Först satte han ned högra foten. Lite prövande. Det gjorde ont. Sedan den vänstra. Ännu ondare. Vårtor eller något liknande på högern, vänstern plågades av ett infekterat sår, orsakat av en tagg.
”Varför just nu, när jag så väl behöver två friska fötter”,
tänkte Seshadri.
I 45 dagar hade han förberett sig: låtit bli att raka sig, sovit på golvet, ej i närheten av någon kvinna, fastat och gått klädd i en svart tunika och ett svart höftskynke. Nu befann han sig i Erumali, en liten ort i den södra delen av den indiska delstaten Kerala, som också är utgångspunkten för en tre dagar lång pilgrimsfärd genom djungler och över berg till det heliga templet Sabarimala. Där finns det en gudsgestalt som kallas Ayyappa - en kombination av de båda gudarna Vishnu och Shiva, och samtidigt en hinduisk härskare och helig man som levde på 1200-talet.
Ledaren för det pilgrimssällskap som Seshadri ingick i gav honom en käpp: ”Vi ses uppe vid templet.” Och så försvann hela gruppen.
Seshadri stod kvar där, ensam, barfota med värkande fötter, men ändå bestämd att klara av det han föresatt sig. Bra, tänkte han, ett av syftena med att vallfärda är ju att punktera det uppblåsta egot och bli ödmjuk.
I dag, 36 år senare, kan Seshadri Seetharaman, le åt minnet. Han är professor i metallurgi vid KTH (Kungliga Tekniska högskolan) och när studenter och lärarkollegor kommer förbi och vill diskutera kemiska formler och tekniska referenser känns hans berättelse väldigt avlägsen, som om han berättade om någon annan än denna vältalige svensk-indier, som bland annat vunnit pris som en av ”Årets populäraste lärare” vid KTH och som numera även är gästprofessor i Kina.
Men efter en stunds samtal förstår jag att de hinduiska rötterna inte gått ur Seshadri Seetharaman, som föddes för 61 år sedan i den tamiliska byn Pudukkottai. Fadern var brahmin, from, men fattig och utövade inte prästyrket, utan försökte försörja familjen som advokat - utan någon större framgång.
Första pilgrimsfärden gjorde Seshadri på farfars oxkärra när han som nyfödd togs till det enorma Venkateshwara-templet utanför Tirupati i delstaten Andhra Pradesh. Det är tradition i Seshadris familj att ta alla nyfödda dit, för att de ska bli välsignade. Redan året efter var han tillbaka, denna gång för att bli klippt - eller snarare rakad - för första gången.
Ja, inför varje stor händelse i Seshadris liv - då han skulle börja lära sig sanskrit, börja skolan och gifta sig - har Venkateshwaratemplet varit ett självklart resmål. Så har familjen gjort i många generationer.
Men nu, 25 år gammal, var det alltså dags att besöka Sabarimala. Det ligger många tempel i bergsområdet i Kerala där Sabarimala är ”höjdpunkten”, och det ingår i pilgrimsfärden att besöka flera av dem för att få tempelprästernas välsignelse. Fast första anhalten, i Erumali, är faktiskt en moské, som byggdes till minnet av Vavar, en arab och muslim som var vän och bundsförvant till den helige kungen Ayappa:
- Där välsignar imamen besökaren genom att slå honom lätt med en påfågelfjäder. I templen kan man få helgat vatten eller helgad frukt, som offrats vid templets altare.
Att gå barfota med ömma och såriga fötter genom djungeln, att slå sig fram på snåriga stigar och vandra upp- och nedför kullar i den tropiska hettan, var inte lätt, minns Seshadri. På några
ställen fanns det enkla skjul där man kunde vila och få något att äta, ibland passerades han av andra pilgrimer. I övrigt var han ensam med sin trötthet och smärta.
På tredje dagen kom Seshadri till floden Pampa, som betraktas som helig därför att en del av händelserna i de mytologiska berättelserna om gudaparet Sita och Rama utspelas där. Just vid den plats där Seshadri tog sig över Pampa sägs det att Rama vilade i sitt sökande efter sin kära Sita, som rövats bort av demonkungen Ravana. Här togs Rama hand om av en person som var hängiven guden.
På andra sidan Pampa låg en läkarstation. Seshadri gick dit, för att få behandling för sina fötter. Läkaren undersökte dem noga, men kunde till Seshadris stora överraskning inte finna något fel på dem. Och faktiskt - det gjorde inte ont längre och såren och svullnaderna hade försvunnit.
- Jag förstår än i dag inte hur denna dramatiska förbättring kunde inträffa. Det enda jag vet är att resten av vägen till Sabarimala kunde jag vandra utan problem.
Många hinduer går på pilgrimsfärd just i tron att de ska bli botade från sjukdomar eller befriade från annan olycka som drabbat dem. Men Seshadri Seetharaman delar inte deras fromma förhoppningar.
- Allt som sker i våra liv är effekterna av tidigare handlingar, antingen i detta liv eller i tidigare liv. På sanskrit kallas detta karma. Jag tror inte vi kan undkomma vårt karma, vårt öde, utan vår frihet består i att vi kan välja hur vi ska bemöta och hantera det som kommer till oss.
- Jag är fatalist, säger Seshadri, och belyser det med historien om hur det kom sig att han hamnade i Sverige.
En dag, för 31 år sedan, kom hans svärfar, den berömda astrologen Vaidhyanathan, på besök och sa: ”Du ska skaffa pass till dig själv, din fru och din son. Ni ska resa till ett främmande land.” Seshadri blev förvånad, för han hade inga som helst planer på att åka i väg någonstans.
Men två veckor senare damp det ned en inbjudan från KTH i Stockholm om att delta i ett ettårigt projekt där och på den vägen är det, säger Seshadri.
Inget av det som står skrivet i stjärnorna har han lyckats slippa undan.
- Det gäller bara att ta det med jämnmod.
En annan händelse under pilgrimsfärden till Sabarimala, precis som det mirakulösa tillfrisknandet vid Pampafloden, kan tyckas motsäga det som Seshadri just sagt.
När han väl kom fram till det berömda templet och när han tagit sig uppför de sista 18 trappstegen till tempelporten och fick se gudsgestalten tänkte han på pengar. Vid den tiden studerade han till ingenjör vid universitetet i Bangalore och hade fått ett stipendium på 250 rupies. Han önskade att han fått det högre stipendiet på 400 rupies istället, så att han skulle få råd att gå på bio någon gång.
Efter pilgrimsfärden, när Seshadri kommit hem igen, väntade ett brev på honom: grattis, du har genom flitigt studerande fått ditt stipendium höjt till 400 rupies!
- Senare fick jag veta att guden Ayyappa alltid uppfyller de önskningar man bär på just när man kliver över tröskeln till templet. Hade jag vetat det hade jag förstås önskat något mer, säger Seshadri och skrattar.
Hur förklarar han de två ”undren”, om han är fatalist och egentligen inte tror på någon personlig gud som kan ingripa i en människans liv - för det gör inte Seshadri:
- Bara de dumma tror att Gud uppfyller våra önskningar.
Att det kan ske ”under”, samtidigt som allt är förutbestämt, är ingen motsägelse, menar Seshadri Seetharaman.
- Tänk dig att du har en långvarig sjukdom. Av en ”slump” stöter du på en kinesisk naturläkare, som ger dig en örtmedicin. Du blir botad! Fantastiskt, tänker du, och tackar kanske Gud. Men varför mötte du inte denne läkare tidigare? Varför behövde du lida i så många år? Jo, därför att det var ditt öde. Både att lida så länge och sedan bli botad. På samma sätt är olyckor förutbestämda.
Olyckor, negativ karma, kan drabba en när som helst:
Omkring 13 miljoner hinduiska pilgrimer besöker Sabarimala-templet varje år. Det stora flertalet kommer vid en särskild högtid som infaller i mitten av januari, just då man kan se ett egendomligt ljus
lysa från en av kullarna i närheten av templet.
Istället för att få sina önskningar uppfyllda väntar ett annat öde för en del fromma - varje år inträffar många dödsolyckor på grund av den enorma trängseln under pilgrimsfärden. Vid årets högtid i januari omkom 27 människor och långt fler skadades.
Ett förfärligt öde drabbades också Seshadri av för 21 år sedan, då hans fru omkom i en bilolycka under en semester i Norrland. Han förde askan till Indien, brahminer gjorde olika ritualer och sedan ströddes askan i Gangesfloden, vid pilgrimsstaden Varanasi. Inget av detta kunde ändra det som skett, men genom att göra detta kunde han bearbeta sorgen och få ett annat, mer accepterande, förhållningssätt till dödsfallet.
Syftet med pilgrimsfärder är något liknande, menar Seshadri Seetharaman. Man kan bli lite klokare, lite visare.
Den stora behållningen av pilgrimsfärden till Sabarimala, och resor till andra heliga platser han gjort, var det stora lugn som han tyckte infann sig.
- Gud, som jag uppfattar honom,
finns överallt, i allt. Men hans närvaro är tydligare på vissa platser. Dessa platser vibrerar med en högre frekvens, det är lättare koncentrera sig där, fokusera, och när man mediterar där blir man lyft till högre nivåer av medvetandet. Då kan man ana de illusoriska slöjor som omger vårt medvetande, se allt klarare, och man kan ana den lycka som finns inom oss själva, bortom allt det materiella.
