Stockholm 9º
De tre sista veckorna före tävling är värst. Över en timmes promenad både före frukost och efter styrketräning och till slut så få kolhydrater att hon börjar känna sig dum i huvet. Syfte: att inte ha ett uns underhudsfett inför domarna. Då ska skinnet sitta ”som en nylonstrumpa direkt på musklerna”, förklarar hon.
Det är sådant som får Eva Birath att beklaga sig över hur svårt det är att få bort typiskt kvinnligt fett. Som när hon vände sig framför spegeln hos sin 76-åriga mamma ett par dagar före SM i Västerås i oktober och sa: Nää, jag blir inte av med det där på ändan.
Varpå mamman utbrast:
–Jamen – hur ska du bli av med musklerna?
Eva Birath skrattar gott. Hon vet att föräldrarna oroar sig för att hon inte ska träffa någon ny man när hon ser ut ”så där”.
Kanske är det inte så konstigt – deras annars så smala dotter har de senaste fem åren skapat sig en helt ny kropp. År 2002 började Eva Birath tillbringa halva dagarna på gym, hålla minutiös diet och stenhårt sikta på nästa tävling. Som bäst har hon kommit fyra i SM och är Sveriges äldsta kvinnliga kroppsbyggare. När New York Times skrev om henne ringde det snart från en tidning i Singapore. Kroppsbygge på damsidan är fortfarande mycket ovanligt.
Och –provocerande. Både män och kvinnor kan vända sig om på gatan och kommentera: Titta! Och någon gång har hon hunnit uppfatta fortsättningen: Vad äckligt …
Så skulle ingen sagt när hon var fotomodell en kort tid i London i början av 1980-talet. Hon tröttnade och återgick till jobbet som operationssköterska i Göteborg, ett yrke hon valt enligt de värderingar som rådde under uppväxten i Missionsförbundet –”man måste ju arbeta med något meningsfullt”. När hon började vantrivas med hierarkierna i sjukvården sökte hon istället in på Högskolan för Design och Konst (HDK), födde sonen Andreas under studietiden och blev färdig inredningsarkitekt efter sju år.
1990-talet väntade med en död byggbransch och en IT-boom ”som gick rakt upp och man fick feta löner”. Eva Birath hamnade inom grafisk design och började allt mer arbeta som varumärkesstrateg. Maken var personalansvarig i samma bransch. De bodde i ett hus vid havet med pool och dubbelgarage och hade stort umgänge.
Även efter skilsmässan kunde hon finansiera ett nytt husköp där vattnet syntes från alla fönster.
I december 2002 ändrades alltihop. Eva Birath förlorade jobbet, kände sig misslyckad, gick på A-kassa, bytte till hyresrätt mitt i Göteborg. För att inte tappa fotfästet helt besökte hon regelbundet det gym där hon brukade gå på jympa och aerobics.
–Jag började pröva maskiner och det gick så bra att någon sa: Du skulle ju tävla! Och jag som gillar att ha projekt, att sikta på mål. Träningen blev som ett jobb med resultat, arbetskamrater –och tider.
I en tävling för nybörjare i kroppsbygge ett knappt år senare vann Eva Birath.
För den som inte vet: bodybuilding är en bedömningssport. När Eva Birath ställer upp sina 179 cm och 80 kg bredvid de andra –alltid yngre och betydligt mindre – kvinnorna avgör domarna hur snyggt symmetriskt hon lyckats bygga axlar, midja och ben – hon ska se ut ”som ett kryss”, säger hon. Biceps ska stå i ett visst förhållande till triceps, magen inte vara alltför bred och lårmusklerna stå ut.
I år var konkurrensen stenhård på SM. Och inte var det kul att åka ut i första omgången, erkänner hon. Men redan dagen därpå var hon inställd på hur hon skulle förbättra sig: In med midjan, ut med låren …
–Mitt problem är benen, de var bra när jag var modell. Nu är de är för smala i förhållande till min överkropp och min längd. Jag behöver mer rutor på magen, ska tajta till här under skinkan så jag får upp rumpan litet och så behöver jag mycket mer lårsvep…
Så där håller hon på, när hon inte står i köket och målar stora tavlor i akryl. Just nu är temat relationer. Till en tidigare utställning gjorde hon ett antal studier av kroppar –muskulösa, kan man notera. Och även hennes egen bodybuilding är en form av konstnärskap, menar hon.
–Jag ser kroppen som en skulptur, säger hon. Jag skulpterar faktiskt min egen kropp. Det är helt fantastiskt vad man kan göra bara man har kunskapen om hur man ska äta och träna.
Visst – det krävs mycket disciplin. Hon dricker ingen alkohol, sover på nätterna och har inte lust att gå ut på krogen. Mycket av det som ingick i hennes förra liv har hon avskärmat sig från för att fokusera på kroppsbygget och måleriet. Och hon är envis som synden. Att tävla är tuffare än man tror, försäkrar hon.
–Det är tungt och man måste tåla smärta för att få alla musklerna. När flickorna på gymmet inte vågar ta i hantlarna ”för att de inte vill bli så där stora” … Då tänker jag: Lilla gumman, det blir man inte utan att gå igenom smärta.
Och sedan, för att komma under tio procents underhudsfett inför tävlingarna, gäller diet i ett halvår före start. Eva Birath väger, mäter och bokför allt hon sätter i sig och har exakt koll på kolhydrater, fett och protein. Strax före tävling upphör hon helt med kolhydrater.
Är inte det farligt?
–Jo, det är väl inte helt sunt. Jag kan till och med känna hur psyket påverkas. Jag får ångest, känner mig stressad, får svårt att sova, blir orolig och nedstämd. Man tycker man är fet, så man får verkligen fel kroppsuppfattning.
Och så känner du dig dum i huvudet?
–Ja, man blir ofokuserad, glömmer vad man ska göra. Skriver listor om att ringa mamma och gå till posten, skrattar Eva Birath.
Så den stående frågan: Kan man bygga kroppen så mycket utan att ta anabola steroider?
–Absolut! Jag är ett levande exempel, svarar Eva Birath och visar schemat hon satt upp på kylskåpsdörren i köket.
Dagsintaget just nu är 2700 kalorier, fördelat på fem tillfällen per dag. Direkt efter ett träningspass blandar hon till en drink på pulver av rent protein och litet kolhydrater –”det går rakt ut i musklerna”.
Och de sväller, på överarmarna, över axelpartiet, hela magen. Även kvinnor kan bygga bröstmusklerna, ser man när Eva Birath vänder överkroppen i den pose som ingår inför domarna på tävling.
I hennes värld tittar alla på kroppar – och det har blivit en vana att andra betraktar henne som annorlunda. Men häromdagen när hon satt på café med en annan ”byggare” sa de till varandra: Hur ser folk ut egentligen?
–Plötsligt tyckte vi att de var aliens istället. Kvinnorna har inga axlar, tunna armar och en ända som hänger långt ned på knäna. Och så de där bullarna de har på låren. Inte ens magra tjejer har en tajt mage.
Och hur tycker du jag ser ut?
Skratt från Eva Birath.
–Jag har inte granskat dig, men nog har du tunna armar och inte mycket till axlar. Det krockar, hur vi ser på varandras kroppar.
Det syns att yngre kvinnor går på gym och bygger axelparti och överarmsmuskler. Håller kvinnokroppsidealet på att förändras, tror du?
–Ja, det tror jag, och där är vi föregångare i Sverige. Vi vågar vara på lika villkor som männen även fysiskt. Jag tycker om att känna mig stark, slippa be om hjälp när jag ska flytta saker ...
Samtidigt konstaterar hon att kroppsbygge fortfarande är mer accepterat bland män. Alla negativa kommentarer på stan visar hur folk har fördomar mot kvinnor med muskler.
För Eva Birath sitter inte kvinnligheten i muskelpaketet – ”jag vet ju hur jag själv är här innanför”. Nej, det handlar om att uppfatta sig som kvinnlig, vara kvinnlig i sitt sätt.
–Skulle en man utan muskler alltså inte vara manlig? raljerar hon. Nej, det sitter inte där.
Men din mammas oro för att du inte skulle träffa en man?
–Visst, det kanske krävs mer mod för honom att närma sig mig, men jag vill ha en modig man som ser mig för vem jag är. Jag tycker det är sexigt med män som är självsäkra och inte rädda för att jag har litet bulor här och där.
Säger du ”bulor”?
–Ja, ha ha, mamma uttryckte det så …
Mjukhet och ödmjukhet menar du är en del av att vara kvinnlig. Vad skulle vara typiskt manligt?
Eva Birath blir tyst.
–Jag tycker om män som kan visa känslor, är självständiga och trygga. Fast – det tycker jag ju om kvinnor också. Nej, det är en svår fråga.
Vad är skillnaden?
–Jag kan inte komma på några när jag tänker efter. Det handlar om hur man känner sig och kanske hur man rör sig. En bra människa som är omtänksam och lyhörd, trygg i sin egen kropp och själ, som är hemma i sin roll – då blir man stolt över att vara kvinna eller man. Det gäller båda könen.
Tipsa andra
Foto: Rob Schoenbaum
Eva Birath.
