”Rigid och oflexibel person ­sökes.” Nej, den platsannonsen får vi aldrig läsa.

Flexibel är en av de vanligaste egenskaperna i Platsbankens platsannonser, en sökning visar att just nu söks bland andra flexibel kinakock, flexibel kyckling­skötare, flexibel skogsmaskin­förare, flexibel chefsassistent, flexibel skolpsykolog, flexibel bredbandsinstallatör, flexibel montessorilärare, flexibel redovisningsansvarig, flexibel bowlingmekaniker och flexibel kolloföreståndare.

– Det är svårt att vara emot flexibilitet. Det är därför som så många saker kan smugglas in ­under det namnet, säger arbetslivsforskaren Gunnar Aronsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet.

Kraven på flexibilitet kommer bara att öka i lågkonjunkturen. Om det tidigare räckte att vara ­någorlunda flexibel och anpassningsbar på sin arbetsplats så är det inte längre tillräckligt. Människor måste också, med arbetsmarknadspolitikens vokabulär, vara anställningsbara. Alltså så flexibla att de klarar inte bara att byta företag utan kanske också bransch. De nya reglerna för sjukskrivningar är ett exempel på det.

– Kraven på omställningsförmåga kommer att öka väldigt mycket. Människor måste vara beredda att ställa om sig till ganska annorlunda arbetsuppgifter, säger Gunnar Aronsson.

Det nya flexibla arbetslivet, som inte är så förfärligt nytt längre, innebär också att mejl, internet och mobiltelefoner har gjort det möjligt att flexa mellan jobb och hem på ett annat sätt än tidigare. Det är lättare att ta med jobbet på fritiden, svara på besvärliga mejl efter att barnen har lagt sig och fatta budgetbeslut i skidliften. Men det är också enklare att ta privatlivet till jobbet, låta barnens mobilsamtal avbryta möten, mejla vännerna på arbetstid eller ha en snuvig tvååring i knäet när man arbetar hemma för att skriva klart en rapport.

– Det moderna arbetslivet och det moderna familjelivet kräver en ständig koordinering. Det har blivit en speciell kompetens att få det att gå ihop och det är den som är duktig på det som klarar sig bäst. Det gäller att vara närvarande där man är, att ha fokus på jobbet när man är där och att inte tänka på jobbet när man är hemma, säger Gunnar Aronsson.

Sociologen Anne Grönlund vid Umeå universitet har forskat om flexibilitetens gränser och menar att det finns en övertro på vad man kan åstadkomma med flexibilitet. Hon beskriver hur flexibla arbetstider har betraktats som en mirakelkur när det gäller jämställdhet. När Jämo har gjort ­enkäter med arbetsgivare om vad de gör för att underlätta för människor att förena arbete med föräldraskap, vilket de är skyldiga till enligt lag, så säger många att de har flexibla arbetstider.

Men när Anne Grönlund i sin doktorsavhandling granskade tre branscher, vården, finansbranschen och verkstadsindustrin för att se om flexibel arbetstid ledde till jämnare fördelning av hushållsarbetet så visade det sig inte vara så. De som har flexibla ­arbetstider delar inte mer lika på hemarbetet än andra.

– När man får väldigt fria tider finns ofta ett villkor i andra ­änden. Man har mer ansvar och får anpassa arbetstiden efter när företaget behöver att man jobbar. I kollektivavtalen är det väldigt tydligt att flexibla arbetstider inte tillkommit för att förena ­arbete och familj. Småbarnsföräldrar har inte mer flexibla arbetstider än andra och i både vården och finansbranschen hade männen mer flexibla arbetstider än kvinnorna.

Medan arbetslivet blir allt mer flexibelt fortsätter familjen att vara en ganska oflexibel institution. Småbarn blir ännu 2009 kinkiga om middagen serveras för sent.

Enkätstudien visade att de som i alla fall har en liten möjlighet att anpassa arbetstiderna upplevde mindre konflikt mellan arbete och familjeliv än de som inte kunde påverka alls. Men de som hade stor frihet att bestämma när ­arbetsdagen börjar och slutar upplevde mer konflikt mellan jobb och familj än de som hade bundet schema.

– Det beror på att de har press på sig från arbetsgivaren, men kanske också på att de överskattar hur flexibelt familjelivet kan vara. Det är ganska strukturerat, dagistider ska passas och så vill föräldrarna kanske träffas ibland. Förhoppningen att flexibiliteten ska lösa allt är lite överdriven.

Som forskare har Anne Grönlund stor frihet att planera sina arbetsdagar och att arbeta hemma.

– Det finns inget som säger när man har jobbat färdigt. Det är viktigt att dra gränser för sig själv. Förr tog jag hem väldigt mycket jobb och släpade hit och dit. Det blev inte bra och gav en känsla av att aldrig vara klar. Att ta hem svåra forskningsuppgifter och tro att man ska göra det samtidigt som man har skrikande barn omkring sig – det är fullständigt ineffektivt. Återhämtning är viktigt både för orken, motivationen och kreativiteten, säger Anne Grönlund som har en fyraårig son och en tonårsdotter.

Alla vill vara flexibla och Anne Grönlund menar att faran med sådana ord är att man inte tittar på vad de står för, vems flexibilitet handlar det om. Anställda, och även företag, har även behov av stabilitet, struktur och förutsägbarhet.

Begreppet flexibilitet slog igenom på allvar i början av 90-talet. Den engelske forskaren John Atkinson hade i mitten på 80-talet lanserat begreppet det flexibla företaget. 80- och 90-talet var datoriseringens tidevarv och förändringstakten i näringslivet accelererade. Begreppet har mest använts om hur företag blir flexibla, inte så mycket om personer.

Men det flexibla arbetslivet ställer också andra krav på individen. Någon sorts initiativförmåga är ett grundkrav, man måste kunna ta itu med saker och inte sitta och vänta på att man ska få lösning från någon annan. Det handlar också om att själv leta upp de kontakter och den kunskap som behövs. Och så kräver det att man strukturerar sin tid, ingen annan säger att det tar så och så många dagar. Det måste man klara ut själv, det är mycket av tidsdisciplinering.

– Väldigt många arbetsuppgifter i dag är inte så strukturerade och tydliga att man vet precis när det är klart, man skulle kunna göra lite bättre genom att hålla på lite till. Då kan människor drivas till att jobba för mycket och bli utbrända. Individen har ett ansvar, men arbetsgivarens ansvar är att inte ha för vaga arbetsuppgifter. Om man nu proklamerar målstyrning så måste det vara tydligt var ribban för en godtagbar prestation ligger, säger Gunnar Aronsson.

Gunnar Aronsson vill lyfta fram en annan definition av flexibilitet, socialantroprologen Gregory Batesons från 1970-talet. ”Flexibilitet innebär att ha reservkapacitet som omedelbart kan ­användas för hantering av oväntade situationer och uppgifter”.

– Med den definitionen är en hel del av det vi tycker är flexibelt inte alls flexibelt. Om man tänker på det slimmade företaget så har de gjort sig av med reservkapaciteten. Eller i privatlivet, hur mycket reservkapacitet har människor kvar att hantera när de hamnar i oväntade situationer?