- Helvetet har brutit löst i Sverige. Och allt är ditt fel, säger en glad Bent Hougaard när jag ringer upp honom inför hans besök i Sverige när boken Curlingföräldrar och servicebarn - en handbok i barnuppfostran (Prisma) nu ska lanseras på svenska.
Explosionen, som han väljer att kalla den, inträffade när Svenska Dagbladets Idagsida inledde artikelserien ”Curlingföräldrar - om att sopa isen blank åt sina barn” genom att intervjua just denne danske psykolog. Hans iskalla analys av relationen mellan barn och föräldrar i dag väckte livliga diskussioner som pågår än i dag - i media, skolor och runt middagsbord.
Nyligen hördes en hovslagare i västgötska Mullsjö fundera över huruvida han var en curlingförälder och
miljardären Peder Wallenberg påpekade i en tidningsintervju häromdagen att hans far knappast varit en curlingpappa. Begreppet har kommit för att stanna.

Plötsligt stod fem svenska bokförlag och stampade i den danske psykologens tambur. Alla ville ge ut stridsskriften om vår tids brist på barnuppfostran. Tv och radio intervjuade, många svenska tidningar hakade på.
Få krönikörer missade chansen att ge sin syn på hur det ligger till med förhållandet mellan barn och föräldrar i dag. Debattprogram i tv tog upp begreppet. Ledarsidor landet runt analyserade den politiska sidan av saken. Lite senare på våren följde TV4 upp fenomenet genom att göra fyra halvtimmesprogram som fick samma namn som Svenska Dagbladets artikelserie.
Svenska språknämnden utsåg curlingförälder till ”februari månads ord”. Ett nytt verb dök också helt oväntat upp i curlingdebattens kölvatten: att curla. Konstigt nog tycks det ha behövts ett begrepp för att beskriva förälderns alltför hjälpsamma attityd. Om man strängt hade följt
curlingspelets ordförråd borde man ju säga sopa.
Fenomenet är i och för sig inget nytt. I alla tider har föräldrar velat göra det bästa för sina barn. Men många har känt sig extremt träffade av beskrivningen av den välvilliga föräldern som försöker göra allt och lite till för sina barn, medan barnen inte svarar med tacksamhet utan i stället kräver mer och mer.
Reaktionerna på begreppet curlingförälder handlade både om förfäran och igenkännande leenden. Berörda blev de flesta. Framför allt kände man igen andra. Det är lättare att se curlingtendenserna hos andra än hos sig själv.

Varför tror du att det blev en sådan explosion i Sverige?
- Jag blev väldigt överraskad, men ibland kan det vara lättare att lyssna till någon som kommer från ett annat land. För att ett budskap ska höras kan det behövas någon som inte redan placerats i fållan politiskt korrekt eller icke-politiskt korrekt. Kanske kom jag som den lille pojken i HC Andersens saga Kejsarens nya kläder, han som avslöjade att kungen var
naken.
Hemma i Danmark är Bent Hougaard den som journalisterna ringer upp när de vill ha ett uttalande om att barn behöver mera gränser och struktur eller för att ställa honom mot familjeterapeuten Jesper Juul. Bent har fått rollen som den politiskt inkorrekte.
Det har han tröttnat på. Därför har han numera dragit sig undan debatten i Danmark och ägnar sig åt att skriva böcker och att hålla föreläsningar. Här har också diskussionerna om curlingföräldrar tuffat framåt i lite makligare takt.
- Att få komma över till Sverige är en frisk fläkt!

I lilla Vejle mitt på Jylland befinner han sig till vardags och här har han sitt kontor där sekreteraren noggrant bokar in föreläsningar, intervjuer och andra uppdrag.
Han ger bortåt 50 föreläsningar om året. Förutom det populära temat med curlingföräldrar far han Danmark runt med föredrag som han kallar ”Bara för män” och ”Den kvinnliga arbetsplatsen”. Han arbetar också med coaching och vidareutbildning av teamledare.
Men helst vill den 62-årige Bent Hougaard
tillbringa så mycket tid som möjligt i sommarhuset på den jylländska västkusten tillsammans med sin hustru och barnbarnen. Här målar han eller roar sig med att formge olika ting. Dottern har tre barn som är 11, 9 och 5 år gamla.
- Vi tar dem med till sommarhuset, men helst ett i taget. Det blir mycket lättare. Annars konkurrerar de om allting. Det blir bara ”se mig, se mig, se mig”. En vill spela något som de andra inte vill. Nej, det blir bättre om de kommer var för sig.

Om inte en professionell psykolog kan hantera flera barn på en gång - hur ska då vi föräldrar kunna göra det?
- Som morfar kan man be att få ta hand om ett barn i taget. Och, förresten, som morfar är jag inte professionell. Det är man inte när det är så många känslor involverade.
Boken Curlingföräldrar och servicebarn - en handbok i barnuppfostran är en sammanslagning av två av Bent Hougaards tidigare böcker. Förutom stridsskriften om curlingföräldrar har det svenska förlaget lagt till hans bok om barnuppfostran för barn mellan 2 och
7 år - på danska heter den Pisken eller guleroden.
Den senare innehåller bland annat åtta uppfostringsmetoder som lär få många av oss svenska läsare att sätta kaffet i vrångstrupen. De tre första handlar nämligen om olika slags straff. Vid en första anblick känner man sig transporterad några hundra år tillbaka i tiden.
Bent Hougaard uttrycker sig ofta drastiskt. Man hisnar ideligen om under läsningens gång. Eftersom den fått tillnamnet handbok är man inte heller lika beredd på den polemiska tonen. Men när man tagit till sig helheten lugnar sig de svenska lagom-nerverna.
Det är moroten - motivation och belöning - som är bästa sättet att fostra barn, ingalunda piskan.

Fysisk bestraffning tar han bestämt avstånd ifrån. Andra former av straff kallar han, med ett mjukare ord, konsekvenser. Utan att låta barnen förstå att man ogillar vissa beteenden kan man inte uppfostra dem, menar Bent Hougaard. Kanske är det ett trick för att hålla publiken vaken. Vare sig de är läsare eller lyssnare.
Bent Hougaard
berättar om en föreläsning i Lund som han höll tidigare i år. När han inför den jättelika publiken yppade att han anser det vara oundvikligt med straff i barnuppfostran hörde han ett ”uuhhh” genom publikhavet.
- Det var som om de frågade sig vilket slags diktator det var som stod där uppe på podiet. Straff är ett tabuord, men jag använder det ju bland annat för att få folk att vakna.
- När jag fördjupade mitt resonemang kring hur vi faktiskt fostrar våra barn genom att inte låta dem göra saker så upplever barnen det som straff.

I pausen kom det fram många ur publiken och sade att de blivit fullständigt förskräckta till en början, men efter fördjupningen kunde de hänga med, fast de fortfarande tyckte att det var ett lite väl grymt ordval.
Att hålla föreläsningar är big business numera och då gäller det att ge publiken något extra. Det får man i alla fall hoppas när man ser vad det kostar. För 540 kronor exklusive moms kan man lyssna till Bent Hougaard i Halmstad den 27 september i år. I somras kunde man
höra Gyllene Tider för 330 kronor - dock utan ostmacka i pausen - men inklusive moms.
- Ja, det låter ju inte klokt. Som om Rolling Stones skulle in på scen. Jag hade bara begärt danskt standardarvode, men när jag såg biljettpriserna förhandlade jag till mig mer. Jag hoppas verkligen att jag ger valuta för pengarna, säger han.
Bent Hougaard har skäl att vara glad för att få vara en frisk fläkt i Sverige. Och nog kan vi tacka honom för att ha satt ord på ett fenomen i tiden som de flesta av oss känner igen.