Andra gången jag träffar Ingrid undrar hon om jag inte blir besviken på hennes berättelse.

– Det är ju inte så att jag går runt och brinner utav längtan till en man, säger hon fundersamt.

Men det är inte därför jag velat intervjua Ingrid igen, utan för att hon pratade om lust på äldre dar som något så självklart, glasklart, första gången vi sågs. Det hade jag inte förväntat mig av en 87-årig kvinna, särskilt inte eftersom hon befann sig i ett stort sällskap med jämnåriga.

Nu är vi hemma hos Ingrid. Hon tar tacksamt emot hjälp med fikabrickan, och går långsamt ut på balkongen, men sätter sig utan möda på sniskan på en liten stol. Det är så varmt att hon får små, små mörkgrå svettlockar i nacken. Ögonen glittrar, hon skrattar när hon pratar om det svåra också.

– Jag har fått så mycket. Det finns ju de som inte har fått någonting.

För Ingrid är det självklart att en människas sexuella lust finns kvar hela livet. Så var det för hennes man, som gick bort för sju år sedan, och så är det för henne.

– Det känns i kroppen, på det vanliga sättet. Det känner väl en kvinna, när hon vill vara tillsammans med en man, säger hon bestämt.

Hon var 17 år när hon träffade sin man på en studentskiva. Glasögonen hade hon lämnat hemma av ren fåfänga, och han föll direkt för flickan som irrade runt på festen. Hon föll för hans begåvning och omtänksamhet. Hur de kunde skratta ihop. Och hur generös han var.

– Det är viktigt för mig. Alltså inte bara att man är generös med pengar, utan att man kan bjuda på sig själv.

De var förlovade i tre år innan de gifte sig, två unga människor som inte hade fått någon egentlig sexualundervisning. Men lusten ledde dem.

– Att bli med barn som ogifta, det skulle ju ha varit en skandal utan dess like, så jag kan inte minnas att vi hade riktigt fullbordat samlag då. Men jag var alldeles sönderkysst i ansiktet, säger Ingrid och stryker sig om kinden.

Kanske är det lite svårt att minnas hur det var i början, sexlivet.

– Du vet, vi växte ihop. Vi ville ha varandra, så var det bara.

De bildade familj. Skapade ett hem fyllt av glädje och påhittighet.

Snart kände de varandra så väl att Ingrid visste att när maken rakade sig om kvällen, var det för att han kände lust. Han ville ju inte rispa hennes hud. Men det blev inte slentrian ändå, och Ingrids lust avtog inte. Hon blev förfärad när en väninna berättade att hon aldrig fått orgasm med sin man.

– Jag fick alltid orgasm. Jag är väl skapad på det viset.

Hon var gift med sin man i 59 år. De sista åren var han dement. Ovanför Ingrids säng sitter det sista brevet hon fick, som han skrev när han var på ett sjukhem. I röd akvarellfärg står hennes namn, och: ”Min älskling på jorden”.

Maken blev alltmer förvirrad och besvärlig av sjukdomen, men när de hade sex kunde Ingrid fortfarande njuta. Under deras liv tillsammans var det oftast han som hade tagit initiativet.

– Men inte de sista gångerna. Då var det jag som kände att jag ville, och att jag hade ett behov av att komma nära. Det blev förstås en annan sorts kärleksakt, han hade ingen ork och var inte längre en stor och stark man. Men det var ändå kärlek.

De allra sista åren slutade de ha samlag eftersom Ingrids man blev impotent efter en prostataoperation.

Så länge maken levde kan inte Ingrid minnas att hon kände lust till någon annan. Det fanns de som uttryckte intresse, men lockelsen var aldrig tillräckligt stark.

När han gick bort var Ingrid utmärglad, uttröttad, ledsen och sjuk i magkatarr. Läkaren sa att Ingrid hade gått in i väggen. Det tog tre år att repa sig. Då kom hon iväg på en seniorresa till solen. Där fick hon nya vänner. Med dem kunde hon skratta åt allt hon gått igenom. En man blev änkling efter några år. Han var så omtänksam, och de hittade på roliga saker ihop. Han ville fika bland turisterna på Järntorget eftersom han egentligen inte trivdes i Sverige. Det skrattade hon åt. Och så gick de till Järntorget och åt bakelser.

Ingrid kände att hon var attraherad av honom, men hon fick aldrig veta om det kunde ha blivit något mer mellan dem.

De skulle fira jul på varsitt håll, och tog farväl i hörnet Ringvägen och Götgatan.

– Han sa: ”Jag är hemma om fyra dar och då ska vi ha det väldigt trevligt tillsammans.”

Men han ringde inte när julen passerat. Ingrid fick veta att man hittat honom på köksgolvet. Han dog kort därefter.

– Så det blev aldrig någon träff.

Ingrid trivs egentligen med att för första gången i sitt liv vara helt självständig. Hon tycker att hon har blivit öppnare, mindre ”slätstruken”. Men hon utesluter inte en ny relation – om känslorna finns.

– Han får gärna vara en kopia av min man! Det är nog inte så lätt att byta, om man har haft ett så bra äktenskap som jag har haft, säger hon, och konstaterar:

– Dessutom får du komma ihåg att männen i min ålder är oftast impotenta för att de har haft problem med prostatan. Och att få en yngre man intresserad är kanske inte så lätt. Och så vill jag ju helst inte visa mig naken, det tycker jag inte vore trevligt. Om det skulle vara mörkt, skulle det gå bra.

Fotnot: Ingrid heter egentligen något annat.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Gustaf är 83 år. Han fick uppleva kärlek och passion när han var en bit över 70. På sin systers begravning träffade han en kvinna han känt som barn. Då hade Gustaf varit änkling i några år. Men barndomsvännen väckte genast något i honom.

– Och från och med det höll vi ihop. Det var väldigt fint.

Kärlek och goda samtal gav dem lust, beskriver Gustaf. De första åren hade de sex.

– Vi fick prova oss fram, hur det skulle gå. Men det var inga större problem. Jag tyckte inte att det var någon större skillnad, det kan jag inte säga att det var. Men efter några år tyckte hon att hon var för gammal för sådant, säger Gustaf och inflikar att närheten behöll de däremot tills hans partner dog.

Hur behåller man lusten genom livet?

– Man andas!

Nu tror inte Gustaf att det blir någon mer intim relation för hans del. Han har sorg.

– Min flickvän dog för några månader sedan.

Han tycker inte heller att han är i ”någon högre form”. Yrseln ska han få medicin mot, men urinläckaget oroar när han tänker på hur det skulle vara att dela säng med någon. Dessutom har han nyligen tvingats flytta till ett vårdhem.

– Det går inte att inleda något när det springer sjukvårdspersonal där hela tiden, säger Gustaf.

Men alldeles har han inte tappat intresset för att träffa någon.

– Det har hänt att jag har fått känning. Det finns till exempel grannsällskap där jag bor, en tjej som det var väldigt trevligt med bara häromdagen.

Fotnot: Gustaf heter egentligen något annat.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Hur har din sexlust förändrats med åren?

Mejla oss eller kommentera på nätet. Du får vara anonym. Idagredaktionen väljer ut bidrag som sedan publiceras.

svd.se/idag

idag@svd.se

facebook.com/idagsidan

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -