I höst kommer 28 personer som är över 65 år att delta i en forskningsstudie om äldre människors drömmar. Många intresseanmälningar kom in, så platserna fick lottas ut.

Tolv av deltagarna får en egen drömcoach. Övriga 16 är indelade i tre grupper med varsin coach.

Forskningen är ett samarbete mellan Barbro Wadensten och Institutet för drömpsykologi i Solna, IDP, som utbildar drömcoacher. Utbildningen pågår under fem terminer, dock inte på heltid.

Idén att undersöka betydelsen för äldre av att umgås med sina drömmar, kommer från Barbro Wadensten, forskare vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. Hon är sjuksköterska och disputerade 2003 med en avhandling om det naturliga friska åldrandet ur ett vårdperspektiv.

Till grund för både hennes avhandling och den forskning hon nu ska göra ligger teorin om ­gerotranscendens. Teorin har utvecklats av Lars Tornstam, professor vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Ordet gerotranscendens betyder ungefär det naturliga åldrandet. Teorin går bland annat ut på att vår själsliga utveckling fortsätter, den avstannar inte hos gamla människor (se artikel intill).

Barbro Wadensten gör praktik av teorierna, översätter teorin till riktlinjer som kan användas praktiskt inom äldrevården. Hon kommer fram till att det är viktigt att prata om andra saker än sjukdomar och problem, att ha samtalsämnen som kan tänkas underlätta äldre människors personliga utveckling. Exempelvis deras upplevelser när de var yngre eller vad de drömt under natten.

– Jag har inte sysslat med drömmar tidigare, men blivit intresserad genom forskningen, berättar Barbro Wadensten. Jag tror att umgänge med drömmarna kan hjälpa oss att förstå oss själva – det gäller alla åldrar.

I höst kommer arbetet med drömcoacher att genomföras. De, som fått en egen drömcoach, träffar denne vid sju tillfällen. De som hamnat i grupp träffas sju gånger med 14 dagars mellanrum.

Grupperna träffas i Solna. Många av deltagarna i studien bor i Mälardalen, men en del bor längre bort. Dessa har fått en individuell coach. De yngsta deltagarna är 65 år, den äldsta över 90.

Detta drömarbete skiljer sig från andra metoder genom att inga försök att tolka drömmen görs. Coachen och övriga deltagare lyssnar och ställer frågor, som stimulerar drömmarens tankar.

– Även att lyssna till andras drömmar är stimulerande för en själv, säger Barbro Wadensten.

I början av 2009 kommer hon att intervjua de 28 deltagarna en och en.

– Jag kommer att ta reda på vad de äldre i studien drömmer om. Skiljer sig deras drömteman från yngre människors?

– Jag vill också veta vad de tycker om att delta i den här sortens aktivitet. Känns det meningsfullt att prata om sina drömmar? Skulle de vilja fortsätta med det?

Om det visar sig att äldre mår bra av att få tillfälle att ventilera sina drömmar, kan man ta fasta på det i framtidens äldrevård. Även äldre, som inte bor på institution, skulle kunna erbjudas detta.

I vår kultur är det inte speciellt vanligt att prata drömmar.

– Utbudet för äldre skulle kunna få en annan inriktning om drömumgänge blev mer allmänt känt. Det skulle kunna leda till att människor mår bättre, säger Barbro Wadensten, som är kritisk mot att aktiviteter för äldre i dag främst består av underhållning.

– Drömmar bidrar till att förstå sig själv. Genom forskningen om gerotranscendens försöker vi ta reda på vilka aktiviteter som är bra för äldre. Det handlar om att stimulera utvecklingen vid det naturliga friska åldrandet. Dit hör tillfällen att reflektera. Drömumgänge är bra för det personliga växandet, som alltså inte avstannar vid någon viss ålder.