Josefin, 32, är skådespelare. Hon har jobb. Mycket jobb. Det senaste året jobbade hon nästan alla dagar och dessutom hade hon flera jobb samtidigt under långa perioder. Ändå är arbetslöshet en ständigt återkommande verklighet i hennes liv.

Josefin har aldrig haft en fast anställning under sina tio år på scenen. Hon frilansar, liksom 90 procent av medlemmarna i teater­förbundet. Uppdragen är ofta korta – några månader per föreställning eller film. Att få ett kontrakt på ett halvår är lång tid i hennes värld.

– Som skådespelare jobbar man hela tiden. Även när man är ­arbetslös. Då skapar man nya jobb, säger Josefin.

Själv har hon under arbetslösa perioder exempelvis letat efter bra manus, tagit kontakt med regissör eller kolleger och så byggs en föreställning upp.

– Teater är som ett slags gerilla­verksamhet. Det finns inga ekonomiska förutsättningar och ändå blir det föreställningar, säger hon.

Att perioder av arbetslöshet kan drabba även en etablerad skådespelare är inget konstigt. Tittar man på teatersektorn så har de flesta pjäser premiär i början på året eller efter sommaren för att nå sin publik. I maj och juni och i december är det nästan ingen idé att spela, för då är publiken upptagen med annat. Under sommaren är det bara några få uppsättningar som spelas.

Josefin har arbetat med det mesta, på institutionsteatrar, i fria grupper och med film. När vi ses stämplar hon i några veckor samtidigt som hon försöker välja mellan två jobberbjudanden hon fått. Hon gillar sin fria tillvaro, att få välja själv. Men inför varje premiär, då allt ställs på sin spets, tvekar hon över sitt yrkesval, ”tvivel och kreativitet ligger nära var­andra” säger hon. Och visst kan hennes osäkra ekonomi ibland bidra till tvivlet när hon jämför sig med vänner som valde andra banor och i dag har en ekonomisk trygghet.

– Jag har varit fruktansvärt fattig. Men man klarar det mesta om man har valt det själv. Och för mig finns det inget annat val. ­Teatern är en nödvändighet för mig och jag är lyckligt lottad som får arbeta med det jag brinner för. Det borde alla få göra.

Josefin och hennes man har två barn som är sju och tolv. När de var mindre var de ofta med på teatern för att livet skulle gå ihop. Som skådespelare arbetar man mycket på kvällar och helger. För Josefin och hennes familj har lediga somrar varit nödvändiga för återhämtning.

– Och vi gör mycket saker tillsammans som inte kostar pengar. Leker och ritar till exempel.

Skådespelaryrket kan också innebära arbete på annan ort. Josefin har bland annat veckopendlat till Malmö en höst och rest på flera turnéer med Riksteatern då man ibland är borta veckor i sträck.

– Men det är inte alltid man kan tacka ja till sådana erbjudanden. Det är inte alltid det funkar när man har barn.

Utifrån kan det låta osäkert och ryckigt – att aldrig veta vad man gör om tre månader. Men ­Josefin säger att hon måste hålla oron ifrån sig, annars funkar det inte att vara kreativ. Och för att ändå försöka skapa lite kontroll i tillvaron så har Josefin ett slags privat agenda där hon skissar upp hur hon helst skulle vilja ha sin tillvaro den närmaste tiden, hur mycket jobb och av vilken sort. Sedan försöker hon pussla in de erbjudanden som förhoppningsvis dyker upp och de projekt hon själv initierar i sin privata skiss.

Nu vill hon och några kolleger till exempel gärna göra en föreställning tillsammans i höst och Josefin försöker få allt att passa ihop.

Att stå inför flera erbjudanden är en lyx men samtidigt svårt. Att välja innebär att man också måste välja bort. Och även om Josefin precis som alla andra måste få ihop pengar till mat och hyra kan hon inte välja sina jobb utifrån var hon får mest betalt, säger hon. Det måste vara något hon kan gå in i helhjärtat eftersom hon ger så mycket av sig själv i varje föreställning. Detta betyder inte att Josefin är en världsfrånvänd konstnärssjäl som kan leva på luft. Hon är väl medveten om kontraktsvillkor och ersättningsnivåer.

– Det har blivit tuffare. Kontrakten är kortare och ersättningen lägre.

Fotnot: Josefin heter egentligen något annat. Att som frilansande skådespelare gå ut och kritisera sina arbetsvillkor kan skada möjligheterna att få jobb i framtiden.