”Medvetandet är en ocean med oanat djup”

I en kärleksrelation jag hade i 20-års åldern fick jag första gången en upplevelse som starkt påminner om den som Anna Bornstein fick under lyktstolpen. Den kom alldeles spontant. Aldrig har jag känt mig så nära mig själv och samtidigt som jag var en del av allt. Det fanns ingen tid bara oändlighet. Framförallt befann jag mig i ett tillstånd helt utan ångest och rädsla. Jag minns att jag tänkte att om jag dör nu spelar det ingen roll samtidigt som jag var oerhört levande. Upplevelsen återkom några gånger men inte efter 30-årsåldern. Tänk om jag skulle få uppleva detta igen! Kristina

Redan som liten – nu är jag 73 – kunde jag, bara genom att titta in i ögonen på min egen spegelbild, och – ställa frågan: ”vem är jag” leda mig själv ”från ytan mot djupet”. Jag betraktar koncentrerad min spegelbild – en främling – och hela jag-känslan är borta. Hittills har jag kunnat ”kalla mig tillbaka”, men jag är rädd att ”fastna” och gör numera aldrig om experimentet. Är detta självhypnos eller något annat?
Flo
Det finns ett kollektivt medvetande, som är större än det individuella. Det är tillvarons andliga dimension och innefattar dess språk, religion, historia, rättsuppfattning, smak – kort sagt dess kultur. Denna andliga pool förhåller sig till det enskilda medvetandet som lufthavet omkring oss till den luft vi har i lungorna. Den är, liksom luften, en öppen och gemensam resurs. Den kan vi andas in (inspiration), ta del av och lagra i vårt minne. Om den inte passar och vi är fria så kan vi kanske fly någon annanstans där vi tycker den känns bättre.
I vårt språk avslöjar den sig i uttryck som ”tidsandan”, ”allmänna meningen”, ”det ligger i sakens natur” och liknande. Det är inget transcendent eller mystiskt med det andliga, det är bara det, att det är över-individuellt.
Sven Lenninger


Enligt min uppfattning består vår hjärna rent vetenskapligt biofysikaliskt av, förutom ett visst mått av energi, det vill säga elektricitet, fundamentalt av materia, det vill säga av ”kött och blod”.
Vad består materia av? Jo, rent vetenskapligt av molekyler, atomer, atomkärnor, partiklar, kvarkar, subkvarkar, strängar ... Ja, finns överhuvudtaget universums minsta beståndsdel?
Den största gåtan är väl inte ”medvetandet” utan i stället paradoxen att vår hjärna, bestående av materia, tror sig kunna förklara och förstå sig själv. Min egen lilla hjärna kallar detta för en obesvarbar paradox.
Olle Anderby

Denna sommar har jag bland annat läst om sinnenas intelligens, SQ (Danah Zohar och Ian Marshall). Författarna beskriver de kemiska processer som alstrar de i artikeln (SvD 14/8) omskrivna 40 Hz-oscillationerna som finns överallt i hjärnan, i olika system och på olika nivåer. Författarna tar även upp att det föreligger en analogi mellan kvantprocesser och våra egna inre upplevelser och tankeprocesser och laddningarnas korrespondens med omgivningen. De tar även upp de olika kulturernas beskrivning (även historiskt) av och påverkan på människors SQ och den kollektiva mentala funktionen.
Just som jag läst artikeln i SvD får jag en halvtimme senare en bok i min hand. Slår upp den, på sidan som kommer upp står rubriken ”Har vissa insekter kollektiv intelligens?”. Nog finns det tillfälligheter som man undrar över, varför fick jag den här boken i min hand just nu, varför kom just denna sida upp precis nu, när jag funderade på om jag skulle kommentera artikeln och varför har jag just nu avslutat boken SQ som legat och väntat i min bokhylla i mer är två år. ”Kände” jag till att ni skulle ta upp detta ämne som jag tycker är så intressant? Spännande, fortsätt gärna med ämnet.
Fysik-biologi-intresserad

Tre märkliga resor i medvetandet har jag varit med om. Den första gången hade jag tokstressat hem från jobbet en eftermiddag för att träffa min mans revisor som skulle komma och gå igenom firmans resultat. Revisorn är en knarrig gammal gubbe som är jobbig att lyssna till, så jag såg inte fram emot mötet alls.
Han var något sen så jag gjorde en kopp te och satte mig i en fåtölj och tittade ut i trädgården medan jag smuttade på teet. Då såg jag plötsligt som ett starkt ljus, ett vitt sken utomhus, jag blev helt lugn och genomfors av en enorm lycka och ett fantastiskt välbefinnande. Gissar att jag hade lyckats försjunka i ett djupt meditativt tillstånd utan att jag visste hur man gör, känslan var så fantastisk. Jag har sedan dess många gånger tänkt att det kanske är så som religiösa människor känner det när de tror sig ha fått en uppenbarelse av Gud?
Nästa händelse inträffade en dag när jag satt på ett café på Götgatan med min dotter och tittade ut på förbipasserande bilar och människor. Plötsligt upplevde jag en sådan total närvaro, som om resten av mitt liv är en förbiflimrande film som plötsligt stoppade och jag kände, såg, hörde, upplevde verkligheten på ett helt nytt sätt. Det höll i sig bara några minuter, sen var allt som vanligt igen. Men det var en underbar känsla och jag mådde otroligt bra av händelsen.
Den sista händelsen var en vanlig höstkväll när jag gick ut med hunden. Men denna kväll var det som om något speciellt fanns i himlen, en närhet av något gott, som om en sällsam, stark, vänlig, kärleksfull kraft fanns i luften. Hade jag mött någon på vägen hade jag säkert frågat om de också kände att det var något speciellt på gång. Som om hela luften var fylld med kärlek, värme, något gott. Jag kände mig helt lugn och trygg, som att inget farligt skulle kunna hända och jag tänkte att så här kände kanske de tre vise männen, att det var något speciellt på gång. Men vad?
Eva, 48 år

Om medvetandetutveckling är den Stora Resan alla människor gör genom livet och om det är där det meningsfulla, det vackra och det kärleksfulla hittas, så måste både individen och hela samhället byta fokus, från det materiella och objektiva, till vad som händer på djupet av vårt medvetande.
Medvetandeutveckling borde i så fall vara högsta längtan och bli högsta prioritet både för barn och vuxna, och metoder för detta bli var människas ägodel. Politik, ekonomi, hälsovård och läroväsende skulle drivas i en mer långsiktig och helhetsomfattande riktning, mot det som gör både människor och miljö lycklig. Vi kanske kan våga göra det som är rätt på djupet, det som kommer med glädje och lätthet, det som fyller och inspirerar till osjälvisk handling, redan nu i stället för att vänta till nästa sommar.
Henrik Friman

Joseph Beyus gjorde ett bra konstverk som hette ”låda för att mäta intuition”. Det var en trälåda som hade mått på insidan. Denna låda skulle man fylla med intuition. Det var ett genialistkt konstverk som visar på det absurda i att försöka med empirisk vetenskap blottägga det som finns, men som vi ändå inte kan ta på.
Marcus

Tänk att med all vår vetenskap och alla våra framsteg så vet vi fortfarande så lite om det allra mänskligaste. En trevlig artikel för oss fåtöljfilosofer som påminner mig om varför jag läser SvD. B.L.A.

Två skäl till att vara missnöjd med en rent materialistisk bild av medvetandet:
1. En hjärnforskare som visste allt om de elektrokemiska processer som pågår i min hjärna skulle inte finna några upplevelser bland dessa utan bara elektrokemiska processer.
2. Hjärnforskaren skulle inte heller veta vad det är jag upplever (om han eller hon inte frågar mig, men får då information om min hjärna indirekt och filtrerat genom medvetandet).
Filosofen

Tänk om fler kunde förstå vikten av att skåda inåt, av att utforska och bemästra sitt eget medvetande. Medvetandet är som en ocean, med djup som vi inte anar. Vi lever i vågorna på ytan. Vi kastas hit och dit av tankar och känslor, utan någon kontroll.
Men under detta ytliga finns stillhet, medkänsla, lugn. Om vi kommer i kontakt med det kan vi leva hela, meningsfulla liv.
Martin

Medvetandet är en produkt av hjärnans elektro-biokemiska funktion. Bara för att vi ännu inte kan förstå hur hjärnan fungerar så betyder det inte att det finns tomtar och troll i huvudet. Argus Mittiprick

Jag blir så trött på alla dessa ”andliga” människor som ska uppnå medvetenhet genom att utestänga världen och försvinna bort till bergen flera år för att känna sig fria. Verklig andlighet, insikt och medvetenhet finns i det dagliga livet, vårt vardagsliv och i möten med andra människor. Det är vad vi gör med vår medvetenhet i det dagliga livet som utvecklar oss som människor. Sara