Genom dans med sjalar kan bortträngda känslor väckas. Forskarna Erna Grönlund och Barbro Renck har visat att dansterapi hjälper både deprimerade tonårsflickor och pojkar med ADHD.

I dansen stärks självbilden

Publicerad: 15 mars 2007, 00.00. Senast ändrad: 17 oktober 2007, 08.54

Läkande kraft. Att ordinera dans har gott vetenskapligt stöd. Flera studier visar på positiva effekter vid fysiska såväl som psykiska sjukdomstillstånd.
– Det kan ibland vara bättre att gå direkt på känslorna via kroppen, säger Erna Grönlund, före detta professor vid Danshögskolan i Stockholm.

Med släpande steg och sänkt blick kommer en tonårsflicka in i danssalen. Hon ställer sig avvaktande utmed ena väggen.

Händerna är hårt knäppta framför bröstet och ansiktet utstrålar håglöshet.

Flickan är deprimerad och har hoppat av skolan, isolerat sig från kompisarna och gett upp sin hobbydans. Självförtroendet är i botten och hon ”hatar” sitt utseende.

Tidigare har hon gått i samtalsterapi, men det har inte hjälpt. På föräldrarnas inrådan försöker hon nu med dansterapi. Men hon vill inte riktigt.

En dag bestämmer sig dansterapeuten Nina Gyllander Vabö för att pröva en ny strategi. Hon säger till flickan att blunda och hämtar en röd flamencoklänning som hon lägger i hennes knä. Tveksamt, men förtjust, drar flickan på sig klänningen. Dansterapeuten sätter på en skiva och salen fylls med smattrande flamencomusik. Tillsammans börjar de improvisera fritt till de uttrycksfulla rytmerna.

Snart börjar flickan slappna av i kroppen. Hon får allt mer kraft i rörelserna. Vad du är vacker när du dansar! säger dansterapeuten och drar undan de stora draperierna som hänger framför speglarna i salen. ”Åh, jag är vacker när jag dansar”, konstaterar flickan förvånat.

Den här scenen, som forskaren Erna Grönlund beskriver, kommer från en nyligen avslutad studie om dansterapi för barn och ungdomar. För flickan blev flamencon en tydlig vändpunkt.

– Hon återfick livsenergin och visade på en otrolig kreativitet i de kommande övningarna. Vid ett tillfälle sade hon med stark och tydlig röst: ”Jag är den jag är. Och jag är bra!”, berättar Erna Grönlund, som är psykoterapeut, dansterapeut och handledare för dansterapeuterna i studien.

Tillsammans med Barbro Renck, docent i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, har hon undersökt dansterapi som behandlingsmetod för deprimerade tonårsflickor och unga pojkar med diagnosen ADHD. De positiva slutresultaten presenterades förra året och har rönt stor internationell uppmärksamhet. Delstudien med ADHD-pojkarna är världsunik. Det är första gången dansterapi utvärderas vetenskapligt för denna grupp.

– Inåtvända flickor och utagerande pojkar är de två stora grupperna inom barnpsykiatrin och därför är det väldigt glädjande att våra studier visar att dansterapi passar båda, konstaterar Erna Grönlund.

Nästan alla de deprimerade flickorna i studien bar på känslor som skam, skuld och dolda aggressioner. Flera hade varit utsatta för fysiska och sexuella övergrepp och ilskan över kränkningarna hade de vänt inåt.

Genom dansterapin fick de hjälp att ta fram och bearbeta de undanträngda känslorna. En flicka i studien berättade att hon fick ur sig mycket av sin uppdämda ilska genom att dansa med en röd sjal. En annan gav utlopp för sin vrede i en improviserad dans med hårda stamp och ilskna karatesparkar.

Som ett resultat av dansterapin fick nästan alla flickor mer energi, friare andning, förbättrad kroppsbild, ökad självkänsla och ökad livslust.

– Ungdomar har ofta svårt att samtala om sina problem med en terapeut som de kanske upplever som en främmande vuxen. Många hoppar därför av innan psykoterapin är slutförd. Dansterapi kan då vara ett alternativ eftersom man kommunicerar med kroppen och arbetar mer indirekt med känslorna. För många tonårstjejer är dans dessutom en kul fritidsaktivitet vilket gör att dansterapi har en mer positiv klang, säger Barbro Renck.

Även för pojkarna med ADHD hade dansterapin effekt. Pojkar kan ibland säga att dans är för tjejer, men ingen av pojkarna i studien protesterade mot att gå i dansterapi. Samtliga var närvarande alla gånger.

Genom exempelvis rörelseimprovisationer till musik, härmningslekar, dans med bollar och avslappningsövningar minskade pojkarnas problem efter dansterapin. Koncentrationsförmågan ökade, de blev mindre hyperaktiva och impulskontrollen förbättrades.

– Bland det viktigaste var att pojkarna lärde sig hantera sin impulsivitet så att de tänkte efter innan de agerade utifrån en viss känsla. Det i sin tur gjorde att de blev mindre aggressiva och kunde samspela bättre med andra barn, säger Erna Grönlund.

Men vad var det egentligen som hjälpte flickorna och pojkarna? Hur fungerar dansterapi?

Enligt Erna Grönlund handlar det om samspelet mellan kropp och själ. Genom att observera en persons kroppshållning och rörelsemönster, kan man avläsa hans eller hennes livshistoria och psykiska välbefinnande. Så startar ofta dansterapin.

– För länge sedan såg man kropp och själ som två separata delar. Sedan har man förstått att de inte är delbara. Psykiska problem ger ofta fysiska åkommor och tvärtom, säger Barbro Renck.

Det här sambandet använder man sig av i dansterapin. Genom de kroppsliga uttrycken försöker man komma åt och påverka de inre psykiska processerna. En person som exempelvis övar sig att ta plats i dansen, kan förändra sin självbild och få bättre självkänsla.

Eftersom bortträngda svåra känslor ofta sätter sig i kroppen som stelhet och muskelspänningar, försöker man inom dansterapin även lösgöra dessa med hjälp av rörelser, massage, avslappning och andningsövningar. När de fysiska spänningarna släpper, kan samtidigt nedtryckta känslor frigöras och bearbetas i symbolisk form via dansen eller genom samtal med dansterapeuten.

I dansen finns även en lekfullhet som antas ha läkande kraft. Enligt psykoanalytikern DW Winnicott sker barns lek i ett mentalt område mellan den inre fantasivärlden och den yttre verkligheten. I detta mellanområde har barnet full kontroll och kan genom leken bearbeta traumatiska upplevelser. På liknande sätt kan både barn och ungdomar hantera svåra känslor i den lekfulla dansen.

Inom dansterapin arbetar man alltså med kropp och psyke samtidigt, vilket gör att man snabbt öppnar människor och kommer åt djupt liggande känslor. Det gör behandlingen effektiv, men också farlig om den missbrukas.

– Människor är inga konservburkar som man bara kan bända upp och tömma. Först när en person är mogen att släppa sitt psykologiska försvar kan man försiktigt låta de bortträngda känslorna komma fram och bearbeta dem. Men det krävs att dansterapeuten har gedigna kunskaper för att ta hand om det som kommer upp, säger Erna Grönlund.