En viktig uppgift för personalen i förskolan, liksom för föräldrar, är att svara på barnens känslouttryck och bekräfta dem. Barn utvecklas hela tiden i samspel med andra. Att växa upp handlar om att få världen att bli begriplig.

Alla nya händelser blir referensminnen som bit för bit bygger förmågan att hantera livet. Om tilliten brister eller om det hela tiden sker stora förändringar får barnen inte ro och tid att utveckla sin fantasi och andra förmågor.

Rutiner hjälper oss att få ordning på sinnesintrycken. De är också intimt sammankopplade med tid och förutsägbarhet, förklarar May Nilsson som är socionom och leg psykoterapeut på Ericastiftelsen.

I två-årsåldern kan barn inte skilja på minuter och timmar. Upp till tre-fyraårsåldern har de ännu ett dimmigt tidsbegrepp. Dåtid och framtid är inte helt begripligt för dem.

Förskolepersonalen hör ofta föräldrar säga: ”Idag hämtar jag dig klockan fyra”. Det upprepar barnen – fast de inte har en aning om vad det innebär.

Dagens rutiner blir ett annat sätt att förstå tidens gång.

– Att kunna förutse vad som kommer att hända är en förelöpare till god självkänsla.

Omvärlden blir kontrollerbar med en dygnsrytm som också följer de fysiologiska rytmerna med mat, sömn och aktivitet.

Vuxna tycker ibland att förskoledagarna blir alltför lika varandra. De kan säga ”De är bara på samma gård varje dag. Varför går de inte på museum?”

– Men små barn har ändå så mycket nytt de måste anpassa sig till. Upprepningen är ett sätt att förstå olika sammanhang. Vuxna kan tycka att ett inrutat liv är tråkigt. Men de yngsta är mer för igenkännandets glädje.