URBAN ODLING - En serie som gräver på djupet.

DEL 5

– Stadsodling skiljer sig från 1970-talets gröna våg då en del stadsbor flyttade ut på landet. Med stadsodling behöver man inte ta ett så stort steg.

Det säger Christina Schaffer, kursutvecklare vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet. Hon står bakom en universitetskurs som fokuserar på stadsodling – 7,5 poäng om planering, miljö och hälsa – som startat nu i juni.

När vi talas vid är hon nyss hemkommen från en internationell konferens om stadsodling i Malmö.

– Såväl i New York som i Berlin och i gamla gruvstäder i England har stadsodlingarna startat i socialt nedgångna områden med hög arbetslöshet och ful miljö. Alla vittnade om hur människorna där har utvecklats positivt genom att interagera med naturen och av att se skönhet omkring sig.

I Sverige tycker hon att viljan att ta itu med klimatfrågan på egen hand, i brist på politiska initiativ, är det nya inom stadsodling.

– Man bygger sociala nätverk, skaffar sig kunskap och talar om omställning, säger hon.

Varför en universitetskurs om stadsodling?

– Kunskap är viktigt. Och ett tvärvetenskapligt perspektiv gör att vi förstår miljöfrågor bättre när vi även tittar på hur människan eller samhället fungerar. Stadsodling handlar om både naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora eftersom det berör klimatfrågan, ekologi, politik, ekonomi, kultur och livsstil.

På kursen läser man om bland annat urbanekologi, luftrening, markförbättring, matförsörjning, matsäkerhet ur ett globalt perspektiv, stadsplanering och folkhälsa. Och teori varvas med studiebesök och odlingsövningar.

– Stadsodling kan ge fler människor möjlighet att odla och ger stadsbor kontakt med naturen.

Men, understryker hon, i odling möts människor som har helt olika ingångar till odlingen. Det kan vara ekologiska, politiska, kulinariska eller hälsomässiga orsaker som ligger bakom.

Jag vill pröva det här "arbetsfria" sättet att odla som vi tror är miljöförbättrande.

Christina Schaffer

– Att odla vad jag vill, hur jag vill, har också kreativa och estetiska värden. Och många odlar för att det ger glädje. Det är ju ett mirakel att ett torrt frö i en påse kan bli en morot om man stoppar det i marken, säger Christina Schaffer.

Själv delar hon sin tid mellan staden och landet. I stan är hon med och odlar i en kollektivodling i Högalidsparken på Södermalm och på sin gård i Bergslagen håller hon på att bygga upp en skogsträdgård som del av ett forskningsprojekt som ska undersöka produktiviteten i en skogsträdgård.

– Jag vill pröva det här ”arbetsfria” sättet att odla som vi tror är miljöförbättrande. Man gräver inte, plöjer inte och på sikt varken rensar eller vattnar man eftersom all markyta är täckt. Man använder dessutom ytan på ett effektivt sätt genom att odla i flera skikt och kombinerar växter som hjälper varandra på ett sätt som liknar naturliga ekosystem.

Förhoppningen är att hitta ett sätt att odla mer resurseffektivt, både mätt i människokraft och energiförbrukning, men ändå få ut den mat vi behöver.

– Jag har jobbat med miljöfrågor i 25 år och det är tungt och dystert. När man är insatt i hur allvarligt läget är, är det lätt att bli desillusionerad. Jag har läst och pratat i så många år. Att odla, att få göra saker som är direkt bättre för miljön, ger en otrolig tillfredställelse.

Städerna har gott om odlingsmark

Vi svenskar odlar för fullt, inte minst i städerna. En tredjedel av Sveriges odlingsyta, drygt 100 000 hektar, finns i tätorterna där 85 procent av alla människor i Sverige bor. Sammanlagt odlar vi i 2,6 miljoner trädgårdar, på 2 miljoner balkonger, på 200 000 uteplatser och i 51 000 kolonilotter som beräknas finnas i Sverige i dag. Allt enligt en ny rapport om fritidsodling som gjorts på uppdrag av Fritidsodlingens riksorganisation och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) av Lise-Lotte Björkman.

Vad är då fritidsodling? Jo, ”icke kommersiell odling på odlarens fria tid av nytto- och prydnadsväxter utomhus”.

Och det är inte lite vi odlar. Förra året konsumerade privatpersoner 130 000 ton grödor från den egna täppan till ett värde av 5,4 miljarder kronor. Det blir ungefär 9 procent av vår totala konsumtion av motsvarande produkter i Sverige. Av allt vi odlade själva åt vi upp 74 000 ton färska grödor, lagrade 30 000 ton, gjorde 20 miljoner liter saft, sylt, mos och gelé, fryste in 9 miljoner liter bär och frukt samt torkade eller frös in 100 000 liter kryddor, enligt en undersökning gjord av agronomstudenter vid SLU.

Fritidsodling och trädgårdsarbete är vår näst vanligaste fritidssysselsättning utomhus efter promenader. Men att odla i stan är egentligen inget nytt. Tanken med koloniträdgårdarna, som funnits i Sverige i över 100 år, var att ge stadens arbetare en möjlighet att dryga ut sin försörjning genom att själva odla livsmedel nära sina hem.

Och när trädgårdsstäderna började växa fram efter förra sekelskiftet var tanken att en barnfamilj skulle kunna överleva på vad en 300 kvadratmeter stor tomt kunde producera i form av potatis, frukt och grönsaker. De nyblivna villaägarna i till exempel Enskede i södra Stockholm fick råd av konsulenter om odling och vilka fruktträd de skulle plantera och man startade bi­odlingar för att ordna med pollineringen.

Villa- och koloniträdgårdarna fick en ännu större betydelse under de båda världskrigens livsmedelsbrist. Då odlade man även mat i parker för att klara städernas försörjning.

Efter andra världskriget fick vi det bättre ekonomiskt. Vi började odla främst blommor och prydnadsväxter, vilket tillsammans med gräsmattor är det som förekommer mest i trädgårdarna i dag. Hela 88 procent av landets hushåll odlar dock minst någon ätlig gröda. I den siffran ingår även balkong- och fönsterodlare.

Våra trädgårdar, balkonger och kolonilotter skulle kunna ge ännu mer ätbart än vad de gör i dag. Så mycket som 700 000 ton ätliga grödor till ett värde av 30 miljarder kronor, enligt SLU. Fritidsodlingarna har alltså stor kapacitet att producera livsmedel om vi återigen skulle hamna i en kris.

Urban odling - alla artiklar