själva. De av oss med mindre skavanker får hjälpa sina grannar. De seende får hjälpa den blinde som håller andra på gott humör med uppmuntrande tillrop. Kort sagt man hjälper varandra utifrån den egna förmågan.

Margareta, 40-talist

Jag bor sedan 2003 på Syrengården i Saltsjöbaden; ett 55+boende, där alla köper sin bostadsrätt. Vi erbjuds verkligen allt: Bra service, restaurang, sällskapsutrymme, bibliotek, it-rum, gymnastiksal, frisör, skönhetssalong med mera. Dessutom finns det väldigt många aktiviteter. Förresten, det är inte bara för ensamstående. Har barnen blivit stora och arbetet med ett hus blivit för mycket är detta bästa boendet.

U. Brontén

Jag vill inte bo i kollektivt boende för äldre, gamla eller 55+. Jag vill bo tillsammans med andra i olika åldrar, så som boendet för alla andra ser ut. Jag är rädd för att åldringsskämten ökar. I dag är de lika vanliga som skämt om funktionshindrade var förr. Att samla alla över 55, 65 eller äldre på en plats ökar utanförskapet, även om det kanske lättar för stunden att någon överhuvudtaget ser mig.

MTITyresö

Eftersom hyrorna är så fruktansvärt höga hos BoViva är detta 55+boende dessvärre till för ett fåtal utvalda före detta höginkomsttagare eller folk som sålt sina dyra villor. Inget för mig som arbetat som lokalvårdare och bott i hyresrätt hela mitt liv.

Ensam 55+ och fattig

Jag bor på ett ställe som liknar BoViva. Omställningen att bo kollektivt tar tid att anpassa sig till men jag upplever att boendeformen är bra. Stället heter Björnbo på Lidingö med ett läge med utsikt över Kyrkviken. Här behöver ingen som inte vill känna sig ensam. En underhållningskommitté sörjer för att det finns aktiviteter som bör passa varje smak oavsett om man är 55 eller 90. Det är ingen överdrift att påstå att man här verkligen kan utveckla ett nytt livsinnehåll med likasinnade, samtidigt som det naturligtvis är fritt att komma och gå som man önskar.

Hans Aronsson

Att bo i ett kollektivhus eller en bogemenskap betyder också att de nära anhöriga/barnen avlastas. Vi klarar oss själva på ett helt annat sätt och blir mindre beroende, eftersom vi helt enkelt får så mycket där vi bor. Det betyder inte att närstående blir mindre viktiga, snarare att vi kanske har mer tid och ork att stödja både barn, barnbarn och gamla föräldrar.

Kerstin Kärnekull

Jag skulle personligen kunna tänka mig att flytta till ett sådant boende i Stockholm. En av fördelarna som jag ser det är att, som ensamstående mamma med dotter, 9 år, skulle vårt sociala nätverk bli större och bättre med människor i olika åldrar boende tillsammans.

Viola S

Det verkar som ni blandar ihop ensamhet med att bo för sig själv. Jag njuter av såväl att vara för mig själv som att umgås med andra, men har förmånen att kunna välja. Eller är Goethes begrepp valfrändskap (att välja vem man står nära) ersatt av bofrändskap?

Ingon

Bra att ni skriver om kollektivhus. Man kan fråga sig varför det inte byggs fler. Och för alla åldrar. Det passar ju lika bra för barnfamiljer som för vuxna med utflugna barn. En grupp som vinner mycket på fler kollektivhus är ensamstående föräldrar med barn.

Ingrid Sillén