Stadsodling kommer att bli en nödvändighet i framtiden. Det menar Björn Forsberg, som forskar på hur människor ställer om samhället underifrån, från gräsrotsnivå.

– Stadsodling är ett sätt att minska vår sårbarhet i städerna och vi behöver utnyttja all tillgänglig mark i större tätorter till att odla. Vi står inför en resurskris med brist på energi, samtidigt som den globala ekonomin håller på att rämna. Livsmedelskedjan är bräcklig, brister en länk står vi utan mat.

Även om stadsodlingar inte kan göra städerna helt självförsörjande, är det ändå ett viktigt tillskott, inte minst mentalt, menar han.

– En pallkrage med morötter mitt i stan får oss att reagera och tänka till kring begrepp som närodlat, matproduktion och livsmedelsäkerhet.

Livsmedelsäkerhet handlar både om att garantera människor tillgång till mat och om egen kontroll över produktionen. Det är ett nyckelord i omställningsdiskussionen, förklarar Björn Forsberg som har skrivit boken Omställningens tid, om tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid (Karneval förlag, 2012). Han vill vända problemen vi står inför till möjligheter och förhoppningar om ett bättre samhälle.

– Visioner är en bättre förändringsmotor än hotbilder och verklig förändring byggs från lokal nivå, säger Björn Forsberg som i sin bok beskriver flera omställningsprojekt han besökt i världen, bland annat stadsodlingar i Detroit och Havanna.

Detroit är en stad med 65 000 ödetomter och 46 procents arbetslöshet efter att bilindustrin flyttat därifrån – och med den många andra företag, bland annat alla stora livsmedelskedjor. I stället har omkring 800 gemensamma stadsodlingar vuxit fram, fler än i någon annan storstad i Västvärlden. Förutom att ge mat skapar stadsodlingen även positiva spiraler, så som att erbjuda arbetslösa sysselsättning och förbättra den sociala miljön. En del menar även att odlingarna dämpat våld och kriminalitet.

Vidare till exemplet Kuba, som 2006 utsågs till världens enda hållbara land av Världsnaturfonden. Detta tack vare landets kombination av hög social välfärd och låg miljöpåverkan. Landet har andra stora problem, som att det är en diktatur och att yttrandefriheten är starkt begränsad. Men när det gäller omställning till ett samhälle som använder mindre fossilt bränsle och producerar närodlad ekologisk mat har världen mycket att lära av Kuba, menar Björn Forsberg.

– Kuba har redan mött de svårigheter som resten av världen kommer att ställas inför.

Omställningen på Kuba var inget frivilligt val utan en konsekvens av Sovjetunionens kollaps 1991. I och med den förlorade Kuba 90 procent av sin totala oljetillförsel. Man övergav det sovjetinspirerade storskaliga jordbruket, som var beroende av maskiner och bekämpningsmedel, för ett ekologiskt småskaligt stadsjordbruk för att landet skulle kunna försörja sin befolkning, berättar Björn Forsberg i sin bok.

I Havanna, huvudstaden med 2,5 miljoner innevånare, arbetar i dag 44 000 människor på heltid i urbana stadsodlingar. År 2005 producerade odlingarna 340 gram grönsaker per innevånare och dag. Den siffran kan jämföras med det rekommenderade intaget av grönsaker som är 300 gram per dag.

– Våra politiker är fast i ett gammalt tänkande och fortsätter att planera stora shoppingpalats på den bästa jordbruksmarken. Många kommuner är i och för sig mycket positiva till stadsodling – så länge det inte krockar med något ekonomiskt lukrativt, som en ny eventarena, säger Björn Forsberg som tycker att hela vårt samhälle behöver grundas i en ödmjuk natursyn.

– Våra normer och värderingar behöver vara i samklang med ekosystemet. Hållbarhet handlar inte bara om teknik och ingenjörslösningar. Vi måste erkänna naturen som ett vitalt samhällsintresse i klass med sysselsättning och tillväxt.

Begreppet ekosystemtjänster, de förtjänster vi får ut av ett fungerande ekosystem, skapades för att mäta ett lands naturresurser i ekonomiska termer, för att få in det i bruttonationalprodukten. Några forskare, som har beräknat värdet av hela jordens ekosystem och de tjänster det ger oss, kom fram till att de var värda minst dubbelt så mycket som alla pengar i vår världsekonomi.

– Att beskriva naturen i former av ekosystemtjänster gör att folk bättre förstår hur beroende vi är av naturen, säger Johan Colding, docent i naturresursförvaltning och urbanekologi vid Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi.

I dag får dock naturen ofta stryka på foten när städerna exploateras.

– Man kan förtäta på olika sätt, men att ta grönyta i anspråk är dumt. I stället kan man använda redan använd mark, som industrimark, men ändå alltid lägga in grönytor och gröna tak, säger Johan Colding.

Han räknar upp en rad siffror: 40 procent av alla trafikutsläpp av koldioxid tas upp av Stockholms grönområden och det är 80 procent mindre föroreningar i en park än utanför den. På en allégata är det 60–70 procent mindre föroreningar än på en gata utan träd.

– Och man kan ju räkna på det ekonomiska värdet det ger oss i form av förbättrad folkhälsa, säger Johan Colding.

Dessutom sänker träden lufttemperaturen i städerna under värmeböljor, eftersom varje träd använder värme för att kunna ”svettas ut” vatten genom bladen. En björk kan svettas ut flera hundra liter vatten en varm sommardag. De här temperatursänkningarna kommer att bli än viktigare för oss när klimatet blir varmare.

Vilka ekosystemtjänster ger stadsodlingar?

– Fler blommor och fruktträd än vad vanliga parker brukar ha – vilket är positivt för den bio­logiska mångfalden. Och så bidrar de till en bättre folkhälsa och även till pollineringen – forskning har visat att kolonilotter har en betydligt högre förekomst av bin och humlor i jäm­förelse med kyrkogårdar och parker i Stockholm. Stadsodling skapar även bättre förutsättningar för insektsätande fåglar, något vi människor uppskattar, eftersom de reglerar beståndet av myggor och flugor, insekter som brukar irritera oss, säger Johan Colding.

Just nu forskar han på gemensamt ägda och skötta marker i urbana miljöer – som kolonilotter och brukarmedverkansavtal kring stadsodling – för att se hur det skiljer sig mot mark som ägs privat, kommunalt eller av staten. Detta har den amerikanska Nobelpristagaren Elinor Ostroms redan tittat på i områden på landsbygden. Hon kom fram till att resurser som förvaltas gemensamt stärker människors ansvarskänsla och delaktighet och minskar effektivt risken för överexploatering av tillgångar.

– Mark privatiseras i allt högre grad i Sverige i dag när statlig och kommunal mark säljs ut.

I Berlin i Tyskland har man mobiliserat folk och när en privatisering är på gång går de samman och protesterar, säger Johan Colding som precis varit i Berlin för ett dokumentärfilmprojekt som ska handla just om stadsodling.

Filmen Urban Green Commons är filmad i Stockholm och Berlin och kommer att ha premiär våren 2013.

– Vi ser att stadsodling skapar ett ekologiskt lärande där människor, förutom att odla, lär sig om naturens ekosystemtjänster, vikten av biologisk mångfald, om staden och om politik. Det gör att folk bryr sig mer om miljöfrågor, vilket är viktigt för hela planeten. Dessutom kan det skapa större förståelse för de obekväma miljöpolitiska beslut som måste fattas.