Den gemensamma faktorn vid olika slags beroendetillstånd är hjärnans belöningssystem. Orsaken till att det aktiveras är att vi ska bli motiverade att äta , dricka och reproducera oss. Vi triggas både av naturliga former av belöning som genom mat, motion eller sex som av andra aktiviteter som kan ge en kick.

Alla beroendeframkallande droger har förmågan att ”kidnappa” systemet, vilket ger den eftertraktade känslan av tillfredsställelse. Den kan uppnås genom att frossa i mat, löpträna hårt, missbruka droger eller spel, göra tvångsmässiga inköp, musik, intensivt dataspelande.
Utan belöning kan man bli orolig eller få ångest. Kärnan i beroendet är att mycket kort tid förflyter mellan intag och belöning.

Belöningar är i sig
inget ont, menar medicinprofessor Charlotte Erlanson-Albetsson. Faran är när vi blir beroende av belöningar som till exempel leder till fetma. Det gäller att välja sina belöningar medvetet.

Källa: tidskriften Medicinsk vetenskap

I den främre delen av hjärnan finns det
viktigaste området för belöningssystemet: Nucleus accumbens.

i Fakta
- Socker är inte nyttigt, säger min sexåriga dotter när vi häller strösocker i degen som ska bli lussekatter.
Trots sin ringa ålder vet hon hur det ligger till. Ändå har det ingen effekt på hennes beteende. Hon vill väldigt gärna mumsa i sig det sista ur lördagsgodispåsen medan vi väntar på att bullarna ska bli klara.
Det värsta är att vi vuxna beter oss likadant. Vi vet också hur vi ska äta och motionera. Men beter oss ofta tvärtom. Det är knappast några röda dagar i december som får medelvikten att stiga. Problemet är att vi julfrossar året om.
Förr handlade frosseriet snarast om att vi åt och glömde Gud, i dag fördöms överätandet på vetenskaplig grund. En slank kropp signalerar hälsa, en fet ses som en potentiell belastning för samhället. Men i det paradis av valmöjligheter och lättillgängliga läckerheter som vi lever i på 2000-talet har vi svårare än någonsin att låta bli att synda.
Skönhetsidealet finns i en allt smalare kropp,
ändå blir vi fetare och fetare, bullarna större och större. Vi härmar amerikanernas vana att äta under dygnets alla timmar.
Men är det frosseri? Är det alls en synd? Kanske enbart en plusmeny! Lite mer pommes frites och extra Coca-cola för en femma.
Mormorsgenerationen baxnar när barn och barnbarn vräker i sig. Vi som är lite yngre har inte samma ögonmått som de. Våra normalportioner är mycket större.
På 1950-talet serverade de amerikanska hamburgerrestaurangerna två deciliter cola till maten ur en kurvig liten flaska, i dag är medelkonsumtionen (i USA) uppe i nästan en liter som dricks ur jättelika bägare. Numera får man nämligen ofta hämta hur mycket dricka man vill ur colakranen.
Och när något är gratis vill man gärna ha, fast man är både mätt och otörstig. Det är en anledning till att frossa. Annars passerar vi gärna mättnadsgränsen för att det smakar gott, för att vi är stressade eller för att sällskapet uppmuntrar till det.

- Visst är frosseri en dödssynd! säger medicinprofessorn Charlotte
Erlanson-Albertsson utan att darra på rösten. Hejdlöst frossande leder ju till dödliga sjukdomar.
Hon har just svingat sig av cykeln när vi möts på café Lundagård. Charlotte Erlanson-Albertsson är professor i medicinsk och fysiologisk kemi på Lunds universitet, har en forskartjänst i aptitreglering och energimetabolism och är passionerat intresserad av hur aptiten påverkas av fett och socker.
Det är en gråmurrig decemberförmiddag och det gamla akademikerfiket Lundagård är sig likt. Först väljer man bakverk från de dignande diskarna : ska man satsa på en smarrig napoleonbakelse, en kladdig katalan, en extra stora lussekatt i rolig djurform eller kanske en gräddstinn prinsesstårtbit?
Det vattnas i munnen, men eftersom morgonen är ganska tidig håller sig blodsockret på hyfsad nivå och det är lätt att vara någorlunda måttlig. Det blir varsin lussekatt.

På vilket sätt frossar vi i dag?
- Vad vi i forskargruppen har funnit är att kombinationen fett och socker aktiverar kroppens belöningssystem. Tyvärr har
lite tråkigare nyttig mat med mycket fibrer och protein inte samma effekt. Det är när vi raffinerar och koncentrerar maten till rent socker och fett som det blir fullständigt ohållbart. Djurförsök visar att den normala aptitregleringen stängs av när belöningssystemen ständigt triggas.
Stress accelererar behovet av belöningar. Kombinationen fett och socker kan också fungera lugnande, därför blir verkan dubbel. Bara socker ökar adrenalinet och gör oss piggare en kort stund. Är det man äter både sött och fett sjunker stressnivåerna och man blir lugnare och mår bra - en stund. Därför är det lätt att bli beroende av de här belöningarna - och därmed fastna i ett evigt frossande.
Hormonella signaler gör att kvinnor vill kombinera sött och fett, medan många män hellre söker sig till proteinet och det salta - och feta.
Att det är så lockande att äta sött beror också på att det ökar endorfinproduktionen (kroppens egna opiater), vilket dämpar smärta och ger lustkänslor. Vi får en kick, helt enkelt.

När blir vi
belöningsberoende?
- På ett primärt fysiologiskt plan kräver vi mer att äta i en stressituation. Belöningssystemen är känsliga och mottagliga för godis och läsk när vi är stressade. Och tillgängligheten är ju inget problem i dag. Värst är det för de unga. När de en gång vant sig vid att gå på belöningar klarar de sig inte utan dem.
Många skolor har läskautomater i dag. Socker i flytande form, som i läsk, reagerar kroppen mycket kraftigt på.
- Dricker man 4,5 deciliter läsk om dagen så leder det lätt till fetma och feta barn har mycket svårt att bli smala igen. Det är vi vuxna som har ansvaret, vi vet vad som gäller. Det är cyniskt att inte hjälpa dem.
- Troligen kan man jämföra sockrets beroendeframkallande egenskaper med alkholens och nikotinets.
Som med andra njutningsmedel påverkas somliga mer än andra.
- Vissa påverkas inte särskilt mycket av vad de äter. De är i regel också ganska neutrala i andra sammanhang. Belöningssystemen tar ju emot impulser från allt vi tycker om; sport, musik, umgänge,
kärlek, snygga kläder, arbete. Det är en central funktion i hjärnan.

Forskare i USA testade att ge råttor en 25-procentig sockerlösning. Efter en vecka drack de minst dubbelt så mycket av samma lösning. När de slutade ge råttorna drycken så fick djuren abstinensbesvär och började skaka.
- Första steget i kedjan är att man vill ha mer, det andra är abstinensbesvär om man avstår från det goda och tredje steget är att man får ångest.
Det återstår dock att se om effekten är densamma hos människor.
- Vi är på väg att testa det nu. Som tur är har jag ett gäng studenter som är villiga att ställa upp. En fråga vi ställer oss är om abstinenssymtom framkallas när man tar bort sockret hos människan.

Men sockret är inte bara gott och stämningshöjdande. Det ökar faktiskt koncentrationsförmågan också. Charlotte Erlanson-Albertsson berättar om ett test som gjordes på en grupp som skulle minnas 100 ord som lästes upp för dem.
- Halva gruppen fick ett glas vatten före testet, andra halvan ett glas saft. Efter att ha
hört uppläsningen skulle de prata med varandra om annat i en halvtimma. Sen skulle de redovisa vad de kom ihåg.
Saftdrickarna kom ihåg 70 ord, vattendrickarna 60.
- En signifikant skillnad. Glukosens upppiggande effekt påverkar de delar av hjärnan där minnesfunktionen sitter.
Alltså är det inte bara belöningssystemen som får en skön kick av sockret. Det är också helt logiskt att man söker socker när man vill prestera lite bättre. Detta gör förstås vår galopperande sockerkonsumtion än mer komplicerad.
Charlotte Erlanson-Albertsson har skrivit debattartiklar, medverkat i tv, diskuterat med folkhälsoministern och flera politiker. Intresset är stort, men beslutskvarnarna mal långsamt.
- Jag kan i alla fall inte sitta här och vara tyst. Jag vill inte vara med om att vi om 10-20 år frågar oss: varför reagerade ingen?
Höj skatten på sötsaker och sänk priset på frukt, har hon uppmanat i en debattartikel, men svenska folkhälsoinstitutet verkar inte vara redo för några drastiska beslut.
- Godis och läsk ska
vara dyra njutningsmedel, anser Charlotte Erlanson-Albertsson.

Men vad ska vi göra istället för att äta sötsaker?
- Vi måste hitta andra belöningar. Man ska inte sluta med allt. Då blir man som en anorektiker som inte längre tycker att någonting är roligt.
Det gäller att hitta sina kickar på annat håll än i maten: Sport, gemenskap med vänner, kärlek, musik, långpromenader, arbete det finns en hel del att välja på. Tyvärr är få lika lättillgängliga och snabbverkande som sötsaker. Men att helt lägga av med söta njutningar är trots allt inte professorns rekommendation:
- Jag tror på efterrätter! säger Charlotte Erlanson-Albertsson. Man ska njuta och unna sig belöning genom mat, men vi måste skaffa mer kunskaper om samspelet mellan den goda maten och kroppens reaktioner på den. Vår biologi hjälper oss inte ett dugg, tvärtom.
Charlotte Erlanson-Albertsson har bott i Frankrike och rekommenderar det traditionella franska sättet att äta: Mat vid samma tid varje dag och inget däremellan. Vid måltiderna äter
man långsamt, varierat - och alltid något sött efter maten.