Hans Liljenström är professor i biofysik vid Statens Lantbruksuniversitet. Han studerar medvetandet genom att mäta luktsinnets hjärnaktiviteter och göra datormodeller av resultaten.
När vi tänker, minns och känner aktiveras miljontals nervceller på bestämda ställen i hjärnan. Sinnesintrycken påverkar nervsystemets strukturer, varseblivningar ger svängningar i hjärnan och vi tuppar av om vi får en knock out.
Allt det där vet naturvetenskapen en hel del om numera.
Men vad får oss vakna och kontaktbara? Var sitter upplevelsen av ett ”jag”? Vad gör en människa medveten?
Det, däremot, har ännu inget svar.
– Många tror att vetenskapen aldrig kan komma åt hur medvetandet fungerar. Men… det vore ju fegt att ge upp, säger Hans Liljenström, biofysiker som bland annat ägnar sig åt datormodeller av luktsinnet för att förstå förhållandet mellan hjärnan och det mentala.
Han är nyligen hemkommen från en konferens i Edinburgh på temat. Ett tjockt program ligger kvar på soffbordet i vardagsrummet och jag hör hur han häller upp någonting i köket. Doften avslöjar vad han snart ska bjuda på: kaffe.
Samtidigt känner jag – mmm… – hur sugen jag är. Och minns morgonens latte på altanen. Allt det här blir min hjärna klar över på en femtedels sekund.
Däremot kommer jag aldrig att ha en aning om att mitt luktsinne också kan nosa upp feromoner och därmed kanske styra mitt val av partner.
– Varför blir viss information från luktsinnet medveten, och annan inte? Att förstå skillnaden kan vara ett sätt att komma åt medvetandeproblematiken, förklarar Hans Liljenström och tillägger att forskarna inte är överens om vad vårt medvetande är. Medan vissa anser att medvetandet enbart ska diskuteras mellan vetenskapsmän, bjuder andra in Dalai Lama.
De flesta ställer ändå upp på att vi gradvis blir alltmer medvetna om världen omkring oss (se grafik). Många menar också att medvetandet omfattar förmågan att minnas, tänka och känna. Att ha en jagupplevelse och kunna planera framåt. Här finns också sinnesintryck, varseblivning och uppmärksamhet.
Människan kan till och med härma hjärnans funktioner och skapa en dator som slår världsmästaren i schack. Eller en virtuell baby som reagerar på blodsockerhalter och skriker när den är hungrig.
Men är de medvetna?
– Nej, man blir inte medveten bara för att man kan lösa ett schackproblem, förklarar Hans Liljenström. Tänkande är inte lika med medvetande. Det är mycket medvetande som inte involverar tänkande – och tvärtom.
– Men så mycket vet vi nu: För att bli intelligent och medveten måste det pågå någon form av växelverkan med omgivningen.
Och denna form av växelverkan finns inte lokaliserad till några celler eller några specifika delar av hjärnan, förklarar Hans Liljenström och tar följande exempel:
Tänk dig att någon kastar en gul tennisboll till dig. I dag vet forskarna att olika delar av hjärnan aktiveras för att registrera att den är gul, att den är rund respektive att den rör sig. Ändå får du ingen splittrad information när bollen kommer farande.
– Trots att olika delar i hjärnan är aktiva upplever du helheten. Men vi vet i dag inte hur de här nervaktiviteterna på olika håll i hjärnan binds samman till denna helhet. Kanske är det en integration av aktiviteterna i hela systemet, på alla nivåer, som ger upphov till det vi upplever som medvetandet.
Och det systemet är för komplext för att vi helt ska förstå människans medvetande, menar Hans Liljenström.
Men, som sagt, det vore ju fegt att ge upp. Så forskargrupper i hela världen har fokuserat först på syn och hörsel, nu allt mer på luktsinnet, för att hitta vad de kallar ”medvetandets neurala korrelat”: Vad i hjärnans nervsystem är involverat i medvetandeprocesserna och hur står de olika delarna i förbindelse med varandra? När Hans Liljenström gör sina bio-matematiska modeller av luktsinnet handlar det om samma frågor, och låt oss gå tillbaka till kaffet i början. Doften från köket, och hjärnans snabba association till frukosten.
– Lukter kan lätt framkalla också en bild, säger Hans Liljenström och hänvisar till Prousts berömda Madeleinekaka. Däremot är det inte lika enkelt att se något och sedan känna lukten.
Att studera vilka processer som luktperception och luktminnen sätter igång i hjärnan är ett sätt att ta reda på vad som påverkar vårt medvetande, och även vad som styr vårt beteende, förklarar Hans Liljenström och lägger till en aspekt: Vilka faktorer spelar roll när informationen kommer från det omedvetna?
– Där kommer luktsinnet in, med feromoner som kanske styr vårt val av partner utan att vi har en aning. Att förstå vilka delar av hjärnan som då är aktiva, och vilken typ av aktivitet som pågår, kan också säga något om medvetandet.
Hittills har vi bara hållit oss till vad forskarna kallar ”medvetandets lätta problem” – det mätbara, det som kan objektifieras.
Betydligt färre forskar kring ”medvetandets svåra problem”: vår subjektiva upplevelse av att vara medveten. Vem kan forska på hur just jag känner en kaffedoft, på de minnen som den väcker hos just mig? Är kaffelukten i Hans Liljenströms näsborrar densamma som i mina?
– Allt det här är privata upplevelser som inte går att objektifiera, förtydligar Hans Liljenström och undrar om jag hört talas om qualia?
Det är medvetandeforskarnas begrepp för allt som har att göra med det subjektiva medvetandet, kvalitativa egenskaper som ingen kan mäta som en aktivitet i nervcellerna eller hitta på en specifik plats i hjärnan.
Hans Liljenström hänvisar gärna till filosoferna och är öppen för buddhismens syn på medvetandet. Samtidigt drar han en skarp gräns för sin roll som vetenskapsman: Här ska det vara strikt objektifierbart, för ”de lätta problemen är en delmängd i en större världsbild som jag har”.
– Medvetandet kanske inte bestäms av en viss struktur, utan av förmågan att integrera information från olika sinnens aktiviteter. Den formen av helhetsfunktion är något som i alla fall reptilhjärnan inte tycks ha.
Och däggdjuren? Är de mer medvetna?
– Där har vi stött på svårigheter med vad vi menar med medvetande. Människor är ju självmedvetna, vi vet att vi tänker. Hundar och katter kan också drömma och få mentala bilder av saker de inte har precis framför sig. Om vi anser att nyfikenhet, lekfullhet och drömförmåga ska vara tecken på medvetande hos djuren, var hamnar då fåglar?
Själva hamnar vi omedelbart i frågan om vad medvetandet haft för funktion i evolutionen. Hans Liljenström tror det har skett en gradvis medvetandeökning från enklare organismer till mer avancerade varelser. Om medvetandet hänger samman med nervsystemets komplexitet har vi kanske olika medvetandenivåer i olika kategorier – en för fågel, en för katt, en för människa.
Finns det något ännu högre medvetande?
– Det är inte konstigt för mig att se det så, men där går också gränsen för hur jag som vetenskapsman kan sträcka mig. Den avgörande majoriteten menar att nervsystemet är nödvändigt för medvetandet och att medvetandet är en produkt av hjärnan. Själv tror jag att en organism utan hjärna också kan ha ett slags medvetande, men att graden av medvetande är direkt kopplad till organismens komplexitet.
Och nog skulle man vetenskapligt kunna särskilja ett antal olika nivåer av medvetande som kan kopplas till nervaktiviteter, tror Hans Liljenström och berättar: Vi har klara nivåskillnader under olika vakenhetstillstånd och även under vår utveckling som barn. Senare i livet vidgas medvetandet gradvis genom en allt större och allt mer komplex växelverkan med omgivningen.
– Kanske vi kan uppleva att medvetandet finns också i delar av verkligheten som vi inte ser, funderar han vidare. Men då behöver vi nog försätta oss i tillstånd som vi inte har till vardags, till exempel genom meditation.
Hur långt kan vi gå?
– Jag tror vi kan utsträcka vårt medvetande i tiden och rummet, så vi känner oss alltmer delaktiga i en större och större helhet.
Så här fungerar det, menar Hans Liljenström: Vårt medvetande är kopplat till vårt ”jag”, och jaget är kopplat till tänkande och minne. Ett vidgat medvetande handlar mycket om att lära känna detta ”jag”. Men det är när vi släpper fixeringen vid det egna jaget som vi kan leva mer etiskt i ett globalt perspektiv – och det, menar han, är en viktig del av mänsklig utveckling.
– Jag tror att medvetandet är en fundamental egenskap i universum, och direkt kopplat till meningen. Meningen är att vi ska utveckla medvetandet. Det tror jag mänskligheten som sådan är på väg att göra.
