Att psykiatrin i Skellefteå satsat på denna behandling för vissa av sina patienter. Vill bidra med egna erfarenheter; Vi, dvs min fru och jag, driver sedan många år ett behandlingshem för tjejer som vill dö, skär sig eller gör sig illa på andra sätt. Själv har jag aldrig haft intresse av ridning men min fru har sedan länge haft detta som hobby. För några år sedan började min fru att använda ridning som del i behandling av ett par tjejer som behandlades i vårdhemmet, samtidigt dök det upp en högskoleutbildning i Östersund inom rehabiliteringsvetenskap. Som del i utbildningen fick några av ”våra” tjejer då vara utbildningspatienter i hästunderstödd psykoterapi - dvs ridterapi. Resultaten på flickornas psykiska mående var slående!

I dag satsar vi som tidigare på evidensbaserade behandlingsmodeller som KBT och DBT men erbjuder flickorna ridterapi som komplement. Resultaten har fortsatt att imponera varför vi nu bygger ridhus och ridbana i egen regi för att organisera in ridterapin i vår verksamhet. / Gerhard Ege, Läkare specialiserad på barn- & ungdomspsykiatri samt vuxenpsykiatri

Min dotter Katarina är 8 år, autist och rider. Det är verkligen inte enkelt att hitta en fritidsverksamhet som fungerar för de här barnen. Tyvärr är de ju så olika sinsemellan att det är svårt att hitta en generell lösning som funkar för alla. Kattis har i alla fall fått ett mycket bättre självförtroende med sin ridning och kan också trumfa lite i skolan, med sina hästar och hur man gör och inte gör när man tar hand om en häst. Det är sällan hon får eller kommer att få trumfa annars...

Fotboll, handboll, instrument och balett är ju tyvärr helt uteslutet för en som inte förstår att inordna sig eller ha tålamod. Så när polarna går på fotbollsskola gäller det att ha något att kontra med. Egen lektion får det bli eftersom hon inte tar instruktioner. Det kostar 415 kronor per gång – en försvarlig del av vårdbidraget vi får. Men det är ju å andra sidan extrakostnader det är till för. Varje morgon räknar vi hur många dagar det är till ridningen. Det säger något om hur viktigt det är. Och när Katarina mår bra, mår alla vi runt omkring också så väldigt bra! /Charlotte Löfgren

För nio år sedan plockade en ­polispatrull upp mig en bit ut i vattnet vid stranden i Huvudsta, Solna. Efter ett tiotal år av depression hade jag tappat lusten att leva. Ett år senare red jag i skogen på min första häst. Två år senare ställde vi upp i fälttävlan. Livslusten var tillbaka. Hur var det möjligt?

Kamratskapet med hästen är ordlöst. Så skönt efter all psykologi. Hästen är en naturmedicin. Så skönt efter alla tabletter. Hästen är trofast och ärlig. Bara du är likadan mot henne.

Tidiga mornar, frisk luft och omväxlande träning och praktiskt arbete. Bestämda krav och regler gör också sitt till. Varje dag. Året runt. /Sven Frostenson

Vi har en dotter, Emma, som har Rett syndrom och är multihandikappad. Hon kan gå litet med stöd men sitter annars i rullstol. Sedan många år rider Emma i Göteborgs handikappridklubb. För henne är besöket i stallet, ridningen och fikat efteråt veckans höjdpunkt. Det är helt fantastiskt att se den glädje som hon får av att sitta i sadeln och visa hur duktig hon är och följa med i hästens rörelser. Hon är så stolt och utstrålar: Titta detta klarar jag av! Vi märker också hur positivt det påverkar hennes muskulatur, hon blir rakare i sin rygg (hon har en begynnande scolios) och hennes allmäntillstånd är bättre. /Robert Kölby

Jag föll av min häst för tre år ­sedan och blev förlamad från brösthöjd och nedåt. Idag är jag tillbaka på hästryggen och skrittar för närvarande. Mitt mål är att kunna rida självständigt igen, med rätt hjälpmedel som stabiliserar mig i sadeln.

Hästar är mitt liv och har alltid varit, och ridningen idag ger mig ork och styrka att sitta så mycket i rullstolen som ett normalt liv med fulltidsjobb och and­ra aktiviteter kräver. /Marléne Engström

För cirka 20 år sedan representerade jag Malungs ridklubb. En dag ringde någon från en rehab-avdelning i Mora och undrade om vi kunde ta emot en rullstolsburen flicka för ridträning. Hon hade en cp-skada. Jag såg sedan intresserat på när flickan med hjälp av sin sjukgymnast och ridinstruktör så småningom kom upp på hästen. Hon låg helt slappt på hästryggen. Instruktören satt upp bakom henne och höll armarna om henne.

Sjukgymnasten förklarade det värdefulla med ridningen, värmen från hästen som mjukar upp muskulaturen, hästens ­rörelser som stimulerar ba lansträningen. När jag något halvår senare såg samma flicka rida, häpnade jag över synen: Flickan satt själv i sadeln, höll sig helt upprätt utan stöd – och var lycklig. /Birgitta Erkes

Jag är mamma till en 12-årig flicka med aspergers syndrom, en diagnos inom autism-spektrumet. Eftersom jag själv ridit en stor del av mitt liv förstod jag tidigt att detta skulle passa min dotter. Nu har det blivit hennes största intresse samtidigt som det ger henne ett viktigt socialt sammanhang, kommunikationsträning, bättre motorik och träning på att strukturera och planera. Alla dessa funktioner, som hon har svårigheter med, kan hon ”träna” på i stallmiljön och när hon rider utan att det blir tråkigt och jobbigt. Det känns toppen! /Mamma som gärna kör till ridskola

Jag är 84 år (har ridit i 50 år) och rehabiliterar mig efter en höftoperation och ryggbesvär i en grupp som rider ut i Ågestaskogarna varje lördag. Jag är övertygad om nyttan. Rider även skolridning i en tisdagsmorgongrupp i Enskede där min hustru (78) deltagit i mer än 50 år. Vi tycker båda hästen och ridningen ger och har gett oss en hel del i tillvaron. /Per Malmgren

”När jag kom hit var det paradiset. Hästarna har betytt så ofantligt mycket för hur jag har utvecklats.” Så berättar en av de flickor som bott hos oss på Marsta gård. Vi tar emot flickor som har eller misstänks ha varit utsatta för sexuella och/eller psykiska och fysiska övergrepp. Men den här flickans berättelse är inte unik. Tvärtom ser vi varje dag hur flickor återigen får hopp och lust att leva genom hästarna som är våra co-terapeuter. Det kan handla om att ligga på hästen framåtlutad och känna hästens hjärtslag, upptäcka sina egna hjärtslag och att rytmen samordnas.

Vi ser hur en flicka som tidigare varit utan hopp, nu vågar jobba med hästen från marken, på volten och har ett 400 kilo tungt djur som följer hennes rörelser och kommandon.

Genom hästarna upplever vi som jobbar varje dag att flickorna övas alltmer i att se var sina egna – och hästens – gränser går. /Ylva Sjögren, chef för Ersta diakonias sociala verksamhet

Jag vet inte om det kallas rid­terapi, men min dotter som är 11 år och helt blind rider en gång i veckan på Farsta ridskola tillsammans med två andra synskadade tjejer. De rider på ungefär samma villkor som seende barn eftersom hästen ser. De rider helt själva, travar, galopperar, hoppar och rider ut. Det som ridläraren behöver tänka på är att vara tydlig och tala om vad som ska göras samt använda ljud så att dom själva kan styra vart hästen ska gå. Det är en otrolig frihetskänsla för dessa tjejer att ta sig fram i fartfylld galopp eftersom man som synskadad kan bli ganska stillasittande. /Mia

På Oskarshamns folkhögskola har vi under 20 år använt oss av ridterapi för personer som drabbats av förvärvade hjärnskador efter t ex en stroke ­eller ett trauma. Den leds av vår leg. sjukgymnast Helena Lanner med hjälp av skolans assistenter. Förutom styrka, ­balans, koordination tränar man vid ridningen också hjärnans förmåga att uppfatta såväl hästens rytm, omgivningen och ledarens instruktioner. Ridningen kompletterar and­ra fysisiska aktiviter. /Susanna Jäderblom, Ann Sundkvist – assistenter på Vändpunkten

Jag heter Sture Andreasson och har stroke och afasi. Senare fick jag epilepsi. Jag fick möjligheten att prova att rida. Det var roligt och nyttigt. Jag tycket att jag har lärt mig mycket. Jag har svårt att förstå vad jag borde förstå. Det rör till sig i hjärnan. Många gånger tror jag att jag förstår, men det blir fel. Andra gånger måste jag få fråga om och om igen, men fattar inget illa fall. Ridning har varit nyttigt men nu har jag inte råd. /Sture Andreasson

Jag har jobbat med ridterapi för flickor med anorexi sedan 2001. I början kom det grupper med flickor som var inlagda på Löwenströmska sjukhuset där Stockholms centrum för ätstörningar hade en avdelning. De kom en gång i veckan för att rida och umgås med hästarna. Jag och deras behandlare såg omgående vilken positiv ­effekt ridningen hade på dessa flickor.

Det jag ganska snart förstod var att många efter sin behandling på avdelningen insjuknade snart igen. Bristen på någon form av mellanvård var tydlig. Ridterapi har en avgörande betydelse både vad det gäller kroppsuppfattning och kroppskännedom samt vikten av att våga ta för sig av livet igen. /Kristina Åstrand

Sedan 2006 finns en ideell svensk förening vars mål är att starta och driva ett center för ridterapi i södra Indien.

Situationen för barn med olika typer av funktionshinder är mycket svår i Indien och inte sällan göms barnen undan ute i byarna. Jag har varit volontär vid Indiens enda ridterapiverksamhet som ligger i Bangalore och har mött barnen och deras föräldrar. Jag har sett hur oerhört mycket det betyder för barnens utveckling och självförtroende när de får chansen att ingå i en ridterapigrupp. Bara möjligheten att vistas utomhus, känna lukter och kontakten med hästen gör att barnens självtillit växer. /Jonna Fallhagen

Vi driver hästassisterad terapi i Nordnorge i två projekt, varav det ena i norska Forsikringskassens regi för personer med psykiska sjukdomar som ska arbetsträna. /Anders Svensson, distriktsläkare, Bo i Vesterålen

Det är kul och spännande att läsa om ridterapi. Men man måste fråga sig vad som händer med muskler, rygg och huvud när man rider. Med erfarenhet från en intensiv kiropraktiktbehandling i USA under förra året (när jag var visiting professor vid California State University) har jag fått en ny kunskap av hur vi människor fungerar.

Såvitt jag förstår är det så att genom atlaskotan och ner genom första och andra kotan i din nacke övergår hjärnans styrsystem i miljontals nervtrådar. Somliga är tjocka ”superhigh­ways” andra tunna och nästan osynliga, men de går till alla våra organ och celler i hela kroppen.

När du rider får dessa muskler en intensiv massage och ryggen får en genomkörare. Den som rider får alltså en kiropraktisk genomgång av ryggrad och nacke, samtidigt som huvudets placering på atlaskotan till och med kan komma att hamna i rätt läge. /Reidar Jönsson