”Min frizon är belägen bakom bussratten”

Jag närmar mig de 60 och mitt yrkesliv började jag faktiskt som busskonduktör vid 16 års ålder. Ett extrajobb under helger och lov under min gymnasietid. Jag fortsatte sedan att jobba extra som bussförare.

Jag har de senaste 30 åren haft tämligen intellektuellt krävande ”kontorsjobb”, vissa perioder med chefsansvar för medarbetare. Min ena frizon har under alla år varit att få sätta mig bakom bussratten ett par-tre gånger i månaden. Att få ägna sig åt något som är så långt ifrån de vardagliga arbetsuppgifterna som tänkas kan är en ren lisa för själen. (Något som omgivningen faktiskt emellanåt kan ha svårt att förstå).

Min andra frizon ”fick” jag för drygt tre år sedan i samband med att jag bytte jobb. Från att alltid haft gångavstånd till/från jobbet var det nu tre timmars dagliga tågresor som gällde. Jag var lite tveksam till just dessa resor, det ska erkännas, men det tog max ett par veckor innan jag insåg att jag, för första gången i livet, plötsligt hade fått tre timmars ”egen” tid varje dag. Jag kan läsa, jobba, fika, slumra eller surfa på nätet och det är jag själv som bestämmer. /THOMAS MONTGOMERY

Frizonerna är något jag verkligen uppskattar. Jag har mina favoriter. Några meter från stranden vid Mälarens vatten mellan några tallar har jag märkt mitt "revir" , där hämtar jag kraft. Även mitt hem anser jag vara min frizon där jag bjuder hem dem som också behöver sina frizoner.

Jag blev inspirerad av löpningsartikeln så på min semester snör jag löparskorna på som har stått och dammat i garderoben för länge och utforskar mina omgivningar igen men nya ögon. /EVA MARIA SMITH

Att löpa är jättefint - för dem som kan springa! Jag har inte kunnat ta ett enda steg "med språng" sedan februari 1961 och har alltså fått hitta andra sätt för avkoppling och rekreation. Sommartid (maj-september) simmar jag i den lokala insjön och det har blivit ett behov även om simturerna inte blir så långa när det är kallt i vattnet. Året om cyklar jag på motionscykeln, som är placerad framför TV:n. Gamla filmer, som sänds nattetid, har jag spelat in och njuter av under cykelturen.

Ibland är jag lat och då läser jag skönlitteratur, framför allt på kvällen före läggdags. Då somnar man så gott i fiktionens värld. Stavgång på närbelägna skogsvägar är inte heller så dumt. /BRITT WENNERFORS

Min frizon är den klassiska mantra-meditationen. Jag rycker ut telefonjacket och stänger av mobilen. Sen sätter jag mig i soffan i vardagsrummet och mediterar. Jag mediterar en halvtimme två gånger om dagen. Då stillas det tvångsmässiga babblet som oavbrutet pågår i sinnet och det är en underbar befrielse.

Där i stillheten finner jag det som är mitt sanna jag. I den dimensionen av min existens finns inga skall, borde eller måsten, bara ett stillsamt varande och en frid som inte går att beskriva med ord.

Några gånger har jag även åkt på retreat, två gånger tillsammans med en god vän, ut till en skärgårdsö. Där har vi varit helt tysta i tre till fyra dygn. Inget prat, ingen radio, inget läsande. Bara meditation, stillhet,vindens rörelser i trädens lövverk och vågornas skvalp. Inga motorljud, en underbar befrielse. I denna stillhet förstår jag att inte identifiera mig med illusionen, eller Maya, som den kallas på sanskrit, den materiella världen. /JAN ROOSTAL

Som nybliven småbarnsförälder i dagens prestationssamhälle kan jag bara konstatera att vikten av en egen "mental oas" blivit allt viktigare och tiden för det allt mindre. En ny aktivitet har visat

sig vara väldigt värdefull. Sedan några år har jag flugfiskat regelbundet några gånger i månaden. Den totala närvaro och fokusering som det innebär att fiska med fluga är en oslagbar meditativ övning.

Att sedan komma ut i naturen är givetvis också härligt. Tiden står i det närmaste helt still under de stunder jag kommer iväg. /”BLACK GNAT”

Det kanske inte låter jättespännande men så ofta jag kan åker jag iväg til någon närort med tåget och begrundar samtidigt det vackra landskapet. Jag går av och tar timslånga helgpromenader i orten och även i skogen utanför. Jag känner mig sedan som en helt annan person. Vikten har rasat tio kg på några år och jobbet fungerar mycket bättre./ ERIK

Konstigt att semestrar finns kvar överhuvudtaget, bryter inte dessa mot Arbetslinjen, vår tids statsreligion? Så kallad "Rekreationsaktivering" känns mera som en mardrömsreform i tiden, detaljstyrda göromål i närmsta AMS-lokal med en av handläggaren utarbetad handlingsplan som ledstjärna. Så inte den farliga passiviteten sätter in. /GORM

Om vi alla sänkte kraven på vår omgivning så skulle kraven på oss själva därigenom minska och alla skulle må bättre och bråka mindre. Reklam triggar våra egon och habegär, låt oss sluta luras med i det. Färre ägodelar ger en lugnare själ. /HEJA SVERIGE

Min frizon är ridningen. Att gå ner till stallet, klappa på hästarna, stå och prata med dem en stund i hagen innan man går in och gör sig i ordning för en ridtur. Närheten till det stora djuret, där man måste vara både avslappnad, vänlig och ha viss pondus för att samspelet skall fungera. Väl ute i skogen sitter man tyst och hör bara hovarnas ljud mot stigen, lyssnar på fåglar och njuter av naturen. Det är min frizon. /CEC

Alla dessa dagar som kom och gick. Inte visste jag att det var livet. Tron att livet bara finns på semestern eller i olika jippon klingar falskt. Livet ska levas varje dag. Och om vi inte hittar det lever vi inte bra. /SEGE FRISK