1. Vad vet skolhälsan om den psykiska hälsan hos ungdomarna i Stockholms skolor?

– Skolorna inom Stockholms stad låter alla elever i fjärde och åttonde klass samt första året i gymnasiet göra en så kallad hälsoprofil. Den innefattar frågor om såväl vardagsvanor som fysisk och psykisk hälsa. Den tar upp både hur barnen har det i skolan och på fritiden. Eleverna får också prata med en skolsköterska om hur de mår. Vi får tydliga indikationer på vad som händer. Skolsköterskorna är de enda som ser alla skolelever genom åren. De har unik kunskap om hur barns och ungdomars hälsa har förändrats.

2. Vad säger hälsoprofilerna om hur barn och unga i Stockholm mår?

– De flesta mår bra. De har både en god fysisk och psykisk hälsa. Men 20 procent mår inte bra. Ungefär fem procent av dem har någon diagnos. Dem fångar vi upp ganska bra, men de övriga 15 procenten ger oss anledning till oro. De kan vara predisponerade för riskbeteende. Vi ser tonårsflickor som tidigt provar alkohol, tobak, narkotika och har ett sexuellt riskbeteende. Klamydia ökar. Pojkarna är inte där än, men kan vara på väg i samma riktning. Vi ser att stressen trycks ned i åldrarna. Unga idag är dåliga på att hantera stress. Många har svårt att sova, ont i huvudet och i magen. Prestationskraven är stora, både på betyg och utseende. Sju-åtta procent av eleverna i gymnasiets första år sover bara fem timmar per natt.

3. Varför ökar den psykiska ohälsan bland unga?

– Jag gillar inte begreppet psykisk ohälsa. Men jag kan ta ett exempel från mina äldsta barn, som är i 20-årsåldern. I deras gymnasieskola fick lärarna börja med nedvarvning direkt på morgonen för att kunna ha en vanlig mattelektion. Eleverna var så uppvarvade redan när de kom till skolan. Nu har de med sig den mentala träning de lärde sig i skolan som de kan använda senare i livet. Globaliseringen, informationsflödet, den osäkra arbetsmarknaden kan skapa oro. Inte minst blir föräldrar oroliga. Trenden är att de som rapporterar att de mår dåligt i högstadiet fortsätter att må dåligt i gymnasiet. Flickor mår sämre än pojkar.

4. Vad kan skolhälsan göra?

– Vi ska förebygga ohälsa. Det handlar om både att arbeta med övervikt och att finna orsakerna till psykosomatiska besvär hos eleverna. Det gäller att fånga upp dem tidigt. Skolsköterskemottagningen har blivit en oas för en del elever. Undersökningarna visar att allt fler trivs i skolan, inte minst i områden som Rinkeby, Tensta och Kista. De rapporterar ett starkt lärarstöd och de svarar också att de mår bättre psykiskt än i andra stadsdelar. Dock har de mer övervikt. Minst trivs de i skolorna på Södermalm. Mobbning verkar ha blivit något mindre förekommande, men tyvärr ibland råare. Många vittnar om ett bra socialt kamratnätverk. Vi måste hjälpa de unga tjejerna. Det är bland dem som stressproblemen, rökningen och de sexuellt överförbara sjukdomarna ökar mest.

5. Vad kan föräldrar göra?

– För en del barn är föräldrarnas närvaro nästan obefintlig. Är de närvarande lyssnar de inte, säger barnen. En del föräldrar ställer oerhört höga krav på skolan. Kanske är det så att vi har invaggats i en falsk trygghet i Sverige. Vi tror att samhället ska ta hand om ”mitt barn”. I andra länder är man mer proaktiv. Föräldrar kan också hjälpa sina barn att känna att de duger. Man måste inte ha MVG i allt. Det är inte en garanti för att lyckas i framtiden. En annan sak är att vissa välsituerade stadsdelar är alkoholförtäringen mycket hög.