Hanna har blivit retad, Nour fått höra att hon är smal, Siri fått frågor om sin vikt och Rebecka har trott att hon haft fel på kroppen när hon hade svårt att hitta jeans.

De är elva år och har känt varandra sedan första klass. När vi sätter oss på en restaurang i närheten av skolan enas de omedelbart om att det är ”helt löjligt” att kroppens utseende ska ha betydelse. Samtidigt har de börjat fundera över hur mycket tidningsskriverier, reklaminslag och teveprogram påverkar deras egen syn på skönhetsideal.

För alla har förstått att snygg är detsamma som smal, enligt de budskap som finns omkring dem. Och redan nu, i femman, pratar många i klassen om sin egen kropp och andras vikt.

– Det kan kännas som att jag inte vill gå till skolsyster och väga mig, berättar Siri, för sen kommer alla och frågar ’hur mycket väger du?’ Jag blir orolig att de ska prata bakom ryggen sedan.

– Man vill inte berätta för att man skäms, säger Hanna som blivit retad ett par gånger.

Julius, som ville vara med när SvD skulle träffa flickorna och prata skönhetsideal, får också frågor om sin vikt och kommentarer ”på kul” om sin kropp. Fast det är tjejerna som undrar, inte killarna, säger han. Julius tycker det är konstigt. Han förstår inte vad de menar.

Rebecka inflikar:

– Det händer att jag får kommentarer, men jag vill inte tänka på vad de säger.

– Jag vet väl bäst vad jag vill med mig själv. Det är min kropp! konstaterar Hanna, drar upp t-shirten och fortsätter skrattande: Om någon säger att jag är överviktig svarar jag att jag har två ­sidor fett – Flabbe till vänster och Flubbe till höger. Det gäller att inte skämmas, utan också ha kul, ta det som ett skämt.

– Det är en tjej i klassen som frågar mycket och jämför, berättar Siri. Hon väger alltid mycket mindre, så klart. Annars skulle hon inte fråga.

Nour tycker man ska ha respekt för andras vikt, vare sig de är smala eller tjocka, väger mycket eller litet. För tänk efter själv, säger hon – hur skulle det kännas om alla hade rätt att kommentera varandras kroppar?

– Att skämmas över vikten är konstigt, menar Hanna. Det finns väl inget som kan vara fel med ens vikt!

– Vad är det för vits med att veta vad folk väger, hakar Siri på.

– Man inbillar sig mycket framför spegeln, erkänner Rebecka. ’Ser jag ut så här, jättefet’, kan jag tänka – innan jag kommer på att jag inte alls behöver banta eller tänka på att inte dricka läsk eller äta chips en lördag.

Hur ser man ut när man är snygg?

– Folk säger att någon är snygg för att hon har den och den kroppen – men folk passar i olika, ­anser Rebecka. Det finns knubbiga och smala, olika kroppstyper. En del kan äta hur mycket som helst, andra inte.

– Tänk om alla skulle se exakt likadana ut – ha brunt hår och väga 33 kilo, säger Hanna.

– Alla är snygga på sitt sätt, ­menar Nour.

– Man ska absolut inte bry sig om vad andra säger, hävdar ­Rebecka, men om kortaste tjejen i klassen väger mindre än jag är det ju en förklaring. Man kan inte tänka på vikten när man är så unga som vi.

Plötsligt utbryter stort fniss, pekanden ut genom fönstret, händer mot munnen, och fniss igen. Titta, där är dom ju!

På trottoaren står fyra av skolans tjejer i åttan. Precis den årskurs som flickorna i femman börjar snegla på.

Vad är det som gör att de anses snygga?

– Att de själva tycker att de är jättesnygga, svarar Siri. Och så vill de visa att det tycker det.

Ytterligare försök från flickorna att få åttorna att se dem – här inne, hallå! Resultatlösa vinkanden får dem att falla bakåt i soffan och brista ut i nya fnissanfall.

– De flesta tjejerna i högstadiet håller på med sitt utseende och sin vikt, säger Rebecka när uppmärksamheten återgått till intervjun. De tror väl aldrig de kommer att få en kille om de ser ut som de gör egentligen.

– De försöker bara dölja all osäkerhet de har inom sig med sitt fixande med utseendet, säger Siri.

– Med sminket döljer man bara sig själv, menar Hanna. Men de tror de kan vara vackra ändå.

Är det många som fixar till sig, menar ni?

– Smink är inget fel, tycker ­Rebecka. Men när det handlar om allt – både smink, vikt och märkeskläder … allting. Då blir det så mycket fix på en gång. Kanske är vikten den värsta pressen, ändå. Jag kan bli rädd för dem som bantar, om de går ner mer – vad händer då? Blir de sjuka?

– Vissa verkar tycka att utseendet är allt, noterar Siri. Bara man ser bra ut är det okej, då ska man bli jättepopulär bland killar och tjejer.

–Som om att vara skitsmal, ha märkeskläder och vara populär vore livet, inflikar Nour. Jag tycker det går för långt om man också hårdbantar. Man måste ju ta hand om sig själv också.

– Jag tror de försöker vara ­någon annan än de är, är Hannas slutsats.

– Låt dem hålla på, fortsätter Rebecka och erkänner: Jag kan tänka mig att vara som de, med ­litet smink, litet märkeskläder. Men inte behöva tänka på vikten också! Det blir så mycket press med allt.

Skriverier, teveporgram och ­retuschering har inte undgått ­någon. Reportage om bästa dieterna för att gå ned i vikt, program som handlar om skönhets­operationer, jättetjocka människor och hälsoideal (Du är vad du äter) och fotomodeller som alltid är jättesmala. Klart man blir jättepåverkad, ­säger de.

– Det var jättehemskt, jag såg en tjej som hade litet småfett och på bilden fixade de bort allt, ­berättar Siri. Det gör att det blir ännu mer press på att vara fin, om man inte ska behöva fixa bilden.

– Jag tycker inte de ska fixa bilden innan den trycks, säger Nour. Man ska inte se ut som en fejkad sig själv!

Varifrån får ni idealen, tror ni?

– Jag vet inte, säger Siri. Det tycks vara speciellt med att vara smal. Blond har blivit populärt också. Vi kollar ju program, och om programledaren är smal får man ju den uppfattningen att man ska se ut som programledaren – som ger råd om vad man ska äta.

Hur ska en kille se ut som är snygg?

– Han ska vara rolig, snäll och söt, fastslår Rebecka. Utseendet kommer i andra hand. Tänk om en snygg kille är hur dum i huvudet som helst …

– Jag tycker en kille ska vara snäll, rolig och inte bara självupptagen, berättar Nour.

– Fast inte bara snäll, kontrar Siri. Man går också på utseende. Även om kärleken är blind, kan man inte vara ihop med någon som är jätteful.

– Och det är ju inte heller så att de snyggaste killarna är idioter och alla de fula är snälla, konstaterar Hanna.

– Jag tycker man ska försöka få dem att skratta, säger Rebecka.

Hur ska man göra sig snygg?

Fniss. Det kanske Julius vet bättre …

Och varför?

– Tjejer tror att man blir cool, säger Rebecka, och därmed kanske får bli ihop med killen.

– Man vill att också killen ska tycka om sig själv, anser Hanna. Han ska inte bara klä sig jättefint. Och så vill man att killen ska tycka om en hur som helst. Om man måste ha smink för att han ska gilla en, är det ingen bra kille.

Sedan funderar hon ett tag och säger till slut:

– Man vill inte känna hur ­någon annan tycker man ska vara, utan känna sig själv.