”Problemet märkte jag redan i skolan. Det var ett par elever som jag inte kunde skilja åt. En kamrat sa till mig att de inte alls var särskilt lika”, berättar författaren Inger Frimansson.
Hade du anat att det var en medfödd defekt hos dig?
– Jag visste inte att det var en defekt förrän jag läste det på Idagsidan. Jag trodde bara att jag levde i det blå, för det gör jag ibland. Jag trodde inte att det fanns en benämning på det här. Kanske var jag bara ovanligt egofixerad eller hade jag inte tillräckligt stort intresse för människor, men det vet jag att jag har.
Har du nån speciell metod för att minnas ansikten?
– Nej, men jag borde ha det.
Hur beskriver du människors utseende i dina böcker?
– Jag har nog inte så lätt att beskriva människors utseende i böcker, det är nog en svaghet hos mig. Det är lättare att beskriva miljöer.
Är det här något du har lidit av?
– Inte lidit, men det försätter mig i förfärligt många pinsamma situationer. Södertälje, där jag bor, är ju en liten stad där folk känner igen mig. Ibland uppstår det jättejobbiga situationer. Det förstärks av att jag blir igenkänd. Jag kan ju omöjligtvis känna igen alla människor som jag signerat böcker åt eller talat med. Det borde vara svårt för de flesta, men för mig som har det här handikappet blir det extremt svårt.
– Jag har gjort bort mig hur många gånger som helst, till exempel att jag presenterat mig flera gånger för samma person eller att jag inte hälsat alls. Jag är rädd för att jag har fått folk att känna sig icke sedda av mig, som om jag skulle vara en stroppig och högfärdig person. Men de som känner mig vet att jag inte är det.
Hur grav ansiktsblindhet har du, vilka känner du igen?
– Jag känner ju igen familjen, min släkt och mina nära vänner, så illa är det inte. Och efter ett tag känner jag igen grannarna. I början när vi var nyinflyttade var det knepigare.
Hur är det med lokalsinnet, ett annat vanligt problem för ansiktsblinda?
– Jag har noll lokalsinne och likaså min äldsta dotter som också är ansiktsblind.
Vad ska du göra av din nyvunna insikt om att du är ansiktsblind?
– Jag känner en stor lättnad att det finns ett namn för det här. Vi får väl bilda en förening, Ansiktsblindas förening
Är det här med ansiktsblindhet något som du kan tänka dig att använda i en kommande bok?
– Ja, varför inte. Det är ett bra uppslag, det ska jag genast anteckna. Ingen dum idé alls.
