Vetenskapen avslöjar lyckans hemlighet

Publicerad: 21 mars 2005, 05.30. Senast ändrad: 6 maj 2008, 10.15

I Tyskland och i andra länder har den väckt stor uppmärksamhet, Stefan Kleins bok "Lyckoformeln - vad vetenskapen kan lära oss om lycka". Mycket har under människans historia sagts om vad som gör oss lyckliga. Nu vet vi vilka som hade rätt och vilka som hade fel, hävdar vetenskapsjournalisten Klein.

Lyckan kommer. Lyckan går. Den som ler, tänker rätt och är aktiv, lyckan får.
Så skulle man kunna sammanfatta Stefan Kleins bok Lyckoformeln (Natur och kultur), om man vill vara lite lustig. Och det har man väl rätt att vara i det här sammanhanget. Men faktum är att Klein är tysk vetenskapsjournalist med seriösa avsikter.
Det är ingen bok med billiga knep (trots titeln). Å andra sidan får inte den långa och snåriga traditionen av humanistiskt tänkande kring lyckan särskilt stort utrymme. Nej, Kleins bok är en populärvetenskaplig sammanställning av människans naturvetenskapliga vetande om hur och varför välbefinnandekänslor uppstår, skriven i en hoppfull ton och med en ambition att vägleda läsaren till ett lyckligare liv.
I Tyskland har Lyckoformeln sålt i hundratusentals exemplar. Den har översatts till flera språk, och nu alltså till svenska med undertiteln Vad vetenskapen kan lära oss om lycka.

- Ingen hade kunnat skriva den här boken för tio år sedan. Tidigare intresserade sig inte neurobiologin och kognitionsforskningen för känslorna. Nu har man insett känslornas stora betydelse för vårt tänkande och för vårt handlande. Utvecklingen har gått snabbt framåt, säger Stefan Klein, då jag ringer till hans hem i Berlin.
I bakgrunden hör jag hans lilla dotter gråta. Stefan måste strax lägga på för att trösta henne. Efter fem minuter ringer han upp.
- Motgångar och svårigheter är något oundvikligt i en människas liv. Det vi kan lära oss är att hantera våra inre reaktioner, säger han förklarande.

Klein berättar att han egentligen inte har så mycket nytt att säga om vad som gör oss lyckliga. Allt har redan sagts av filosoferna, särskilt de österländska vise och de antika grekiska tänkarna, menar Stefan Klein, som har en förkärlek för Aristoteles.
- Det nya är att jag kan visa på den fysiska, kemiska och biologiska grunden för lyckan. Och bland alla svar på människans eviga fråga om vad som gör oss lyckliga kan jag sortera bort de felaktiga.
Inga små pretentioner alltså. Trots ödmjukheten.
För att kunna ta till oss Kleins lärdom måste vi för ett ögonblick lägga filosofiska och religiösa spekulationer om lyckans källa åt sidan. Lyckan kommer inte av kunskap och insikt (i alla fall inte enbart). Än mindre har den ett gudomligt ursprung, enligt Kleins sätt att se på saken.
Nej. Lyckan börjar som en viss sorts rörelse i kroppen, en emotion, en affekt, som vi sedan uppfattar som "lycka", eller "glädje".

Lyckan är ett sinnestillstånd som uppstår när hjärnan tar emot de rätta signalerna från hjärta, hud och muskler, och tolkar dem. Utan kroppen skulle vi aldrig kunna vara lyckliga. Så lyder Stefan Kleins materialistiska definition.
Observera vad som händer med och i kroppen hos någon som fått en komplimang eller en bukett med blommor, säger han.
Ansiktet spricker upp i ett karaktäristiskt leende. Blodet pulserar lite snabbare i ådrorna (hjärtat slår tre till fem slag snabbare per minut i jämförelse med normaltillståndet). Hudens temperatur stiger ungefär en tiondels grad och den blir lite fuktigare. Fingrarnas
normala darrning blir mjukare. Musklerna i hela kroppen slappnar av. I blodet flödar dopamin, oxytocin och endorfiner
Okej. Men man kan ju minnas lyckliga händelser, eller tänka på något underbart som gör att humöret stiger. Hur kan man då påstå att lyckan är beroende av kroppen?
- Visst har tanken stor makt. Men när man kontemplerar över något glädjande sker allt det här i kroppen. Och det är alltså först när kroppsreaktionerna skett och hjärnan uppfattat dem och tolkat dem som man känner sig lycklig.
Stefan Klein tar inte illa upp när jag ifrågasätter hans synsätt. Han är van. Reaktionerna på hans bok har varit mångfaldiga.
- Jag förväntade mig en hel del motstånd från de professionella på området, särskilt från psykoanalytikerna. Men de har bara uttryckt sin uppskattning. Protesterna kom från kulturskribenter, som menade att jag, utifrån naturvetenskapen, okänsligt klampade in på ett revir som länge varit deras, alltså frågan om hur man ska bli lycklig.

Stefan Klein beskriver noggrant människans
"lyckosystem", som inte bara inkluderar emotionen glädje, utan också lugn- och rokänslor, nyfikenhet och lust: alltifrån de delar i framför allt vänster hjärnhalva och pannlob som är aktiverade då vi känner lust och lycka till hur utpumpningen av dopamin, oxytocin och endorfiner i blodet påverkar oss. Det hela är väldigt komplext och jag har ingen möjlighet att här redogöra för detta samspel mellan många olika komponenter som skapar våra emotioner.
Intressant nog är det positiva systemet skilt från det system som reglerar de mer obehagliga affekterna - vrede, sorg och rädsla. Man kan alltså vara både ledsen och glad på samma gång, både vara aggressiv och känna lust och så vidare.
Men det är också så att de positiva känslorna kan tränga bort de negativa. Det lyckas man inte med enbart genom att "tänka positivt", utan man måste aktivera hela lyckosystemet. (Se artikel härintill.)
En annan väg som Stefan Klein rekommenderar, igen utifrån neurobiologiska rön, är att lära sig behärska de negativa emotionerna.
Många tror att det är bra att "leva ut" sin känslor, skrika när man blir arg och gråta när man är ledsen, säger han. Men faktum är att hjärnan är formbar.
Varje gång du ger uttryck för vrede, undviker saker du är rädd för och så vidare, gör du det lättare för hjärnan att reagera på samma sätt nästa gång. Om du i stället bara observerar att du blivit ilsken, rädd eller ledsen, accepterar dina känslor men undviker att uttrycka dem, försöker tänka förnuftigt på situationen, skapar positiva tankar och bilder och agerar utifrån en mer nyanserad bild av vad som hänt, omformar du din hjärna till att bli klokare. För varje gång du gör detta blir det mer och mer naturligt.
- Att inte låta sig domineras av negativa känslor, och ersätta dem med mer positiva, kräver övning. De gamla grekiska filosoferna hade helt rätt. Lycka är något man odlar, något man måste anstränga sig för att uppnå.

Men har inte de "negativa" känslorna någon positiv roll?
- Jovisst. Utan dem skulle vi inte överleva särskilt
länge. Det är livsviktigt att kunna reagera med vrede och rädsla. Även sorgen har sin uppgift, att man ska dra sig tillbaka en tid och spara på energi. Men man ska se emotionerna som signaler, som budbärare. När man väl förstått budskapet behöver man inte dem längre.
Att bli mer lycklig är gott på flera olika sätt, betonar Stefan Klein. Livet blir inte bara roligare, man blir friskare, mer kreativ och man blir en bättre medmänniska och samhällsmedborgare.
Det låter lite grann som Huxleys Du sköna nya värld, kontrar jag - ett samhälle där alla ler och infogar sig ...
- Nej, det är ingen större risk. Det negativa systemet är mycket starkare än det positiva. Vi har lättare att reagera med vrede, rädsla och sorg än att känna oss uppåt och framåt. Naturen har skapat oss så, för att vi ska lära oss att undvika det som skadar oss. Men med mycken träning kanske vi kan omforma fördelningen mellan eländeskänslor och lyckokänslor till 50/50, i stället för 70/30.