För tolv år sedan stod Johan och hans sambo vid ett vägskäl. Skulle de fortsätta att processa mot försäkringsbolag och byggbolag? Eller skulle de strunta i alltsammans, flytta utomlands och börja om på nytt?
Då var Johan en förmögen entreprenör. Men han hade drabbats av svår mögelallergi i sin lägenhet och processade i tingsrätt och hovrätt om skadestånd för sin sjukdom och om sitt bohag som hade försvunnit.
- Vi hade kunnat bosätta oss i ett varmt och torrt klimat, och blivit friska från mögelbesvären. Men vi tänkte: herregud, vi är ju i Sverige! En rättsstat!
De valde att stanna och kämpa. I dag är Johan 60 år och utblottad. Han har förlorat sin sambo. Han har förlorat ett av de äldsta och mest komplicerade målen i Högsta domstolens historia.
Han bollas nu mellan jourlägenheter och hotellrum. Sin lägenhet vägrar han att bo i på grund av mögelskador.
Dagen innan vi träffas har polisen med våld avhyst honom från ett hotellrum som kommunen hyrt åt honom. Kommunen vill inte betala längre utan kastar ut
honom på gatan.
- De gör ständiga övergrepp mot mig. Lyssna här, lyssna!

Johan är lång, vältränad och intensiv i sin utstrålning. Han har en liten bandspelare i handen.Ur bandspelaren hörs skrik och bråk, poliser som bryter ner honom med våld på golvet, vilket också ett vittne bekräftar.
- Helt oprovocerat, konstaterar han. Det här är helt medvetna övergrepp för att driva mig till vansinne.
Rättegången i Högsta domstolen gällde huruvida byggbolaget är ansvarigt för den mögelallergi han drabbats av. Högsta domstolen gav honom rätt i att han faktiskt drabbats av mögelskador i sin lägenhet, men de kunde inte ställa byggbolaget till ansvar. Två av Högsta domstolens ledamöter var dock skiljaktiga, däribland Högsta domstolens ordförande.
Rättegången genomfördes utan att Johan hade något juridiskt biträde. De tre advokater han anlitat genom åren har samtliga varit "trolösa" mot honom, säger han.

Har alla tre varit trolösa?- Ja, faktiskt. Det låter kanske märkligt, men så är det. Det finns väl belagt.

Härvan började i mitten av 80-talet. Då drev Johan en framgångsrik importfirma. Han fick diffusa sjukdomsbesvär som blev värre och värre och som kunde härledas till omfattande mögelskador i lägenheten i centrala Stockholm. Mögelskadorna var så stora att Johan evakuerades och hela hans bohag fraktades bort för att förstöras.
Sedan hände olyckorna slag i slag. Johan och hans fästmö köpte en gård i Mellansverige, men i väntan på inflyttningen hyrde de en kommunal lägenhet - som var mögelskadad.
- De rev hela området ett halvår efteråt, säger Johan.
Han började processa mot försäkringsbolaget och byggbolaget. Han vann i tingsrätten men förlorade i hovrätten.
- I början var försäkringsbolaget korrekta. De gav oss några hundra tusen men sedan var det stopp.
Johan ansåg att han borde ha fått ut mer pengar och fortsatte att strida.

Historien vimlar av märkliga turer. Johan berättar om en morgon i början av 90-talet, när han och hans sambo satt i ett hotellrum de hyrt för att komma undan möglet.
Plötsligt klev tre poliser in och grep honom. På order av en läkare, som han säger sig aldrig ha träffat, blev han tvångsintagen till psykiatrisk klinik, där han fick sitta i tre dagar. Vem som låg bakom vet inte Johan.
- Läkaren blev prickad sedan. Men den där stämplingen har förföljt mig ända sedan dess.
I dag har Johan förlorat allt, säger han. Precis allt. Han har ingen telefon, periodvis har han inte fått något socialbidrag. Han har blivit erbjuden en lägenhet av kommunen, men där finns inga möbler. Han har gått vidare i länsrätten för att tvinga kommunen att ordna ett mögelfritt boende. Ännu en process.

Varför har det gått så långt?- Det kommer smygande. Först ett litet bakslag. Sedan ett till. Små saker. Man märker det knappt. Men plötsligt har man nått en punkt där det inte längre finns någon återvändo. Ungefär som ett flygplan när det precis har lämnat marken - det måste fortsätta, säger Johan.

Varför släpper du inte allt och börjar om?
Johan tittar på mig. Sedan skrattar han.
- Det där är
jävligt lätt för dig att säga. För mig finns ingen möjlighet att börja om. Jag måste fortsätta.


Thomas Heldmark, frilansjournalist
Idag

Fotnot: Johan är ett fingerat namn.