–Förutom det vanliga landskapet som vi ser omkring oss så finns det även ett ljudlandskap som vi hör. En del ljudlandskap upplevs som positiva och får oss att må bra. Ljuden i dem bidrar till vila och återhämtning. Men man kan förstöra ett bra ljudlandskap ­genom att exempelvis dra en bullrig väg rakt igenom det. På engelska talar man om ”disruption of tranquility” – att man stör det lugn och ro som finns.

I ett stort samarbetsprojekt, ”Ljudlandskap för bättre ­hälsa”, som involverat forskare från Stockholms universitet, Karolinska institutet, Chalmers och ­Göteborgs universitet i åtta års tid har Birgitta Berglund och hennes kollegor försökt ta reda på vad ett positivt ljudlandskap egentligen är.

–Vi har utvecklat ett sätt att ­beskriva, förklara och mäta ­positiva ljudlandskap så att vi kan ­bevara dem och inte bygga bort dem. Det här är viktigt ­eftersom man idag håller på att förtäta ­städerna. Man behöver tänka även på ljudet när man planerar parker, gröna områden, vägar och nybyggnationer. Det räcker inte att bara ta bort det värsta ­störande bullret.

I forskningsprojektet har man tittat på vilka ljud som behövs för att ett ljudlandskap ska upplevas som positivt.

–Målet är inte att uppnå tystnad. Vi människor mår dåligt om våra sinnen inte får stimulering och våra hårceller i öronen behöver aktiveras av ljud för att må bra. Däremot har det stor betydelse vilka ljud vi hör. Vattenljud, lövsus, fåglar och barn som leker på avstånd är några viktiga ingredienser som gör att vi mår bra och kan koppla av. Men det är ofta djur och barn som försvinner först om en plats blir för trafikerad och bullrig.

Resultaten har man fått fram ­genom att göra ljudmätningar ­under längre tid i parker och även fråga ut människor som använder platserna. Dessutom har testpersoner, som är stadsbor, fått lyssna på inspelade ljudlandskap från olika miljöer – allt från naturens ljud och barn som leker till flygplansbuller och fläktljud – i ett så kallat tyst rum som finns i Gösta Ekmans laboratorium vid Stockholms universitet.

Birgitta Berglund och hennes kollega doktor Mats E Nilsson visar runt i det tysta rummet som är byggt av ljudabsorberande material där väggarnas vinklar och högtalarnas placering är noga uträknade för att man exakt ska kunna återskapa ljudlandskap från verkligheten i testrummet.

Man kan exempelvis få det att låta som om en bil passerar precis bakom ryggen.

–Går man in i ett sådant här tyst rum när alla ljud är avstängda så mår man lite dåligt. Det känns som om det slår lock för öronen, man börjar höra sin egen andning och det susar i öronen från blodomloppet, säger Birgitta Berglund.

I undersökningarna har testpersonerna efter att ha lyssnat på ett ljudmoment fått fylla i om de upplever ljuden som rogivande eller störande och ifall ljudet är aktiverande eller avslappnande.

De har även fått skriva ner vad de hör, hur bra de hör de olika ljuden och hur de mår av dem.

–Svaren har visat sig vara ­väldigt samstämda. Naturens ljud upplevs som rogivande och avslappnande. Ljud från ­människor och barn uppfattas också ­positivt, men lite mer händelserikt och aktiverande. Trafikbuller beskrivs som störande och kaotiskt och lågfrekvent bakgrundsbuller känns tråkigt och otrivsamt, säger Mats E Nilsson som har ­hållit i undersökningarna i det tysta rummet.

Det är inte alltid det högljudda bullret som är mest störande. Även lågfrekvent bakgrundsljud, från ventilationsfläktar, elsystem och till viss del från trafik, kan vara tröttande, påverka koncentrationsförmågan och till och med sätta håligheter i kroppen i svängning, till exempel lungorna. Särskilt om ljudet är så lågfrekvent att vi knappt kan uppfatta det som ljud utan känner det som vibration. Lågfrekvent ljud tar sig dessutom igenom hinder som bullerskärmar och byggnader.

–I positiva ljudlandskap är det ändå okej att höra buller i bakgrunden, så länge det inte är för påträngande. Men idag utsätts hela staden för ett ljudregn. Det är svårt att komma under 50 decibel någonstans och bakgrundsbruset faller ner överallt, säger Birgitta Berglund.

Ett problem forskargruppen har haft när de ska karaktärisera och mäta ljudlandskap är att all ljudmätning bygger på decibelsystemet som är utvecklat för att mäta buller.

–Decibelsystemet är för grovt och tar inte hänsyn till att olika ljud upplevs väldigt olika. Ett vanligt samtal sker i ungefär 50-55 ­decibel om man inte höjer rösten. Men även en lastbil kan ge mätvärdet 50 decibel, fast den har ett större ljudtryck då bilen rör sig längs en väg. Och det är en stor skillnad på hur vi upplever en sjungande fågel i 56 decibel och en långtradare i 56 decibel eftersom långtradaren avger mycket mer lågfrekvent ljud, säger Birgitta Berglund.

När man mäter om ett buller överskrider ett visst gränsvärde så ­mäter man ljudnivån i decibel under en längre tid, oftast under 8 eller 16 timmar, och räknar sedan ut ett medelvärde. Så även om ljudet från ett passerande flygplan eller tåg är mycket högt kan det vara tyst tills nästa tåg eller flyg far ­förbi, vilket drar ner medelvärdet.

Det är stor skillnad på ljudstyrkan om det är med- eller motvind, men det tas det ingen hänsyn till. Det gör det svårt att få en rättvisande bild av det störande ljudet.

Ofta mäter man inte själva ljudkällan på plats utan använder ­istället en beräkningsmodell för att räkna ut vilken decibelnivå en viss bullerkälla har genom att titta på hastigheter, antal bilar, ­avstånd från vägen, höjd på byggnader, med mera.

–Buller är nonchalerat som miljöproblem trots att det även är kopplat till både farliga partiklar och avgaser från fordon och industri. Dessutom är själva ljudet ohälsosamt. Vi är biologiskt konstruerade att reagera på ljud för vår överlevnad och förr i tiden sprang vi ifrån farliga ljud. Idag stannar vi kvar och försöker hantera det, men det gör att vi blir stressade och vår kropp befinner sig i ett ständigt spänningstillstånd. Därför är det viktigt med återhämtning och vila från ljud varje dag, säger Birgitta Berglund.

–De parker och grönområden som finns i städerna använder vi för att koppla av i. I vårt forskningsprojekt har vi tittat på vad de här gröna plättarna, och deras ljudlandskap, har för kvalitetseffekter på vår psykologiska återhämtning. Det har visat sig att det räcker att vi får flera små dagliga avbrott i behagliga ljudmiljöer för att våra stressnivåer ska sänkas.