Han har en standardöppning, Robert KC Forman, när han ska hålla workshop med sökare i olika delar av västvärlden. Han säger: Beskriv med så enkla ord som möjligt en andlig upplevelse som du har haft i ditt liv.

Och folk berättar. Såväl i Stockholm där Bob Forman var i mars som i hemlandet USA. Där leder han en organisation som vill fånga upp vår tids så kallade ”grassroots spirituality” – en rörelse över trosgränserna som han betecknar som den största på flera hundra år.

Har så många moderna människor verkligen upplevt något de skulle kalla för andligt?
– Alla jag mött har varit med om något åt det hållet, säger Bob Forman och förklarar vad han menar: stunder då livet tycks särskilt meningsfullt, då man får en stark känsla av närvaro, då sinnena öppnas mot det universella.

Själv berättar han om kisspausen han gjorde med bilen på väg till Cape Cod för några år sedan. Han gick ut bland de magra tallarna, det knakade extra starkt under stegen – och plötsligt blev världen djupare, rymden mer gripbar, han själv påtagligt levande. Samtidigt hade han ingen aning om vad det var som hände.
– Många människors andliga upplevelser är precis så där, hävdar han där han sitter i en fåtölj i Mälardalen – ett område som i olika undersökningar klassats som världens mest avkristnade.

För Robert KC Forman från The Forge Institute (”Smedjan”) är sekulariseringen här bara ett typiskt uttryck för gräsrotsrörelsen i det religiösa fältet. Precis som på andra håll i väst tappar människor allt mer intresset för institutioner, lärosatser och guruer – men inte för det andliga. Tvärtom, skulle Bob Forman säga även om svenskarna. Han uppfattar oss som ”a very spiritual people”. Vid hans senaste besök i mars ville ytterligare två utvecklingsgrupper starta med The Forge Institute i ryggen. Den första svenska gruppen berättade vi om i går.
– Folk måste få ha sina andliga erfarenheter utan att tvingas in under olika religiösa etiketter, säger Bob Forman. De blir bara frustrerade av alla färdiga dogmer som talar om för dem vad de ska tänka.

Precis som andra tendenser i väst, rör sig även religiösa intressen mot ännu mer individualism. Samtidigt längtar många andliga sökare efter att ingå i ett sammanhang, vet Bob Forman. De vill ha gemenskap och känna ett djup människor emellan. Dessutom har många ett behov av att träffarna ska leda till någon form av handling: Att arbeta för andra anses till och med som den högsta formen av andlighet.

Även som organisation tänker The Forge Institute i samma banor och har en hel lista med pågående projekt – som att ge andlig respons på globala förändringar av klimatet, uppmana företrädare för olika religiösa traditioner att offentligt erkänna att deras väg inte är den enda rätta eller att formulera en gemensam grund för människor med olika värderingar - ”A Global Spiritual Citizenship”.
Världspremiären för detta upprop till ett globalt andligt medborgarskap begick Bob Forman en marskväll i Sofia kyrka på Södermalm i Stockholm.

Mellan power point-bilderna nedanför predikstolen gjorde han som han brukade, frågade vilka som haft en andlig upplevelse i livet.
Av de cirka 130 stockholmare som lockats till kyrkbänkarna av annonser i dagspressen räckte ungefär hälften upp händerna.
Kanske inte så illa i världens mest sekulariserade område?
En Gallup-undersökning i USA visar att 32 procent av befolkningen tror på en universell kraft – vare sig man står utanför ett samfund eller känner sig öppen för andra former av andlighet än den tradition man tillhör. 50-85 miljoner amerikaner kan vara berörda av den här gräsrotsrörelsen, ”den största inom religionsfältet sedan Luther”, enligt Bob Formans bok Grassroots Spirituality (Imprint Academic 2004).

Och kontakten med den universella kraften sker inte så passivt, visar det sig. Folk söker alltmer en andlig gemenskap på egen hand, träffas i små grupper och är oberoende av formella ledare. De idkar självstyre, blir varandras mentorer och ser själva grupprocessen som en förutsättning för att utvecklas tillsammans. Metoderna kan skifta från meditation och schamanska ceremonier till kroppskänning och psykoterapi.

Återigen måste man fråga - vad är skillnaden mot gruppterapi?
– Jag tycker det är okej att använda vilken uppsättning tekniker som helst för att utforska sig själv, säger Bob Forman. Visst finns likheter, men psykoterapi handlar mer om att ta hand om saker i sin personlighet, hur man tänker om känslor, mönster, sin historia. Jag bryr mig bara om det andliga. Vi strävar mot sanningen på ett annat sätt än i psykoterapi.
Hittills har Bob Forman har följt några grupper i USA och Sverige under två, tre års tid och ser allt tydligare hur de har förmågan att öppna dörr efter dörr mot ”något större”.

Vad handlar det om då?
– Vi talar om det mystika rummet, förklarar han. Men ofta saknar vi ord för vad som händer.
Han beskriver det som en erfarenhet som passerar ens förståelse, ens språk. Man är till fullo närvarande men ändå bortom den formen av förnuft. Kanske har vi hört hur enstaka eremiter eller någon som mediterat i åratal kunnat erfara detta i sin ensamhet, jämför Bob Forman och hävdar: Här kan tillståndet uppnås tillsammans med andra.

Du menar att det är möjligt att få en mystisk upplevelse i grupp?
– Ja, och det är nytt. Vi kan alla vara där, i en öppenhet bortom ord och berättelser – och vi vet när någon är där med oss, när vi är där tillsammans.

Sedan påminner Bob Forman om att alla världsreligioner också omfattar en mystisk skola. Judendomen har kabbalan, islam sufismen, kristendomen sin kristna mystik. Buddhismen och olika former av meditation rör sig i samma område. Och här, vill han betona, kan ju alla kommunicera med varandra.
– Andlighet handlar i grund och botten om liknande erfarenheter och det är denna gemenskap jag vill verka för, säger Bob Forman. Där man med öppna sinnen utforskar det som vi alla ser är samma sak.

Så när New York-professorn med judisk bakgrund står i en stockholmskyrka och möter sekulariserade svenskar vill han göra oss uppmärksamma på vår världs fundamentala problem – att vi inte vet hur vi ska kommunicera över skillnaderna. För inte nog med att vi har olika kulturer, Sverige och USA såväl som Korea och Indien, vi har olika religiösa traditioner också. Där är det värst, menar Bob Forman. Folk fastnar, håller på sitt. Religionen skiljer människor från varandra. Andligheten, däremot, spränger gränser.
– Det är samma problem i hela världen. Om vi bara kunde lära oss kommunicera så att vi litar på varandra… Det handlar om verklig kontakt med sig själv och därmed verklig kommunikation med andra – barn, livskamrater, kolleger.

Visst, Bob Forman menar att vi måste börja med oss själva och våra relationer till varandra för att lösa världens problem. I det lilla möter vi ju det stora, påminner han.
De flesta i Sofia kyrka nickar ack så instämmande. En äldre herre räcker upp handen.

– Folk är så olika, börjar han, och det är ju en del av tillvarons mening. För några kan det vara mycket svårt att kommunicera över politiska och religiösa gränser. Är det ett bra eller dåligt fenomen att folk inte har den förmågan ...?
Bob Forman blir tyst ett tag. Sedan säger han:
– Jag har inget svar. Självklart är det okej. Men … om vi inte lyssnar till människor som är olika … Och inte vågar visa upp vår egen olikhet … Då blir problemen oundvikliga. Då lär vi oss aldrig att respektera varandra. Det är sådan isolering som förstör möjligheterna för vår jord.