Hon är månens dotter. Det är kanske därför Narmadafloden växer - och avtar - med jämna mellanrum. Under regnperioden sväller Narmadas flöde genom mellersta Indien till tusentals kubikmeter vatten per sekund. När torrperioden infaller sjunker flödet till 30 kubikmeter per sekund.
Vad att göra? Reglera förstås. Sedan 1987 driver indiska staten flera projekt som går ut på att reglera Narmadas vatten, att fördela regnperiodens överflöd till trakter där vattenbristen är stor, och att utvinna elkraft.

Bhana tycker att hennes kamp inte kan jämföras med vad andra blivit utsatta för, som prostituion, slaveri, att bli barnsoldat. Hon tycker att hon är lyckligt lottad. Hon går i skolan, liksom hennes två yngre syskon.

Gott så. Men detta låter sig förstås inte göras utan stora mänskliga och miljömässiga konsekvenser. För att 20 miljoner människor regelbundet ska få tillgång till dricksvatten och vatten för jordbruk, så måste en miljon människor flytta på sig - permanent.
Det har de förstås inte gjort - frivilligt.
Bhavna Patidar bor i byn Sulgaoon, som skulle ha utraderats tillsammans med 60 andra byar, om myndigheternas planer på att bygga Maheswardammen hade fullföljts. Så blev det inte. Bland den lokala befolkningen uppstod en kraftig motrörelse, som - åtminstone tillfälligt - satte stopp för utbyggnaden.
- Jag var elva år när protesterna mot dammbygget började. Självklart var jag mycket rädd. Min mamma blev misshandlad av polisen och har sedan dess ont i kroppen. Hon kan inte längre bära något tungt. Men alla i familjen lever, vi bor kvar i vår by och har det ganska bra.

Över hela världen pågår liknande konflikter. Turkiets utbyggnad av dammar i vattendrag som flödar samman med Eufrat och Tigris ger effekter för resten av Mellanöstern. Den stora omläggningen av och dammbyggen i Yangtsekiangfloden i Kina har kritiserats hårt, inte bara av de 1,5 miljoner kinesiska bönder som måste lämna hus och hem, utan också av en hel omvärld.
Vatten är en förutsättning för allt liv här på jorden, men det är ojämnt fördelat. Då är det inte så konstigt att det lätt blir en kamp kring fördelningen av vattenresurserna, säger Malin Falkenmark, professor i hydrologi vid SIWI, Stockholm International Water Institute.
FN:s sjunde milleniemål - att säkra en miljövänlig och hållbar utveckling - lägger stor vikt vid en rättvis vattentillgång: Fram till 2015 ska antalet människor utan tillgång till färskt dricksvatten halveras, från 900 till 450 miljoner. Men det är ett mål som inte är alldeles lätt att uppfylla, eftersom försöken att uppnå det ofta är konfliktfyllda.
Byggandet av kraftverk vid Yangtsekiangfloden, för med sig mycket gott, påpekar Malin Falkenmark:
- Kina använder övervägande kol som energikälla, vilket ger svåra konsekvenser för miljön. Om man kan använda vattenkraft istället blir luften renare, och man riskerar inte heller att påverka klimatet, som man gör med fossila bränslen.
Likadant är det med samma flods omläggning. Den gör att 1,2 miljarder människor får god tillgång till vatten som går att dricka, eller användas till jordbruk.
Men som sagt, 1,5 miljoner människor förlorar sin hus och hem. De rycks upp från trakter där deras förfäder levt i många generationer.
- I sådana lägen måste man dock vara realist, säger Malin Falkenmark.
Om befolkningen på landsbygden inte kan försörja sig flyttar de till städerna, som redan i dag ofta är överbefolkade. Det skapar stor social oro.
- Kinas problem är att man måste se till att människor på landsbygden kan bli kvar där och leva på jordbruket. För att förverkliga det måste vattnet ledas dit där det behövs som bäst.
Fast självklart måste man ta de sociala och ekonomiska konsekvenserna för lokalbefolkningen på allvar. I Indien har landets regering försökt genomföra ett stort antal dammbyggen och omfördelningar av vatten, 30 stora projekt, 135 i mellanstorlek och 3 000 små. Flera av dessa har stupat på att man nonchalerat den lilla människan.

Bhavna Patidar berättar att hennes familj för några år sedan var beredd att flytta - om de bara hade blivit erbjudna vettig ny mark och tillräckligt med pengar för att kunna bygga upp ett nytt liv. Men så skedde inte. Och familjen tänker aldrig flytta.
- Jag har hört att de som accepterade regeringens erbjudande har fått väldigt dålig mark som inte duger till odling. Därför är de numera väldigt fattiga.
I andra delar av världen skapar jakten på vatten, och utnyttjandet av vattenresurserna, ofta stora miljöproblem. Mellanöstern är ett exempel: Där råder en faktisk vattenbrist. Det finns inte tillräckligt med ”blått” vatten, synligt vatten i sjöar och vattendrag.
För att förse jordbruket och industrin med vatten har man valt en farlig väg, säger Malin Falkenmark. Man pumpar upp ”grönt” vatten, grundvatten. I en del länder gör man det i en sådan omfattning att man tar ut mer än vad som rinner till. Grundvattnet hinner då inte nybildas och marken torkar ut totalt, så att ingenting kan växa där.

Ett annat problem med att pumpa upp grundvatten är att dess sammansättning skiljer sig från det ”blå” vattnet, det är mer mineralrikt och inte så hälsosamt att dricka.
En lösning är att avsalta havsvatten. Men det är så dyrt att endast de oljerika länderna har råd med det.
En bättre lösning är att endast odla grödor som kräver så lite vatten som möjligt, till exempel citrusfrukter och druvor. Sedan kan man sälja det man odlat, och importera mer vattenkrävande grödor, som exempelvis spannmål.
I Afrika borde det inte råda någon vattenbrist, berättar Malin Falkenmark. Men i några länder faller regnet oregelbundet. Och eftersom jordskorpan förstörts genom att den betats för hårt lägger sig regnvattnet på ytan, och återvänder snabbt till den ”törstiga” atmosfären. Därför uppstår ofta vattenbrist under torkperioderna.
- Men lösningar, som inte ens är särskilt dyra, finns, säger Malin Falkenmark. Ett sätt är förstås att odla grödor som klarar torkan. Då får man också växter som gör jorden mer mottaglig för regnvatten.
Man kan också samla regnvatten genom enkla insamlingssystem, vatten som man sedan kan magasinera på enskilda gårdar, i dammar och i tankar. I floder, som ofta snabbt torkar ut, kan man bygga underjordiska dammar.

Inga hinder är oöverstigliga, om bara den rätta viljan, och det rätta tänkandet, finns. Det blir uppenbart då man möter Malin Falkenmark. Hon säger att vatten, och dess fördelning, under lång tid varit enbart ingenjörernas ansvar och problem. Och de saknar ofta ett övergripande synsätt. Ingenjörerna måste därför börja samarbeta med ekologer och beteendevetare av olika slag.
Malin Falkenmark jämför vattnet med blodet i våra kroppar. Om man ändrar flödet på ett ställe blir det konsekvenser i andra delar av systemet.
- Framtiden blir vad vi gör den till. Vi har ett ansvar gentemot kommande generationer. För att våra barn och barnbarn ska kunna leva ett drägligt liv måste vi slå vakt om både ekosystemet och mänskliga värden.
Hon är månens dotter. Det är kanske därför Narmadafloden växer - och avtar - med jämna mellanrum. Under regnperioden sväller Narmadas flöde genom mellersta Indien till tusentals kubikmeter vatten per sekund. När torrperioden infaller sjunker flödet till 30 kubikmeter per sekund.
Vad att göra? Reglera förstås. Sedan 1987 driver indiska staten flera projekt som går ut på att reglera Narmadas vatten, att fördela regnperiodens överflöd till trakter där vattenbristen är stor, och att utvinna elkraft.
Gott så. Men detta låter sig förstås inte göras utan stora mänskliga och miljömässiga konsekvenser. För att 20 miljoner människor regelbundet ska få tillgång till dricksvatten och vatten för jordbruk, så måste en miljon människor flytta på sig - permanent.
Det har de förstås inte gjort - frivilligt.
Bhavna Patidar bor i byn Sulgaoon, som skulle ha utraderats tillsammans med 60 andra byar, om myndigheternas planer på att bygga Maheswardammen hade fullföljts. Så blev det inte. Bland den lokala befolkningen uppstod en kraftig motrörelse, som - åtminstone tillfälligt - satte stopp för utbyggnaden.
- Jag var elva år när protesterna mot dammbygget började. Självklart var jag mycket rädd. Min mamma blev misshandlad av polisen och har sedan dess ont i kroppen. Hon kan inte längre bära något tungt. Men alla i familjen lever, vi bor kvar i vår by och har det ganska bra.

Över hela världen pågår liknande konflikter. Turkiets utbyggnad av dammar i vattendrag som flödar samman med Eufrat och Tigris ger effekter för resten av Mellanöstern. Den stora omläggningen av och dammbyggen i Yangtsekiangfloden i Kina har kritiserats hårt, inte bara av de 1,5 miljoner kinesiska bönder som måste lämna hus och hem, utan också av en hel omvärld.
Vatten är en förutsättning för allt liv här på jorden, men det är ojämnt fördelat. Då är det inte så konstigt att det lätt blir en kamp kring fördelningen av vattenresurserna, säger Malin Falkenmark, professor i hydrologi vid SIWI, Stockholm International Water Institute.
FN:s sjunde milleniemål - att säkra en miljövänlig och hållbar utveckling - lägger stor vikt vid en rättvis vattentillgång: Fram till 2015 ska antalet människor utan tillgång till färskt dricksvatten halveras, från 900 till 450 miljoner. Men det är ett mål som inte är alldeles lätt att uppfylla, eftersom försöken att uppnå det ofta är konfliktfyllda.
Byggandet av kraftverk vid Yangtsekiangfloden, för med sig mycket gott, påpekar Malin Falkenmark:
- Kina använder övervägande kol som energikälla, vilket ger svåra konsekvenser för miljön. Om man kan använda vattenkraft istället blir luften renare, och man riskerar inte heller att påverka klimatet, som man gör med fossila bränslen.
Likadant är det med samma flods omläggning. Den gör att 1,2 miljarder människor får god tillgång till vatten som går att dricka, eller användas till jordbruk.
Men som sagt, 1,5 miljoner människor förlorar sin hus och hem. De rycks upp från trakter där deras förfäder levt i många generationer.
- I sådana lägen måste man dock vara realist, säger Malin Falkenmark.
Om befolkningen på landsbygden inte kan försörja sig flyttar de till städerna, som redan i dag ofta är överbefolkade. Det skapar stor social oro.
- Kinas problem är att man måste se till att människor på landsbygden kan bli kvar där och leva på jordbruket. För att förverkliga det måste vattnet ledas dit där det behövs som bäst.
Fast självklart måste man ta de sociala och ekonomiska konsekvenserna för lokalbefolkningen på allvar. I Indien har landets regering försökt genomföra ett stort antal dammbyggen och omfördelningar av vatten, 30 stora projekt, 135 i mellanstorlek och 3 000 små. Flera av dessa har stupat på att man nonchalerat den lilla människan.

Bhavna Patidar berättar att hennes familj för några år sedan var beredd att flytta - om de bara hade blivit erbjudna vettig ny mark och tillräckligt med pengar för att kunna bygga upp ett nytt liv. Men så skedde inte. Och familjen tänker aldrig flytta.
- Jag har hört att de som accepterade regeringens erbjudande har fått väldigt dålig mark som inte duger till odling. Därför är de numera väldigt fattiga.
I andra delar av världen skapar jakten på vatten, och utnyttjandet av vattenresurserna, ofta stora miljöproblem. Mellanöstern är ett exempel: Där råder en faktisk vattenbrist. Det finns inte tillräckligt med ”blått” vatten, synligt vatten i sjöar och vattendrag.
För att förse jordbruket och industrin med vatten har man valt en farlig väg, säger Malin Falkenmark. Man pumpar upp ”grönt” vatten, grundvatten. I en del länder gör man det i en sådan omfattning att man tar ut mer än vad som rinner till. Grundvattnet hinner då inte nybildas och marken torkar ut totalt, så att ingenting kan växa där.

Ett annat problem med att pumpa upp grundvatten är att dess
sammansättning skiljer sig från det ”blå” vattnet, det är mer mineralrikt och inte så hälsosamt att dricka.
En lösning är att avsalta havsvatten. Men det är så dyrt att endast de oljerika länderna har råd med det.
En bättre lösning är att endast odla grödor som kräver så lite vatten som möjligt, till exempel citrusfrukter och druvor. Sedan kan man sälja det man odlat, och importera mer vattenkrävande grödor, som exempelvis spannmål.
I Afrika borde det inte råda någon vattenbrist, berättar Malin Falkenmark. Men i några länder faller regnet oregelbundet. Och eftersom jordskorpan förstörts genom att den betats för hårt lägger sig regnvattnet på ytan, och återvänder snabbt till den ”törstiga” atmosfären. Därför uppstår ofta vattenbrist under torkperioderna.
- Men lösningar, som inte ens är särskilt dyra, finns, säger Malin Falkenmark. Ett sätt är förstås att odla grödor som klarar torkan. Då får man också växter som gör jorden mer mottaglig för regnvatten.
Man kan också samla regnvatten genom enkla insamlingssystem, vatten som man sedan kan magasinera på enskilda gårdar, i dammar och i tankar. I floder, som ofta snabbt torkar ut, kan man bygga underjordiska dammar.

Inga hinder är oöverstigliga, om bara den rätta viljan, och det rätta tänkandet, finns. Det blir uppenbart då man möter Malin Falkenmark. Hon säger att vatten, och dess fördelning, under lång tid varit enbart ingenjörernas ansvar och problem. Och de saknar ofta ett övergripande synsätt. Ingenjörerna måste därför börja samarbeta med ekologer och beteendevetare av olika slag.
Malin Falkenmark jämför vattnet med blodet i våra kroppar. Om man ändrar flödet på ett ställe blir det konsekvenser i andra delar av systemet.
- Framtiden blir vad vi gör den till. Vi har ett ansvar gentemot kommande generationer. För att våra barn och barnbarn ska kunna leva ett drägligt liv måste vi slå vakt om både ekosystemet och mänskliga värden.