Det hände sig vid den tiden att Hasse & Tage vid en lunchrevy på Berns påstod att den blivande statsministern Ingvar Carlsson såg ut som en fot i ansiktet. Ingen smickrande beskrivning precis.

Men några år senare när sagde Carlsson var med i Barnjournalen i tv ombads han att rita ett självporträtt. Då la han helt enkelt ett ark papper på golvet, satte sin fot på det och drog med en penna konturen runt dojan.

–Det där användes sedan politiskt. Det kom en pin, ett socialdemokratiskt kragmärke i form av en sko, och SSU:arna kallade sig för fotfolket. Jag vände på skämtet, berättar Ingvar Carlsson idag.

Visst finns det humor i politiken, men politiker med humor är helt klart i minoritet enligt honom. Det håller Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund med om – utpekad av flera politiska journalister som en person med mycket humor.

–Humor är ett bra sätt att kommunicera på. Det är också till stor hjälp när man ska hantera tunga och allvarliga saker. Det ger distans. Men politiker utan humor som tar sig själva på oerhört stort allvar är allt för många, säger Göran Hägglund.

Kan du inte faxa över en lista med de politiker som du anser saknar humor?

–Så stor fax har du inte, svarar han.

K-G Bergström, politisk reporter på SVT tycker dock att politiker är både mer begåvade och roligare än vad många tror.

–I vart fall är det en förutsättning för att man ska nå toppen att man är hyggligt social och att man har en viss humor. En sak är också hur en person är utåt – en annan hur vederbörande är privat, säger han.

Han tar just Ingvar Carlsson som exempel. Han var inte känd för att vara speciellt rolig, men efter ett tag visade sig att han då och då brukade busringa till sina socialdemokratiska kolleger och uppge att han var journalist.

–Jo det stämmer, bekräftar Ingvar Carlsson. En gång ringde jag vår partisekreterare Sten Andersson, sa att jag var journalist och ställde frågor till honom om vad han tyckte om mig.

Han minns en gång på en socialdemokratisk kongress då Göran Persson skulle upp i talarstolen. Persson gick bort till journalisterna och frågade dem om någon hade en rolig historia som han kunde börja sitt tal med.

–Partiledare har i allmänhet en arsenal med roliga historier. Det är nödvändigt, säger K-G Bergström.

Anita Kratz har varit politisk reporter på Svenska Dagbladet och SVT:s Aktuellt och skrivit biografier över Ingvar Carlsson och Fredrik Reinfeldt. Hon har mött och intervjuat båda otaliga gånger.

–I politiken är det som en match mellan Djurgården och AIK. Det gäller att vinna, matchen eller makten. Och då finns det inte mycket utrymme för humor.

Reinfeldt har en ironisk humor som kan uppfattas som rätt elak. Carl Bildts är raljant och ironisk – som vi journalister gärna skrattat med i. Efteråt har jag ofta fått en dålig smak i munnen för att jag gjort det.

Om humor i politiken skriver den norske humorforskaren Sven Svebak i sin bok ”Forlenger en god latter (skratt) livet”:

”En ledare som saknar humor har en svagt utvecklad förmåga att sätta sig in i hur det är att vara en annan människa. Det gäller alla som saknar humor, inte bara ledare. En ledare utan sinne för humor saknar sinne för proportioner. Det gäller alla utan humor, men konsekvenserna blir större när det handlar om en ledare. Den typen av ledare har dålig förmåga att skilja på väsentligt och oväsentligt”.

Enligt vissa forskare föds alla med humor. Men om den sedan får blomma upp beror på om den kultiveras och uppmuntras under uppväxten. Ingvar Carlsson berättar att hans mamma hade mycket humor som hon visade hemma där hon var trygg – men höll inne med utanför familjen.

Göran Hägglund har inte samma erfarenhet.

–Nej, där hemma rådde inte precis någon Monty Python-stämning. Humorn började jag använda i tonåren. Numera ger den mig distans till min märkvärdighet. Jag tycker det är märkvärdigt att jag är partiledare och minister. Men humorn gör att jag kan skilja på de roller jag har och den jag är. Annars skulle det bli outhärdligt.

Jag står på mig om namn på humorbefriade politiker. Göran Hägglund avstår.

–Men jag kan berätta en sann historia från riksdagen för dig istället.

Debatt i kammaren och Birgitta Dahl sitter ordförande. Kristdemokraten Holger Gustafsson begär ordet och börjar sitt anförande som brukligt är med ”Fru talman!” Han håller på ett bra tag, är engagerad och märker då inte att Birgitta Dahl ersätts som ordförande av förste vice talmannen Anders Björck.

Holger Gustafsson fortsätter med ”Fru talman” och kommer efter ett tag till slutet av sitt anförande.

Enligt utskrift från riksdagens protokoll:

”Fru talman! Med anförda motivering vill jag yrka bifall till reservation 1 och också peka på att vi har ett särskilt yttrande från kristdemokraterna fogat till ärendet.

Förste vice talmannen Anders Björck:

Tack, fröken Gustafsson.”

–Det skulle Birgitta Dahl aldrig ha gjort, säger Göran Hägglund.