Små snöflingor yr i det vintriga släpljuset när vi anländer till Vidarkliniken i Ytterjärna. I ett ­litet kluster av hus i annorlunda former finns antroposofernas sjukhus. Arkitekturen är tänkt att vara en del i tillfrisknandet. Korridorerna är aldrig raka och väggarna varierar i varmgult, gammelrosa och lindblomsgrönt. Här och där finns en fönsternisch där patienterna kan sitta och blicka ut över ­åkrar och ängar. Dagrummet har en öppen spis som sprakar hemtrevligt. Utanför matsalen finns jordkällaren, mitt emot ligger bondgården som förser kliniken med ekologiska mejeriprodukter. Andra delar av huset går i syrenlila och duvblått. Lampskärmarna är mestadels i tyg, lysrör är bannlysta.

På Vidarkliniken integreras skolmedicin med antroposofisk medi­cin som oftast är baserad på växter och mineraler. Anhängarna till den antroposofiska läkekons­ten är många, kritikerna som ifrågasätter medicinernas verkan ­likaså. Den genomtänkta miljön imponerar dock på de flesta – bland annat de 2000 läkare, sjuksköterskor och andra från den vanliga vården som varje år kommer på (betalda) studiebesök.

Vården på Vidarkliniken sker utifrån en helhetssyn på människan där såväl kropp, själ som ande ingår. Eurytmiövningar (rörelse­terapi), musik- och konstterapi, massage och rytmiska insmörjningar hör också till vardagen här. Andligheten är icke-religiös.

Hittills har antroposoferna fått dispens för att använda sina medi­ciner trots att de inte genomgått samma rigorösa tester som vanliga läkemedel. Nu kan det närma sig slutet. Regeringens dispens går ut vid årsskiftet.

Läkaren (och en av grundarna av Vidarkliniken) Ursula Flatters är dock övertygad om att den kommer att förlängas. Det har visserligen kommit en EU-dom i Nederländerna som säger att antroposofiska läkemedel inte ryms i regelverket och därför inte får säljas.

Olika EU-länder har dock i praktiken bibehållit sina gamla lösningar. Inom EU har tanken väckts om att finna ett gemensamt synsätt på metoder som den antro­posofiska.

Vad är egentligen antroposofisk medicin förutom växt- och ­ mineralbaserade preparat?

– Definitionen av ett antroposofiskt läkemedel är egentligen att det är en del av ett tänk. Den är utvecklad utifrån en människosyn, ett helhetsperspektiv i vilket läkandet med mediciner ­ingår. De är en del av en terapi­inriktning, inte av ett tillverkningssätt. Medicinerna passar inte i något regelverk, ­säger läkaren Ursula Flatters.

Varför forskas det inte mer om antroposofisk medicin?

– Vi är positiva till forskning och det finns hundratals bra studier, men man kan till exempel inte göra dubbelblindstudier på individuella medicinsammansättningar som är vår behandlingsmetod.

Dubbelblindstudier innebär att både patienten och den som utför behandling är omedveten om vilken behandling som ges. Ursula Flatters menar att antroposoferna står i en omöjlig situation. Flera läkemedel är sammansatta, individanpassade och passar inte i regelverket. Nu har dock antroposoferna, på Läkemedelsverkets uppdrag, klassificerat sina mediciner enligt de kriterier som finns i Sverige idag.

Intresset för vården på Vidarkliniken finns även bland ”vanliga” läkare. Just nu går 55 läkare en vidareutbildning i antroposofisk medicin. Tillsammans med ­Ursula Flatters, som ansvarar för utbildningen, träffar vi två av ­läkareleverna, Anna Maria Wiedemann och Martin Roginski.

Ursula Flatters hoppas att kursen ska skapa en dialog läkare emellan och att det antroposofiska synsättet ska leva vidare även inom den vanliga vården.

– Kursen ger en baskunskap i omhändertagande. Den kan man använda på andra håll också, ­säger Anna Maria Wiedemann som redan arbetar som läkare på Vidarkliniken.

– Jag hoppas att antroposofin kan bidra med nya frågeställningar inom forskningen också, säger Martin Roginski.

Han går sin sjätte termin på ­läkarlinjen. Efter ett studiebesök under läkarutbildningens korta kurs i integrativ medicin blev han lockad att lära sig mer.

Är det något som krockar med det ni fått lära er på ­läkarutbildningen?

– Synsättet kan kännas främmande. Ofta kommer jag direkt från föreläsningar på KI. Då tar det tid att ställa om. Det är samma fakta men en annan synvinkel. Det är inte alltid som jag känner att jag kan ha det synsättet, men det tvingar till eftertanke och berikar, säger Martin Roginski.

Ursula Flatters uppmuntrar den kritiska hållningen och påpekar att man inte ska köpa en tro. Hon framhåller också att antroposoferna måste vara ödmjuka och göra sina metoder mer tillgängliga. Ursula Flatters kommer från Tyskland, men har bott i Sverige länge. Hon är dock förvånad över att vi i Sverige är så skeptiska till komplementära metoder.

– Det känns som om Sverige värjer sig mot sina gamla häxor. ”Håll det akademiska rent” är hållningen och man vågar inte ta in alternativa synsätt. En sort ska inte sätta ramar för alla. Det handlar om demokrati, tycker jag, säger Ursula Flatters.

Anna Maria Wiedemann förutsatte att komplementära metoder skulle vara integrerade i den vanliga vården när hon flyttade till Sverige för ett år sedan.

– Jag hade bilden av Sverige som ett mycket framtidsorienterat land, säger Anna Maria Wiedemann, som utbildade sig till ­läkare i Tyskland för bara några år sedan.

På Vidarkliniken används, som sagt, både vanliga läkemedel och antroposofiska. Det händer att ­läkarna måste övertyga cancerpatienter att ta cellgifter. ­Läkarna här har det fulla ansvaret för ­patienterna.

Skulle ni rent av kunna fortsätta verksamheten utan de antroposofiska medicinerna?

– Jag svarar inte på det, säger Ursula Flatters kort.

Vilken dag som helst meddelar regeringen om de tänker förlänga dispensen.