Samtal om ett enklare liv. Maria Calmestrand, Marianne Galle Modigh, Torkel Åström, Lena Calmestrand och Bengt Nilsson är några av deltagarna i studiecirkeln om frivillig enkelhet. ”Det viktigaste var att få prata ordentligt med andra om hur man vill leva sitt liv”, enas de om.
Trollhättan – För mig handlar inte frivillig enkelhet om att klä sig i säck och aska och börja leva utan el och vatten. Snarare går det ut på att granska sin egen vardag för att se om det finns något som går att rensa bort. Det kan handla både om onödiga materiella saker och om relationer som dränerar en på energi, säger 51-åriga Marianne Galle Modigh.
Vi träffas i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler på Storgatan i centrala Trollhättan. På det långa bordet i möteslokalen står värmeljus och två nybakade äppelkakor. Det skickas runt koppar och en doft av kanel sprider sig i rummet när cirkelledaren Lena Calmestrand häller upp teet.
Runt det här bordet samlades deltagarna i studiecirkeln om frivillig enkelhet under fyra träffar i våras. Det började med att Lena Calmestrand läste en tidningsartikel om en liknande grupp. Eftersom hon tyckte att det lät intressant, tog hon kontakt med arrangören och fick då studiematerial skickat till sig.
Hon bestämde sig för att dra igång en egen cirkel och kontaktade Studieförbundet Vuxenskolan i Trollhättan, som genast nappade på idén. De satte in en annons i lokaltidningen och första gången dök ett tiotal personer upp. Ett par hoppade av efter första träffen, men resten tyckte att det var intressant och har fortsatt att träffas i nätverksform även efter studiecirkeln. Till våren planerar de att dra igång en fortsättningskurs.
– Jag tror att det finns en längtan hos många att få stanna upp och reflektera över sitt liv och sin plats på jorden. Vi renoverar och restaurerar våra grejer hela tiden, men tar inte hand om oss själva, säger Lena Calmestrand.
Studiecirkeln utgick från boken Circle of Simplicity som skrivits av den amerikanska författaren Cecile Andrews. Vid varje träff valde deltagarna ut ett tema och pratade om det. Ena gången kunde det handla om att rensa i sin röra. Nästa träff stod miljöfrågorna i fokus. Ofta flöt dock ämnena ihop och den ena tankegången ledde till den andra. Allra mest värdefullt var att få prata ordentligt med andra om hur man vill leva sitt liv.
– De naturliga samtalen mellan människor har ju nästan helt försvunnit. Om man känner att man behöver prata med någon får man ringa till en terapeut och beställa tid. Har man turen att få komma dit inom en inte allt för avlägsen tid, måste man sedan betala för samtalet, säger 57-åriga Lena Calmestrand.
Även om det var hon som ledde studiecirkeln eller samtalsgruppen är hon noga med att påpeka att det i sådana här sammanhang inte finns några lärare utan bara elever. Alla har sina unika livssituationer och egna vägar till förändring. Däremot kan man genom att berätta om sina egna erfarenheter, väcka nya tankar hos andra.
– Det är viktigt med rätt personkemi i en sådan här grupp, säger 33-åriga Torkel Åström. Man vill ju komma förbi det ytliga vardagspratet och närma sig de viktiga frågorna i livet. Eftersom man då kan komma in på lite djupa och känsliga saker, gäller det att man har förtroende för övriga i gruppen.
En sådan lite känslig erfarenhet som flera i studiecirkeln delar är att de har ”gått in i väggen”. En deltagare är långtidssjukskriven på andra varvet efter att ha blivit utbränd inom vårdsektorn. För en annan blev pressen för stor när arbetsuppgifterna på verkstaden blev svårare och svårare – samtidigt som tempot ökade.
– Själv drabbades jag av tvångssyndrom i 18-årsåldern och då rasade mycket i min värld. Det är nog ingen slump att flera av oss i studiecirkeln har gått igenom någon form av kris. Ofta krävs det att man råkar ut för något för att man ska ställas inför de här frågorna på allvar. Om allt bara rullar på är det bekvämast att bara fortsätta i gamla hjulspår, säger Torkel Åström.
Marianne Galle Modigh nickar instämmande från andra sidan bordet:
– Efter att jag hade gått in i väggen blev jag tvingad att försöka hitta ett nytt sätt att leva. När jag var som sjukast satt jag hemma i soffan med hjärtklappning och snurrande huvud. Jag visste inte om jag skulle dö i hjärtattack eller hjärnblödning först. För mig handlar frivillig enkelhet därför mycket om att sätta gränser kring mig själv och hushålla med min energi.
Mellan samtalsträffarna fick gruppen i uppgift att göra olika praktiska övningar för att försöka förändra – eller förenkla – något
i sitt liv. För flera handlade det om att rensa i röran. Att tömma lådor fulla med skräp, gå igenom högar med gamla tidningsklipp eller göra sig av med prylar som bara låg och samlade damm.
– För att tänka klart måste man få struktur i tillvaron. När hemmet översvämmas med papper och kläder har man ofta motsvarande röra inom sig. Att rensa ut hemma har för mig varit ett slags inre reningsprocess, säger Lena Calmestrand.
– För min del har det mest handlat om att försöka rensa
i umgängesröran, fortsätter Marianne Galle Modigh. I stället för att säga ja till alla, försöker jag prioritera de personer som jag verkligen har ett utbyte av och som får mig att må bra.
En annan fråga som varit uppe på bordet flera gånger är konsumtionstrycket i dagens samhälle. Shopping har blivit en av de populäraste aktiviteterna utanför hemmet och att ha många och dyra prylar ses som ett tecken på framgång. Även om deltagarna har lite olika syn på konsumtion, skriver alla under på att det finns en frihetskänsla i att omge sig med färre saker.
– Många människor tycker ju att tillvaron är för pressad, men de flesta känner sig maktlösa inför situationen. Ofta tror jag att de känner sig låsta av alla materiella saker – hus, bilar och sommarstugor som de måste ta hand om. För att kunna betala av på lånen tvingas de dessutom jobba mycket och har inte tid att göra sådant som ger dem påfyllning, säger Lena Calmestrand.
Bordsgrannen, 40-åriga Bengt Nilsson, lyssnar uppmärksamt och instämmer sedan:
– Jag är ju inte beredd att lämna konsumtionssamhället helt, men efter studiecirkeln har jag börjat sälja av en hel del saker på loppis. Dels är det skönt att få rensa i hyllorna, dels är det bra för självkänslan att få in lite pengar och inte bara leva på bidrag, säger han.
Samtidigt kan ju materiell rikedom innebära en viss trygghet och bekvämlighet – eller?
– Visst, säger Marianne Galle Modigh. Särskilt för mig som ensamstående mamma vore det tryggt att veta att det flöt in en viss summa pengar varje månad och att jag kunde handla utan att behöva oroa mig för att pengarna ska räcka. Men allt har ett pris. Om jag tvingas välja mellan den tryggheten och att gå tillbaka till min gamla arbetssituation, lever jag hellre enklare och med lite större otrygghet.
Hon och flera andra i studiecirkeln befinner sig just nu i en omorienteringsfas yrkesmässigt. Deras kroppar och psyken har protesterat högljutt mot den arbetssituation de tidigare hade, så nu måste de hitta nya sätt att förhålla sig till lönearbete. I boken Circle of Simplicity talas mycket om hur viktigt det är att försöka hitta sin egen unika stig genom livet och att jobba med något som känns meningsfullt och viktigt. Det är dock inte alltid så enkelt.
– Egentligen skulle jag vilja satsa på filmproduktion, men när jag nämnde det för en kollega avfärdade han det direkt med att det inte fanns några jobb inom kulturvärlden. I stället borde jag skaffa mig en teknisk utbildning, så att jag säkert fick en anställning efteråt, säger Bengt Nilsson.
– Jag blir så arg när jag hör sådant, säger Lena Calmestrand upprört. Det inom frivillig enkelhet som ligger mig allra varmast om hjärtat är just att man ska göra det man älskar och inte ge upp förrän man hittat sin plats i livet. Annars säger kroppen till förr eller senare.
Torkel Åström instämmer:
– Det jag bär med mig efter studiecirkeln är att det allra viktigaste är att vara ärlig i alla sammanhang. Bara om man är sann mot sig själv och bortser från andras åsikter och förväntningar kan man förändra sitt liv i den riktning man vill.
