Två män diktade ihop en spökhistoria om en grym kyrkoherde som på 1800-talet mördade sjömän i Ratcliffe Wharf i Londons Docklands. Efter kyrkoherdens död hemsökte hans vålnad området. Männen publicerade den fabricerade berättelsen i en tidning om övernaturliga fenomen, där de påstod att båda sett spöket med egna ögon. Berättelsen spreds och BBC gjorde några år senare en dokumentär om fenomenet, i vilken flera boende kunde säga att de sett kyrkoherdens vålnad.

– Det är ett fascinerande exempel på berättelsens makt, säger Olav Hammer, professor i religionshistoria vid Syddansk universitet i Odense.

Det som krävs för att människor ska acceptera berättelser är att det är trovärdiga personer som har förmedlat dem.

Olav Hammer har i flera böcker belyst tron på det övernaturliga, hur det mänskliga psyket är funtat och hur vårt tankemönster inte är så logiskt och effektivt som vi gärna vill tro.

Studier har visat att människor som säger sig vara materialister och tror att människan enbart består av kropp och materia, även kan instämma i att det förekommer att människor går igen. Folk som går regelbundet i kyrkan kan mycket väl tro på reinkarnation, även om kristna teologer hävdar att reinkarnation inte har något med kristen tro att göra.

– Vi är inte logiskt konstruerade varelser utan går runt med ett lapptäcke av olika funderingar och kartor över hur verkligheten är konstruerad. Ibland tar man till den ena förklaringen och ibland den andra och märker inte själv att man motsäger sig, säger Olav Hammer.

Mediet säger tio olika saker, två stämmer. De åtta som inte stämmer avfärdar man som mindre viktiga.

Olav Hammar, professor i religionshistoria

Förväntningar är viktiga för vad vi sedan upplever. Richard Wiseman, professor i psykologi vid University of Hertfordshire i Storbritannien, ger i boken ”Paranormality – Why we see what isn’t there” flera exempel på det.

Richard Wiseman ledde en studie där 20 försökspersoner fick veta att deras luktsinne skulle testas. Han förklarade att han skulle öppna en flaska med grön pepparmyntaessens och bad försökspersonerna räcka upp handen när mintdoften nådde dem. Han skruvade av korken och strax räckte några på första bänkraden upp handen, för att följas av några på andra bänkraden. Ungefär hälften av gruppen räckte upp handen. Det var bara det att flaskan innehöll doftlöst färgat vatten.

En annan forskare lät två grupper vandra runt i en nedlagd teater och sedan rapportera vad de upplevt. Den ena gruppen fick veta att teatern var hemsökt av spöken, den andra informerades bara om att teatern skulle renoveras. Den första gruppen kunde rapportera om mystiska händelser, medan den andra inte hade upplevt något sådant.

Många upplevelser av spöken sker i samband med att människor är på väg att somna eller vakna. I ett tillstånd som kallas sömnparalys kan människor uppleva att de är förlamade. Men det finns en naturlig förklaring, muskulaturen är hämmad när vi sover för att vi inte ska agera ut våra drömmar.

Vissa människor kan få skrämmande hallucinationer när de är i sömnparalys.

Men det finns också många människor som har varit med om en stark upplevelse som de, efter att ha uttömt alla naturliga förklaringar, inte kan tolka på något annat sätt än att de träffat ett spöke eller en ande.

Kommer man att kunna bevisa om spöken finns eller inte?

– Bevisbördan ligger alltid på den som kommer med ett kontroversiellt påstående. Men det går inte att bevisa att spöken inte finns, lika lite som att jultomten inte finns. Han kanske bara gömmer sig någonstans, säger Olav Hammer.

Bland dem som kritiskt ifrågasätter övernaturliga upplevelser hittar man många professionella trollkarlar, förmodligen för att trolleri bygger på människors förväntningar och att magiker vet hur lätt det är att vilseleda folk. Om vi förväntar oss att någon med tankens kraft ska försöka vända blad i en bok, noterar vi inte att han samtidigt blåser på bladen.

James Randi, från början professionell trollkarl, har efter pensioneringen ägnat sitt liv åt att ifrågasätta påståenden om övernaturliga företeelser. Han grundade James Randi educational foundation, som erbjuder en miljon dollar till den som i ett vetenskapligt experiment, godkänt av båda parter, kan bevisa någon övernaturlig kraft eller händelse. Hittills har ingen lyckats.

2008 antog Patricia Putt, ett brittiskt medium, utmaningen. Hon var övertygad om att hon kunde få fram information om klienter genom att kommunicera med deras döda anhöriga, med hjälp av sin guide, den egyptiske anden Ankhara. Testet gick ut på att Putt skulle ta fram information om tio försökspersoner. Hon visste inget om dem i förväg. Försökspersonerna hade svarta kappor och en huva och var vända med ryggen mot henne, för att hon inte skulle kunna få ledtrådar genom kläder eller ansiktsuttryck.

När Patricia Putt upplevde att hon fått kontakt med andarna skrev hon ner information om försökspersonerna. Efteråt fick försökspersonerna läsa igenom alla beskrivningarna och välja ut den som stämde bäst på dem. Ingen valde den rätta.

Richard Wiseman nämner i sin bok flera metoder som medier kan använda för att få människor att känna att de kan se rakt igenom dem. En är att utnyttja det faktum att de flesta människor överskattar sin förmåga. Det finns studier som visar att 94 procent anser att de har mer humor än genomsnittet, 80 procent att de är bättre bilförare än genomsnittet. Genom att säga till någon att de har en härlig humor har man alltså goda chanser att få positiv respons.

För att lyckas gäller det också att ta upp flera ämnen som kärlek och arbete, men bara gå vidare på dem där man märker att personen reagerar.

Ett annat sätt är att komma med dubbeltydiga uttalanden som ”du älskar att ha mycket folk omkring dig, men kan samtidigt ibland känna att du inte vill något hellre än att vara i fred med en bra bok”. Det är också effektivt att använda meningar som är tillräckligt luddiga för att kunna stämma in på mycket, som ”Det kommer att ske en förändring som har med ditt arbete att göra”. De här metoderna kan användas medvetet, men också omedvetet.

Olav Hammer tror inte själv att medium kan kommunicera med andevärlden, men hans gissning är att de flesta medier själva har tron att de kan det.

Att medium ibland siar fel behöver inte ha så stor betydelse för trovärdigheten.

– Det är väldokumenterat att vi har ett selektivt minne. Man minns inte allt som blir sagt i en sådan konversation. Mediet säger tio olika saker, två stämmer. De åtta som inte stämmer avfärdar man som mindre viktiga.

På samma sätt kan vi tycka att det är magiskt när en vän ringer i samma stund som vi tänker på henne. Men då glömmer vi alla gånger vi har tänkt på henne utan att hon ringt, eller alla gånger hon har ringt utan att vi tänkt på henne.

Olav Hammer tror inte på något övernaturligt och kallar sig, lite skämtsamt, för ärkerationalist.

– Jag tror att det finns väldigt intressanta sociologiska, psykologiska eller historiska anledningar att folk tror på Gud, Jesus, Muhammeds särskilda egenskaper eller spöken och andar. Det tycker jag är intressant, men däremot tror jag inte på att Jesus var Guds son eller att Muhammed mottog en äkta uppenbarelse eller att spöken och andar finns.

Han växte upp i ett hem där föräldrarna inte heller trodde på det övernaturliga.

– Att mina föräldrar inte trodde har nog varit en starkt bidragande orsak. Det är ju så att det som finns i ens närhet tycker man är normalt och naturligt.