– Jag brukar säga att jag är hemmafru, säger Malin Parada, 28, och skrattar. Det är kul att se hur folk reagerar. Ofta tror de att jag skämtar. Sen brukar de säga ”vad skönt” eller ”vad trevligt”, men ofta vet de inte vad det innebär.

I sju år, sedan äldste sonen Ismael föddes, har Malin Parada varit hemmaförälder på heltid. I dag har hon och maken Pablo tre barn tillsammans, Ismael 7, Isabel, 6 år och Estel 4 år.

– Det föll sig naturligt. Det var jag som var gravid och hemma första tiden. Pablo hade jobb och inte jag. Men samtidigt har jag alltid varit övertygad om att jag ville vara hemma med mina barn, säger Malin Parada.

Hemma hos familjen Parada råder lugn denna eftermiddag. Isabel gosar med familjens hamster, Ismael spelar spel och Estel tittar på film. Malin själv utstrålar positiv energi och skrattar ofta när hon berättar om sitt liv. Hon ger ett intryck av att det är både lätt och roligt att vara hemmaförälder.

– Det är såklart att jag också har varit trött, särskilt när barnen var mindre. Jag har fått mina barn tätt, det skiljer bara ett år och en månad mellan de två äldsta och två år mellan Isabel och Estel. När Isabel var bebis stängde jag in oss tillsammans med Ismael i lekrummet som var barnsäkrat varje gång jag skulle amma.

– När Estel kom var det lättare, för Isabel och Ismael lekte så bra. Men Ismael har fått bli stor tidigt och ta ansvar. När han var tre fick han börja gå, för då fick han inte plats i vagnen längre, säger Malin.

– Och jag tar alltid med alla barnen överallt. Ska en av dem till tandläkaren så får de andra följa med. Ska vi handla mat likaså. Och blir någon sjuk får alla tre vara hemma, säger Malin som utöver barnen sköter i stort sett allt arbete med hemmet under dagen.

– Jag åker inte till Pablos arbete och gör hans jobb. Och han åker inte hem för att göra mina arbetsuppgifter här hemma. Men jag får alltid mycket positiv feedback från honom på det jag gör, säger Malin och inflikar att när maken är ledig från sitt jobb på Skatteverket – då har hon semester från sitt eftersom han då kliver in och gör hemarbetet.

Vad är det bästa med att vara hemmaförälder?

– Att jag får vara så mycket med mina barn. Att jag får så mycket kärlek. Att det är jag som påverkar och uppfostrar dem. Jag kan inte skylla på någon annan. Jag bygger en bra relation till dem nu, så att de känner att de kan vända sig till mig i allt, säger hon.

– Det har också varit skönt att slippa stressen som många har att hinna till jobb och dagis. Jag har kunnat ge mina barn en lugn tillvaro där de blir sedda, hörda och trygga i sig själva. De är ju små i så få år och ska in i ruljangsen tids nog ändå.

Vad är baksidan?

– Att det inte är så många som är hemmaföräldrar. De flesta ser inte den möjligheten, att man kan välja att göra annorlunda. De tror att man måste vara rik, eller att det här är fel beslut.

Varför kan ditt val uppröra?

– I dag är man mycket inne på jämställdhet. Jag är absolut för att man ska ha lika lön för lika arbete oavsett kön eller etniskt ursprung. Men i dagens samhälle ska alla vara så lika, när alla egentligen är olika. Vi har alla olika intressen och sätt att vara på och jag tror ändå på att män och kvinnor är olika. Men det verkar inte som man accepterar det i dag, säger Malin och fortsätter:

– Kvinnokampen på 60-talet och 70-talet behövdes för att få upp ögonen för att kvinnor kan. Men jag tycker inte att man ska glömma valfriheten. Om samhället bestämmer att mamman och pappan ska ta ut lika många föräldradagar så är det inte valfrihet. Jag känner inte att jag är någon bakåtsträvare med mitt val utan vi prioriterar barnen.

I familjen Parada har man inte delat lika på föräldradagarna. Malin har tagit ut alla dagar utom de 60 som är reserverade för den andre föräldern. Nu tar Pablo ut en föräldradag i veckan och är hemma tillsammans med Malin och barnen.

– Då kan vi vara tillsammans som familj och hitta på saker och så planerar vi veckan. Vi försöker ge varandra tid så att vi kan utöva våra egna intressen, säger Malin.

Är det någon skillnad på dig och Pablo som föräldrar?

– Jag och Pablo är olika som personer, men vi älskar våra barn lika mycket. När han är på jobbet gör jag allting men när han är hemma är han lika delaktig. Han tycker att det är roligare nu när barnen är äldre och de kan prata och hitta på saker. Jag märker också att han betyder mer ju äldre barnen blir. Jag tyckte det var roligare med bebisar än vad han gjorde, jag tror män generellt inte är lika bebissjuka som kvinnor.

I dag lever familjen enbart på Pablos lön, hans föräldrapeng och barnbidragen. Malin har ingen fast inkomst. Hennes föräldradagar är slut och barnen har blivit för stora för att hon ska kunna ta ut vårdnadsbidrag för dem. Ändå tycker hon att deras ekonomi stadigt blivit bättre sedan de fick sitt första barn – då båda två levde på studielån.

– Det handlar om prioriteringar. Många vill ha allting på en gång: bil, hus och sommarställe. Folk har så höga krav på sig och tar lån för att ha råd med allt. Vi har avsagt oss vissa materiella ting. Vi har till exempel ingen bil och vi bor i lägenhet, även om det är en bostadsrätt. Men det känns mer som en befrielse att inte ha så mycket att ta hand om. Det ger oss också mer tid till barnen.

Malins sjukpenninggrundade inkomst, SGI, är noll och hon har inte tjänat ihop några pensionspoäng sedan föräldrapenningen tog slut.

– Det är tråkigt att man inte ser det jag gör som ett arbete, att det inte värderas högre. Jag arbetar som en dagmamma, fast jag tar hand om mina egna barn. Jag skulle önska att man fick mer uppskattning, eller betalt, för att ta hand om sina barn, men nu är det inte så, säger Malin som inte funderat på vad som skulle hända henne om hon och Pablo skiljdes eller om han dog.

Hon oroar sig inte över framtiden.

– Jag kommer att ha tid att jobba många år i mitt liv och jag är övertygad om att jag kommer att få jobb i framtiden. Jag har ju dessutom redan fött mina barn och kan ge järnet på ett arbete, säger Malin Parada.

I höst har hon bestämt sig för att börja plugga halvtid på distans för att bli klar med sin examen i Medie- och kommunikationsvetenskap. Då kommer Ismael att börja i ettan, Isabel i förskoleklass och Estel ska gå på dagis.

– Mitt mål har varit att vara hemma med barnen tills de fyller tre år och nu är Estel fyra.