Å ena sidan kan de njuta av att ha massor med tid. Å andra sidan går de omkring med en gnagande känsla av att inte ha pluggat tillräckligt. Som student med bara ett par dagars bunden undervisning i veckan och några träffar i studiegrupper behöver de hitta sina egna knep för att få struktur på livet.

Det bästa för Sophia Frisell är att få draghjälp av någon i korridoren som hon kan sätta sig att plugga med. Magnus Ericsson skjuter upp sina uppgifter in i det sista och arbetar bäst nära inpå inlämningsdatum. När Alexandra Romanov är för trött hoppar hon över en föreläsning och ser till att läsa in sig till nästa pass istället.

– Dygnsrytmen är ju inte helt okej här, skrattar Alexandra som kommer från Göteborg och pluggar till landskapsarkitekt. Omställningen har känts, och jag tycker fortfarande att jag har väldigt mycket tid. Att jag sedan sitter till tolv på natten ibland är en annan sak …

Det gör Magnus också, fast det sällan blir böckerna han fastnar i. Han är från Köping, har börjat läsa medie- och kommunikationsvetenskap och kallar sig för en ”sista minuten-människa”. Som en kväll när han såg på schemat att han inte skulle börja förrän 12 dagen därpå.

– Då bestämde jag mig för att kolla på film och gå upp klockan åtta i stället. Jag fixade det jag ­behövde på förmiddagen. Men ibland kan jag ligga och vrida mig till fyra på natten och tänka på vad jag borde göra – för att jag dragit ut på det så länge. Sedan, när det är klart, märker man hur skönt det är.

– Och ändå gör man inget när man har två lediga dagar, medger Sophia som flyttade upp från Stockholm i höstas för att läsa ­retorik. Nu har hon börjat med statsvetenskap.

– Om jag inte har någon tid att passa sover jag hellre. Jag kan ­bestämma mig för att vara på biblioteket när det öppnar klockan nio för att plugga. När klockan ringer tänker jag att jag ju har flera timmar på mig. Så sätter jag om den till tio. Man blir segare generellt när man inte ska gå upp till någonting.

Efter en termin i Uppsala känner de bara en enda person som varje morgon infinner sig på sin institution för att plugga. Det kan vara si och så med disciplinen, men inte under tentaperioderna då i stort sett ingen har tid att umgås. Annars är det lätt att dras med på en fika, att träna, vara aktiv i nationslivet.

– Det finns så otroligt mycket att göra och allt är billigt. Jag kan få panik för att kanske missa ­saker, medger Alexandra.

– Bara om jag ska tenta snart kan jag passa då någon frågar om jag ska med ut, säger Magnus. Annars är det lugnt, det här kan jag, nu går jag ut och spårar på Stocken (=spårar ur på Stockholms nation …)

Även om det är mycket mer som lockar en student i Uppsala är det betydligt lättare att få något gjort än i Stockholm, enligt Sophia som kan jämföra. Där har alla långt hem, långt till biblioteket, långt till träningen och de flesta försvinner direkt efter föreläsningarna.

– I Stockholm hade alla olika liv, här bestämmer vi mycket mer saker tillsammans. Det gör det mycket enklare att plugga här. När jag stöter ihop med någon i köket i korridoren kanske vi äter frukost ihop och gör upp om att sätta oss tillsammans senare.

– Jag tror man får mer rutiner av att bo ihop, fortsätter Sophia. Man kan bestämma en fika, att laga middag tillsammans, och ­sedan sätta sig och plugga. Man blir meddragen.

– Ja, jag känner också att man anpassar sina tider till varandra, säger Alexandra. Man vill göra saker ihop, blir social och därför mer intresserad av plugget. Man kan pressa varann på ett bra sätt.

Magnus, som i tre år arbetade på Hästens industrier i Kumla, kan jämföra med ett betydligt mer bundet liv från sju till fyra på dagarna, med givna raster och att vara helt slut när han kom hem.

– Då var rutinerna rätt sköna, med frukost, lunch och fika klockan halv tre. Jag var på ett sätt nöjd med tillvaron, men hade en gnagande ångest av att inte göra något åt mitt liv. Jag slutade jobba för att få aktivera huvudet.

Är disciplin tråkigt?

– Litet provocerande, kanske, svarar Sophia.

– Det är en mentalitet. Det spontana försvinner, säger Alexandra.

Vad är bäst med friheten?

– Den är värd jättemycket, ­säger Alexandra. Kanske för att jag hade så packat med saker innan.

– Ångesten över att man gör för litet kan först bli ett handikapp, sedan en drivkraft, säger Magnus. Vi tillåts att strukturera våra liv själva enligt vilken person man är. Jag tycker det är oerhört skönt att få disponera min egen tid så fritt.

– Som att välja att plugga på kvällen då det är mörkt och kunna utnyttja dagen, säger Sophia som dock skulle vilja ha mer bunden lektionstid. Litet varje dag skulle ge henne något att hänga upp sina dagar på, hellre än att ha så mycket tid i veckan som hon måste planera själv.

– Om jag skulle behöva stå för upplägget för en hel kurs skulle det inte funka, tillstår Magnus. Så jag vill nog också ha litet mer bunden tid. Det är enda gången jag får något gjort.