”Dansen är som ett långt härligt förspel”

Dans är ett sätt att ta för sig, bjuda på sig själv, hänföras, leva ut sin längtan, sin passion. I en dans möts två individer. Huru vida mötet blir lyckosamt beror på hur man kommunicerar. Det kräver acceptans (av sig själv och den andre), tillit och förmåga att
relatera till varandra. Jag är helt ointresserad av att gunga i en mans famn (inte alltid så fräsch) till musikens ackompanjemang utan de ovannämnda ingredienserna. Jag vill njuta av musiken, dansen, närheten, helst ömsesidigt. Att ge är minst lika underbart som att få.
Jag blev varse dansens magi i samband med ett omtumlande möte med en fantastisk man som dock just då var olycklig, rädd, spänd, oempatisk. Det kändes snopet att inte få uppleva något av det man förväntas göra när man är så nära en individ man kan komma.
Efteråt började jag fundera kring vad är det som gör att jag ofta upplever mer värme, ömhet, närhet, njutning under en foxtrot – eller tango med en främmande man i en danslokal än under en intim stund med någon annan.
Det händer att jag låter mig berusas av dansen när både jag och min partner upplever denna magiska stund som – utan att hyckla – ett långt och härligt förspel, ett tillstånd som man vill förlänga, gärna konservera. Fast man låtsas inte om det. Det sätter guldkant på kvällen. Do

Dansbandsvärlden har länge varit en sluten krets, en lyckoarena för oss invigda men stängd för det stora flertalet, som utan medias hjälp inte får någon vetskap hur det fungerar idag. Men nu kanske fler får upp ögonen tack vare
artikeln i dag.
Ronny

Pardans av i dag är en rent otrolig källa till glädje, något som alla vi som håller på med det känner till men knappast omvärlden. I går var jag till exempel i Mariebergsskogen, Karlstad, där dansklubben Rocksulan ordnar dans en gång i månaden. Perikles spelade och det blev en nästan magisk kväll.
Tänk att jag, som är över 60, kan njuta ofantligt av en foxtrot ihop med en tjej som är drygt 20 (jag tror hon njöt också). På slutet fann vi varann helt och hade på ren svenska skitkul ihop. Det är fantastiskt att dansen frambringar sådan glädje mellan två individer. Var hittar du en annan aktivitet där alla åldrar njuter av samma sak i detta annars ålderssegregerade land?
Ronny Jonsson
Jag tycker att den svenska dansen är tråkig för det enda folk dansar är foxtrot och bugg. Jag har själv varit en person som bara dansat de danserna. Men jag ville utvecklas, så jag började gå på kurs igen och lärde mig salsa och finska danser som tango, humpa, jenka, polka och olika typer av foxtrot.
Detta har gjort att jag kan ha roligare, för jag kan dansa fler danser. Så livet har börjat om för mig på nytt.
Ismo Lääveri

Du hör en ton, en rytm, du tar ett steg, rör din högra arm. Vänder dig, vrider dig, förändrar dig i takt med att musiken fyller dig. I takt med att du tar in musiken släpper du alla de måsten som tvingat sig på dig, och för en kort stund kan du andas fritt. Du kan ge uttryck för hela din person.
Ditt medvetande fokuseras här och nu, och du känner hur dåtid och framtid förlorar i vikt. Din kropp lyder dig, den är inte längre ett hot eller något som hindrar dig, det känns som om själen landar och du ler.
Du börjar variera din dans. Du blandar långsamma rörelser som väver in känslor av något du trodde dig glömt med kraftfulla explosioner av saker du tydligt minns men inte vill tänka på.
Hela tiden andas du, och andningen är inte stressad utan sund. Dansen hjälper dig finna ett inre lugn. Dansen hjälper dig förstå att alla känslor är lika värdefulla och att det inte finns något att vara rädd för.
Ebba Ljungmark, 20 år

Sedan flera år går jag i dansterapi och med tidigare erfarenhet av traditionell psykoterapi flera gånger i veckan i flera år, fascineras jag framförallt av vad den icke verbala formen i dansterapin gett mig tillgång till i form av upplevelsen av ett eget liv och livskänsla.
Jag sökte redan hjälp för ett kvarts sekel sedan eftersom jag levde i ett ingemansland där bara ångest, ätstörningar och tvångstankar levde medan jag själv var frånvarande och kroppen som en mantel av bly att bära.
Dansen har gett mig ett eget land att leva i, där kroppens konturer avgränsar landskapet innan­för ifrån landskapet utanför.
Som om min kropp skulle blivit mitt tempel ger den mig tillgång till känslan av frid där inga tvångstankar, eller ångest får plats längre. Anonym
Orientalisk magdans ger mig smidighet i höfter och rygg, njutningsbar musik från andra kulturer och en samvaro med andra kvinnor utan krav på prestation. Muskler behöver inte visas och smärta kroppar är snarare en nackdel.
Genom dansens otvungenhet och rättframhet har jag fått ett av mitt livs tajtaste nätverk. Min dotter, då 15 år anmälde mig och henne till kurs i orientalisk dans. Efter fyra terminer tillsammans har jag sett henne gå från ton­åring till ung kvinna. Hon svänger på höfterna, sträcker på ryggen, och tar en stor och mycket uppskattad plats i gruppen.
Att sträcka på sig till kropp och själ och ta för sig är något jag med glädje kan förmedla till min dotter och alla andra.
Lena Heiman

För mig blev faktiskt just Dancegatherings (SvD 14/3) en ”dimensions-öppnare” för ett år sedan. Från att ha varit en ”vanlig cool kille som ju inte håller på med fjollig (fri) dans” är det i dag annorlunda. Dansen är numera snarast en självklar förlängning av att jag helt enkelt har en fysisk kropp. Tänk om det är så att även din kropp ruvar på mer än du anar?
I dag är det dansformen Kontaktimprovisation (KI)som får mig att bryta loss ur passivitetens och blygsamhetens is. KI är för mig det fysiska, ordlösa och lekande övandet i social kompetens. Fast framför allt uppstår för mig genom KI – på själva dansdojon – mustiga möten av en kreativ lycka.
Pontus Magnusson Jansson,

Orientalisk dans är härligt sensuellt och vackert. Kul att svens­kor uppskattar det mer och mer, precis som vi män alltid gjort. Ett överlägset alternativ till det totalt osensuella Friskis och Svettis-hoppandet.
Toubib

Jag har dansat orientaliskt sedan 90-talet, uppträtt på fester och från scen. Den orientalistka dansen är som gjord för kvinnokroppen, en trevlig form för att hålla kroppen igång. Rörelserna är mjuka och skonsamma. Man går in i musiken och slappnar av. Det är rena meditationen för den stressade moderna kvinnan.
Men man får ständigt kämpa med fördomarna. Dansen förknippas förfarande med klubbar och i värsta fall med mildare varianter av striptease. Jag valde därför bort att uppträda bland okända och i blandade sällskap. Jag dansar numera bara för kvinnor eller bland vänner. Men jag försöker att förändra folks uppfattning om dansen genom att undervisa om den orientaliska dansen för tonårstjejer på min skola och berätta för folk om dansens ursprung.
Olga Granlöf, skolkurator,
Det är så glädjande att läsa om fri dans på Idagsidan. Önskar att fler verkligen ger sig själv denna gåva. För mig är den fria dansen min väg till att utforska en diag­nos, som är kronisk smärta, för i dansens improvisation visar kroppen mig spontant hur jag kan lösa upp mina smärtor. Och för varje gång försvinner för alltid en liten bit av smärtan.
Kvinna med kronisk smärta

Min erfarenhet av fria dans­övningar genom ett långt liv: Jag är 74 år, är mycket positiv. Kropp och själ mår bra av dem. Daglig dans till musik i olika genrer från Bach till jazz är viktig för alla åldrar.
Själv har jag alltid lyckats få upp många riktigt gamla 80-90 åriga släktingar på dansgolvet i hemmen. Man behöver inte så mycket plats, ett litet vardagsrum räcker. Sen kan man med fördel ge bort en del av många onödiga möbler och mattor om man vill ha större ytor. De äldre blir gladare och känner sig tio år yngre, minst.
Birthe LundvikLor ipisis