Köttbullar eller strömming? Sushi eller wok? Nej, inte ens när det gäller att välja lunchmat har vi någon valfrihet värd namnet. I varje fall inte med Lars Bergströms sätt att se på saken. Han är 71 år och professor emeritus i filosofi vid Stockholms universitet och menar att valfriheten är illusorisk. Att det i dag finns cirka 170 elleverantörer att välja på har inte gjort någon skillnad.
– Vi har ingen valfrihet i den meningen att vi kunde ha gjort något annat än det vi faktiskt gör.
Vilken mat man fick i barndomshemmet, rädslan för övervikt, minnet av det äckliga potatismoset i skolmatsalen – allt styr vad man faktiskt väljer. Inte ens om man ändrar sig i sista stund och hojtar ”Nej, jag tar köttbullar i stället”, just när restaurangpersonalen räcker fram strömmingstallriken, har man haft handlingsfrihet, enligt Lars Bergström.
Han kallar sig determinist, i den betydelsen att ingen av oss har någon handlingsfrihet värd namnet. Med det följer att framtiden är oundviklig. Förr i världen försökte Lars Bergström tänka ut något bra sätt att visa att vi faktiskt har handlingsfrihet, men det har han numera gett upp efter att alla försök misslyckats.

Han är inte beredd att hålla med om att vi har en ökad valfrihet i dag.
– Till att börja med är det en väldig svårighet att bestämma hur man mäter valfrihet. Det kan inte bara handla om antalet alternativ utan också om hur olika de är.
Även om antalet alternativ blivit fler så har kanske skillnaderna blivit mindre, funderar han.
Människor använder allt oftare formuleringar som ”Jag valde att göra så eller så” i stället för att bara säga att de gjorde så. Det är en iakttagelse Lars Bergström har gjort.
– Kanske har det att göra med en tilltagande individualism, var och en ser till sina egna intressen. Det sägs ofta i en kaxig ton som om man har kontroll över saker och ting – men det tror inte jag att man har.
Om vi har valfrihet eller inte är en av de eviga frågorna.
– Ståndpunkten att vi inte har någon handlingsfrihet är inte alls ovanlig, den har funnits i hundratals år. Problemet är att den är så väldigt svår att tro på, man kan undra om någon riktigt kan tro på den. Jag själv har också den svårigheten. Men alla argument tycks peka åt det hållet. Det som talar emot är en känsla att man kunde ha gjort annorlunda.
Men en stark känsla av att man kunde ha valt att göra på något annat sätt bevisar inte att man verkligen kunde ha gjort det, menar Lars Bergström. För att göra annorlunda hade man behövt vara en annan människa.
Att vi har känslan att vi kan göra annorlunda tror Lars Bergström kan förklaras med ett utvecklingsbiologiskt resonemang, den har ett slags överlevnadsvärde som gör att man blir mer framgångsrik i livet.
– Just det här att vi människor har lyckats ta för oss så mycket beror nog bland annat på att vi har den här känslan av kontroll.

Men om man nu verkligen tror på att vi inte har någon handlingsfrihet, leder inte det till handlingsförlamning?
– Nej, det behöver det inte göra. Det kanske kan göra det om övertygelsen blir så känslomässigt stark att det tränger ut det andra. Men normalt gör det inte det. Tvärtom tycker man att man påverkar sin omgivning.
För att ta ett aktuellt exempel, kunde före detta häcklöparen Sven Nylander ha sagt ”Nej tack, jag vill inte ha kokain”?
– Nej, det kunde han inte. Då är en vanlig tanke att man inte kan klandra honom. På ett sätt kan det låta rimligt, men även om han inte kunde ha gjort något annat så kan det vara nyttigt att klandra honom. Det kan avhålla andra från att göra det här och avhålla honom själv från att göra det i framtiden. För övrigt anser jag att vi inte kan låta bli att klandra dem vi klandrar, säger Lars Bergström.
Är då frågan om vi har handlingsfrihet bara filosofiska hårklyverier eller påverkar vår åsikt i frågan hur vi lever våra liv? Lars Bergström tror inte att hans uppfattning har styrt hans agerande, men möjligen hur han blickar tillbaka på livet.
– Jag ångrar inte så särskilt mycket och jag tror inte att livet skulle kunnat ha blivit så annorlunda.

Vilket är det mest avgörande valet du gjort i ditt liv?
– Det är tveksamt om jag har valt något, i någon annan mening än att jag faktiskt gjorde det. Men det är klart att yrkesval spelar stor roll. I mitt fall var det inte något val utan en serie av omständigheter som så småningom ledde fram till att jag blev filosof.

Har du något val i livet som du ångrar?
– Jag försöker undvika att ångra till synes viktiga val, sådana som kan tänkas leda till stora konsekvenser på sikt. Däremot kan man ångra småsaker, som att man tog några glas vin för mycket i går.
Möjligen kan han tänka att det kanske hade varit roligt om han tackat ja till erbjudandet att undervisa på ett universitet i Australien på 60-talet, men han menar att det är poänglöst att ångra sådana val. Vad alternativa val skulle ha lett till kan man inte veta mycket om, det blir mest fantasier.
– Det är en fördel att inte ångra sig, det är ett negativt tillstånd och det är inte till någon nytta, säger Lars Bergström.

Men om man gjort ett livsval som skadat andra, t ex brutit kontakten med sina barn, är det inte meningsfullt att ångra det?
– Visst, om man vet att någon verkligen blivit skadad av det man gjort så bör man ta det på allvar. Men som allmän princip tror jag att det är bättre att inte ångra sig.
Om man tänker tillbaka på livet så är en vanlig erfarenhet att väldigt mycket av det man gjorde inte var särskilt välplanerat, yrkesval till exempel. I Lars Bergströms fall ville han först studera medicin och bli psykiater, men hade för dåliga betyg och blev tvungen att komplettera på högskolan. När han tagit ett betyg psykologi så fick han inte fortsätta och ta två betyg, universitetet hade en spärr. Då valde han filosofi för att det ämnet låg närmast.
– Det var inte något jag hade planerat, det var omständigheterna. Att jag fortsatte med filosofin berodde också på slumpfaktorer.
Lars Bergström har sitt arbetsrum på filosofiska institutionen på plan sju i Frescati. I bokhyllan bredvid de samlade banden av ”Filosofin genom tiderna” ligger några bananer och ett müslipaket. Lunchvalet är avklarat en gång för alla, alltid fil och müsli i arbetsveckorna.
Det blir oftast fem arbetsdagar i veckan, om än inte lika långa som förr. Han har valt att arbeta vidare efter pensionen, även om han själv inte skulle kalla det ett val.
– Jag gör det jag tidigare gjort. Det är trevligt så länge man kan göra det man vill.

Lars Bergströms doktorsavhandling hette ”The Alternatives and Consequences of Action”.
– Den gick bland annat ut på att alternativ inte är något som finns utan snarare något som vi uppfinner själva när vi strukturerar en situation. När man står inför en problemsituation kanske man bara ser två alternativ, men om man tänker närmare på saken kan man hitta många fler alternativ.
Som exempel tar han erbjudandet från Australien som han tackade nej till.
– Det uppfattade jag då som två alternativ, ja eller nej. Men jag kunde ju ha tackat nej och försökt hitta ett annat utlandsuppdrag som var ännu mer lockande. Det kom jag inte att tänka på när jag bara såg det som två alternativ.
Lars Bergströms råd i kniviga valsituationer är att följa de grundläggande principer som samlats under mänsklighetens historia för att klara sådant.
– Om det är något som berör andra så ska man tänka efter hur jag själv skulle reagera om jag blev behandlad på det sättet. Det är den äldsta av alla handlingsregler och den brukar vara väldigt upplysande.
Att fundera över om det finns ytterligare alternativ än de man först kommer på och att tänka igenom vad som blir konsekvenserna av alternativen är andra självklara råd som gärna glöms bort i en pressad situation.