Ärkebiskop KG Hammar vill att människor ska förstå vad han menar teologiskt när han argumenterar för att kyrkan ska viga homosexuella par.
I veckan bjöd han till en välbesökt pressfrukost i ärkebiskopsgården nära Uppsala domkyrka. – Vigseln handlar om kärlekens väsen, menar han.
”Ni ger efter för tidsandan”, menar de internationella kollegerna. ”Det hotar religionsfriheten”, skriver nio svenska samfundsledare på DN debatt. Men ärkebiskopen tycker homovigslar är ”en rimlig utveckling” och presenterade i veckan en hel kärleksteologi bakom den snart 30 år gamla processen.
Kort och gott kan man säga att det handlar om att se kärlekens väsen, inte barnalstringen, som det huvudsakliga kittet mellan två personer. När äldre par vigs stryker prästen redan i dag orden om att äktenskapet ska handla om att sätta barn till världen. Över huvud taget betonas kärleken allt mer i vigselordningen medan fortplantningen, den traditionella skapelselinjen, betonas allt mindre.
För K G Hammar är den utvecklingen oundviklig:
– Gamla testamentets ”gå ut och föröka er” är ingen bra modell för äktenskapet längre. Det har hänt något med bibelorden under resans gång. Talet om barnalstring har kommit bort och vi öppnar upp mer för kärlekslinjen – det hemlighetsfulla.
K G Hammar menar att den självutgivande kärleken liknar det vi identifierar som Gud – och då kan vi börja förstå kärleken också som något gränsöverskridande. Därmed kan ingen säga att det uppstått ett annat slags kärlek mellan två av samma kön än mellan man och kvinna. Det ger en större flexibilitet i synen på vilka som ska kunna gifta sig kyrkligt, enligt ärkebiskopen.
– Med tonvikt på kärlekens egenvärde är vi tvungna att vidga oss utanför vår traditionella syn på kärlek, säger K G Hammar. Med en av kyrkan fastställd vigselordning för samkönade par öppnar vi dörren för andra kärleksrelationer än dem vi är vana vid. Det steget är viktigt för kommande generationer.
Men alla förstår inte K G Hammars resonemang. Eftersom det finns många olika åsikter inom de egna leden är kyrkan ännu inte mogen att ta steget fullt ut, tror ärkebiskopen. Dessutom ska Svenska kyrkan kunna upprätthålla dialogen med andra kristna samfund – även internationellt.
Därför kan Hammar acceptera att processen tar tid – men inte att den backar till läget före 1995. Det var då Svenska kyrkan började välsigna homosexuella par.
– När samkönad vigsel blir en del av gudstjänstordningen ändras vår Gudstro, konstaterar han. Det handlar om de djupaste trossatserna, även om vi teologiskt också ska se på ansvaret för medmänniskan. Vi måste hantera den diskriminering som drabbar människor när samkönad kärlek anses som syndig.
Kan det uppstå en motsättning mellan den traditionella skapelselinjen och den nya kärleksteologin?
– Nej, det tror jag inte. En kyrka kan inte leva utan skapelseteologin, där Gud är grunden för livsprocesserna och en del av skapelsen. Men tolkningen av vigselordningen behöver inte bara vara på det planet. Kärleken utgör en annan dimension och bör få större och större plats.
Hotar den synen skapelselinjen?
– Jag tycker inte det. Kan jag vidga förståelsen för kärlekens väsen, blir ju min heterosexuella kärlek inte sämre för att jag bejakar den kärlek som uppstått mellan två av samma kön.
08-135288, agneta.lagercrantz@svd.se
