"Jag har gått in i minst åtta väggar"

- Jag är som en krockskadad bil vars vagnskadegaranti har gått ut. Ingen vill helförsäkra mig igen. Jag kommer ju aldrig att rulla för fullt igen, säger Camilla sarkastiskt om sig själv.
Namnet är fingerat. Hon vill bara framträda anonymt. Camilla beskriver sig som en snart 40-årig småbarns- och tonårsmamma som är kroniskt sjuk i fibromyalgi och aldrig kan garantera att hon "kommer till jobbet i morgon". I tre år har hon varit sjukskriven.
- Vem skulle anställa en sån? Inte jag! Därför ser jag det som min enda möjlighet att fortsätta som egen företagare, men det får gå i den takt jag klarar.
Vi sitter hemma i hennes trendiga kök i en förort till Stockholm när hon berättar sin historia om sjukskrivning, rehabilitering och olika turer med försäkringskassan. Att hon är egen företagare har gjort hennes situation ännu knepigare, menar hon.

De eleganta köksprylarna kommer från Camillas tidigare karriär som försäljare. Under 90-talet och fram till 2002 var hon "Drottningen av rostfritt" med egen agentur sedan 1998 och en omsättning på flera miljoner när det rullade på som bäst. Hon for land och rike runt och sålde ljusstakar och liknande saker.
På den rostfria spiskåpan står en tub Citodon och en tub Alvedon. Smärtstillande medel måste alltid finnas till hands när man mår som Camilla. Ibland har hon fysiskt svårt att alls komma ur sängen. Den här dagen värker båda axlarna och det strålar ut från bäckenet, högerfoten känns som om en elefant hade ställt sig på den och ena knät är också illa däran.

Hon har svårt att gå och svårt att sitta. Hennes arbetskapacitet är helt klart begränsad. Ändå vill hon väldigt mycket och gör just nu inhopp i den växande bransch som kallas home staging. I januari arbetade hon ungefär halvtid, men nu mår hon sämre igen. Kroppen styr. Ibland har hon absolut ingen kraft alls.
- Fast som egen företagare har jag ingen statlig sjukförsäkring alls för eventuell sjukfrånvaro, trots att jag är kroniskt sjuk. En sådan försäkring ska företaget, det vill säga jag, betala. Och det innebär att
jag måste arbeta över min förmåga för att klara det, och min sjukdom kommer att förvärras. Det blir ett moment 22.
År 2002 sade hennes danska huvuduppdragsgivare upp kontraktet med henne i förtid. Där stod hon med en nyrenoverad hyreslokal på Östermalm med kontrakt flera år framöver. Med advokathjälp fick hon viss ersättning från danskarna, men framtiden var osäker.
Det blev många sömnlösa nätter och Camilla kände att hon var på väg in i väggen. Hon hade ont i knäna sedan lokalrenoveringen och det visade sig att hon hade en cysta som gjorde att hon fått blödningar och vatten i knäna. Dessutom har hon sedan födseln en form av blödarsjuka, von Willebrands sjukdom.
I det läget betalade hon med egna pengar en längre rehabilitering, försäkringskassan ersätter oftast inte behandling för egna företagare, och aldrig när man själv, i samråd med läkare, initierar den.
- Det ska försäkringskassan göra, för att godkänna den. Tyvärr är total passivitet belönande i Sverige. Hade jag lagt mig ned och "dött" hade jag aldrig befunnit mig i den här situationen.

Camilla hann knappt påbörja sin behandling när hon upptäckte att hon var gravid - med sin nuvarande sambo. Det blev en lång och besvärlig graviditet med många komplikationer. Efter förlossningen hamnade hon i ett akut smärttillstånd.
- Nu tror jag att min sjukdomskarriär inte hade behövt bli så lång om jag hade fått kvalificerad hjälp direkt. Då kanske det inte behövt bli ett permanent smärttillstånd.
Under de tre år som gått sedan förlossningen har hon upprepade gånger försökt få hjälp till rehabilitering från försäkringskassan, utan att lyckas. Möjligen kommer nu försäkringskassan att påbörja en ny utredning för att bedöma Camillas behov av rehabilitering, arbetsträning - och rätt till sjukpenning.

Nyligen drogs hennes sjukpenning in: I somras fick hon idén att kontakta en svensk mäklarfirma när hon var på en semesterresa i Spanien. Hennes fibromyalgi blev lättare att leva med i värmen och hon kom på en ny möjlighet att försörja sig - som deltidsmäklare.
Men det blev ännu en dyrköpt erfarenhet för en redan hårt prövad Camilla. Eftersom försäkringskassan inte godkände detta som arbetsträning, åkte hon på egen bekostnad tillbaka till Spanien och for runt med mäklarfirman. Väl där insåg hon att uppgiften krävde mer än hon orkar i dag. Och nu har försäkringskassan friskförklarat Camilla, bland annat med hänvisning till att hon orkade pröva jobbet som mäklare.

Camilla suckar. Under de tre år som gått har hon bara träffat en handläggare vid två tillfällen - och dessutom två olika personer.
- Jag har inte gått in i väggen. Jag har gått in i och igenom åtta-tio olika väggar, säger Camilla.
Hon säger att hon har förlorat sin identitet, förmågan att vara den förälder hon vill vara, att sköta sitt hem och att försörja sig och sina barn.
- Och jag har åldrats markant. Men jag måste försöka förhålla mig positiv till mig själv och smärtan trots allt.

Maria Carling

maria.carling@svd.se

Fler artiklar | Blogg