Jack Ardelius är novis och har bott två år på Zengården i Fellingsbro. Sirpa Kuosmanen har tagit ett sabbatsår från arbetet som yogalärare i Helsingfors. (Foto: Ingvar Karmhed)
Fellingsbro Det kommer att vara mycket tyst i den gamla skolbyggnaden de närmaste två timmarna. Alla som bor här på Zengården har slagit sig ned i gymnastiksalen - med baken på var sin rund puffkudde och knäna mot en mjuk mattbit under sig. Det faller in ett silat ljus. Fönstren mot den västmanländska skogen är draperade.
Förmiddagsmeditation pågår, enligt dagsschemat. Bara Carl-Johan kommer att gå ut tidigare - han har ansvar för att lunchen serveras halv ett och kommer att göra en fantastisk vegetarisk rätt av alla trattkantareller han plockade dagen innan.
- Säg bara till så kan du gå in och fotografera, meddelar Sante Poromaa och överlämnar SvD:s fotograf åt Pauli, gruppansvarig för de 13 personer som just nu arbetar med verksamheten här.
Vi har tagit av oss skorna i entréhallen och kommit till Sveriges enda zenbuddhistiska retreatgård vid en gropig grusväg mellan Arboga och Lindesberg.
Hit kommer etablerade yrkesmänniskor som tar några dagars paus i karriären, de som gör ett helårs uppehåll i sin vardag och de som tänker viga resten av sina liv åt zenbuddhism.
De regler och hierarkier som vi möter hör ihop med den zenbuddhistiska läran - varifrån de gångna veckornas Idagtema om begreppen acceptans och medveten närvaro kommer.
När man praktiserat dem så länge som utövarna här, blir det inte störande med en fotograf tätt inpå sig - även om han själv tycker att kameran för en massa väsen. De som kommit mycket långt i sittande meditation kan uppleva en så närvarande öppenhet, medvetenhet och klarhet att hjärtat och sinnet inte fäster vid något särskilt. De är där till fullo med sig själva, men inte bara i sin egen värld. De märker kameraknäppen likaväl som de andra omkring sig - men befinner sig samtidigt i en absolut stillhet
Sante Poromaa, föreståndare för Stockholms Zen-center och en av lärarna här, ger mig två liknelser för det här tillståndet när vi samtalar i hans bostad i byggnaden intill. Den ena känns asiatisk: Den som gör za-zen (sittande meditation) kan höra askan från rökelsestickan falla från andra sidan salen, har han lärt sig.
Den andra har han fått från den finska zenförsamlingen i Helsingfors. Där besrkiver medlemmarna sinnets vakenhet så här:
- Det är som att hoppa upp ur en isvak och känna sig alldeles, alldeles klar
Sante Poromaa bjuder på grönt, japanskt pulverté och berättar att man till slut kan befinna sig bortom begreppen, en upplevelse av att vara i enhet med kosmos - men denna mystik vill han inte försöka att beskriva. Dit kommer man i alla fall inte med en strävan efter att få andliga upplevelser.
Det vi däremot kan göra, är att öva oss i mindfulness. Sante Poromaa är dock inte överens med det svenska ”medveten närvaro”:
- Det är snarare en intim medvetenhet, i motsats till en alienerad. En intim närvaro i känslor, tankar och ens hela upplevelse.
Kan det inte feltolkas, och associeras till ett kärleksförhållande?
- Nej, det är hjärtats intima förhållningssätt till allt du har omkring dig - till tekoppen här på bordet, till dina tankar och den egna kroppen. Är man
så helt och fullt närvarande i ögonblicket, glömmer man bort sig själv - vilket är zens intention med självmedvetande.
Medveten intimitet betonar särskilt det kroppsliga. Allt finns i kroppen, poängterar Sante Poromaa, meditation lär oss att förstå världen med kroppen.
Noviserna och de tillfälligt boende som nu gör sin förmiddagsmeditation har tränat på betydelsen av att ”sitta i sin kropp”: Att förankra sin kroppsmedvetenhet, sitt sinne och sin andning i hara, området strax nedanför naveln. Där finns kroppens naturliga tyngdpunkt, mitt mellan huvud och fötter. Sittställning och andning är grunden i za-zen.
- Dumskallarna andas med strupen, de visa med hälarna, undervisar Sante Poromaa och ler när han höjer axlarna: Det är lätt att gå omkring och andas så här, med nyckelbenen Men djup, avspänd andning flyttar ned. Och vi ska återvända till magen, så vi inte försvinner upp i huvudet.
Vad händer om vi inte är förankrade i våra kroppar?
- Vi tror att absolut frihet skulle vara frihet från förtöjningar,
ett slags viktlöshet. Men astronauten är hjälplös i sin viktlöshet. Han har förlorat tyngden, dragningskraften.
Kan sökandet i kroppsinriktade zenövningar göra oss för upptagna av kroppen?
Ja, den risken finns, varnar Sante Poromaa som hör eftersnacket bland yoga-deltagarna som går och fikar granne med zen-centret i Stockholm:
- De pratar uteslutande om sina egna kroppar. Kroppsfixeringen är ett uttryck för kontroll och har inget att göra med att förankra sig i eller bli ett med sin kropp.
Även om man räknar andetag och djupandas från hara, börjar de flesta som mediterar att tänka på saker efter en sekund. Och sedan far man i väg i det ena tankespåret efter det andra.
- Visst, oavsett vad det handlar om, fastnar vi lätt i ett tankesystem. Det fungerar ungefär så här: En bil kör förbi, den är röd, röd är ju min bil, min bil ska besiktigas I meditationen kan vi bli mer och mer medvetna om alla sådana tankeprocesser och få verktyg för att bli mer oberoende av de tankebanor vi har.
Sante Poromaa säger:
Att bli medveten är allt. Och då kommer det accepterande förhållningssättet nästan automatiskt. Vi ser verkligheten som den är, utan att kalla den rätt eller fel, ond eller god.
Och om vi lyckas fortsätta att vara intimt närvarande, släpper vi automatiskt taget också om vissa tankeprocesser och kan få erfara befrielsen att slippa fastna i fixeringar och tankemönster
- Annars sysslar vi med mycket grubbel i onödan. Oro kan inte ändra på något, bara göra så att vi mår dåligt i nuet.
Sante Poromaa vet det redan: Det är lättare sagt än gjort. Men om vi kan släppa taget närmar vi oss zenbuddhismens budskap, det som ”pekar direkt på människors hjärtan” som han säger: Se världen - och bli upplyst.
Zens mål är därför ett vaket hjärta som inte klänger sig fast, men inte heller skjuter ifrån. Med en öppet accepterande närvaro och klarhet fylls hjärtat av ömsinthet och medkänsla. Det är vad det innebär att bli vaken!
Hur känns det?
Sante Poromaa ler litet. Alla vill få det beskrivet.
- Som att se världen för
första gången, men ändå känna igen sig. Det är som ett uppvaknande, där man sökt skatten länge och plötsligt hittar den i sin egen trädgård.
- Det är fantastiskt att få uppleva, men det gäller också att göra något med guldet
Här på Zengården i Fellingsbro pågår efterarbetet, som Sante Poromaa kallar det. De som haft mystiska upplevelser får lära sig att leva med det öppna hjärtat som en del av sin natur hela tiden.
Hur?
- Vi ska ta ned vår mystiska upplevelse på jorden, handskas med den konkreta verkligheten. Diska, ta hand om barn, leva i en god samklang med andra.
Jag tänker på den lilla grupp på 13 personer som sitter i förmiddagsmeditation i gymnastiksalen. När de inte mediterar har de olika arbetsuppgifter - Jack ansvarar för trädgården, Carl-Johan för köket. Alla delar på städningen och att stoppa meditationskuddar. Och snart ska vi äta trattkantareller - innan veckans lediga eftermiddag börjar.
Vad innebär det att komma till tomheten, bortom alla begrepp, som vana utövare upplever?
- Många tycker det är skrämmande och jämställer det med meningslöshet. Men om man tar bort den rädslan, innebär tomrummet att vi alla har en plats för stillhet, rymd och öppenhet.
Sante Poromaa har hört många säga sig inte ha ”utrymme” för mer i sina liv. De ser tiden som ett överbelamrat rum utan plats..
- Jag är övertygad om att vi behöver skapa mer tomrum. I det inre rummet finns allting - där kan vi vila, drömma, fantisera. Utan ett sådant tomrum är det klart att man blir utbränd.
Fotnot: Sante Poromaa har skrivit boken Bortom alla begrepp-Buddhas väg till frihet (Red Dot).
Han ger en föreläsning om Zen på ABF-huset i Stockholm den 12 november klockan 19.00.
