Jag var klassens mest övertygade ateist. Samtidigt var jag en sökare som tänkte och undrade mycket över vår tillvaro. Jag begrep att det mesta kan vi inte förstå med våra begränsade fem sinnen, och när inte ens nobelpristagarna kunde ge några förklaringar gav jag upp mitt sökande. Kyrkan kunde definitivt inte ge mig några svar.

Hela mitt liv ändrades när jag fick en bok om människans dolda resurser eller det latenta ”högre” medvetandet. Den boken ledde mig in på ett sökande inåt i stället för till religiösa eller vetenskapliga skrifter. Detta var 35 år sedan. Ordet Gud kan jag ibland använda, mest för att det är enklare än att säga ”Helheten som vi är en del av” eller ”Den höga frekvens/energi/skaparkraft som allt och alla bär inom sig” från mikro- till makrokosmos.

Kerstin Nordin

Jag tackar för en intressant Idagserie. Men i samma andetag får jag erkänna att jag är lite besviken över att artiklarna inte borrat ytterligare ett snäpp djupare. Som man traditionellt definierar begreppen tro, religion och Gud är jag

1) icke-troende, men om jag själv får definiera begreppet har jag en djup och stark tro

2) icke-religiös, men jag menar att jag är religiös

3) ateist, men även här finns komplikationer, ty borrar man vidare tror jag på Gud.

Så länge diskussionen på universiteten, i media, i kyrkliga sammanhang och i ideella föreningar som Humanisterna inte förmår famna komplikationerna i dessa och andra centrala religiösa, andliga, begrepp som successivt växt fram sedan den moderna tiden början – och som jag lagt ner väldigt mycket möda på att försöka ge ord åt – kommer jag att känna frustration.

Carl Gustaf Olofsson

Jag tror inte som Marcia Cavalcante Schuback att Gud oåterkalleligt är borta – att han inte orkar med oss. Tvärtom! Jag tror, att Gud är den, som en gång i historien gick in i våra liv, in i vår destruktivitet, tog den på sig in i döden på ett kors och övervinner, omvandlar till nytt liv och att detta skedde inte endast en gång utan sker dagligen, nu. En psykisk dynamik av död, uppståndelse och liv här och nu i mitt och mina medmänniskors liv.

Eva Tiselius Bohlin

Varje morgon lägger jag mitt liv i Guds händer. Jag är 90 år men har många aktiviteter. En dag i veckan besöker jag fångar på Kronobergshäktet, en dag i veckan läser jag sagor på ett dagis, en dag i veckan sitter jag och pratar med flyktingar och hemlösa på Ny Gemenskap. På fredagskvällar står jag med en ekumenisk grupp på Medborgarplatsen och serverar kaffe, te, smörgåsar och bullar. Måndagskvällar leder jag en bönegrupp och resten av tiden ägnar jag mig åt Moder Teresas sjuka och lidande medarbetare i Skandinavien, besöker dem, korresponderar med dem och talar i telefon med dem. Mina vänner frågar mig hur jag orkar. Men det är Gud som ger mig kraft. Utan honom kan jag inte göra någonting.

Karin Wiking

Jag är lärarstudent, humanist, feminist, troende och religiös. Det som gör mig ledsen är att så många idag försöker förneka att människan är just, som ni skriver, en spirituell och andlig varelse. Alla kommer vi någon gång att drabbas av, om inte lyckliga, heliga, rent av andliga ögonblick, så tider av sorg och smärta. Då klarar sig, enligt min mening, inte människan ensam.

Vi människor kommer aldrig veta och förstå allt som vi vill veta och förstå. Det är ett faktum. Jag tror att upptäckten av den andliga avlastningen kan förändra liv. Och om man inte själv vill eller tror sig finna den, så är det, enligt mig, av största vikt att man har förståelse för andra människors religiösa, om inte övertygelse, så sökande.

Jenny Bergmana

Inom buddhismen är det centralt att inte ”tro” på Gud. Gautama Siddharta uttryckte det så, att innan man tar ställning till frågan om Gud existerar, bör man meditera över människonaturens oförmåga att lösgöra sig från illusionerna. Först när individen klarat av att se igenom sinnets många illusioner och blivit (ordentligt) ”upplyst” (= mött/blivit Buddha) är man redo att ta sig an frågan om Gud existens och väsen.

Torgny Salén

Jag är 94 år gammal och har trott på Gud sedan jag var 6 år. När jag blev 11 år läste jag Nya testamentet och fick ett personligt möte med Jesus Kristus. Sedan dess har mitt liv varit att följa och lyda Guds ande i mitt dagliga liv. Detta har alltid hjälpt mig, såväl i svåra som i glada stunder.

Suzanne Sandberg

Gud är nog det mest namnkunniga, välkända begreppet på vår jord, därmed också det starkaste varumärket! Coca cola och Bill Gates/Windows kommer långt efter. Då är det egentligen omöjligt att hävda att han/hon/det inte finns.

Martin Bursell

Jag har funnit ett nytt liv mycket tack vare den nya andligheten och vill påpeka att den inte baseras på individualismen, o gud, nej tack, snarare tvärtom. Ego hos människan är det farligaste som finns. Den avskiljer oss från andra, den skriker efter makt, pengar och berömmelse. Alla andliga lärare i västvärlden vänder ryggen mot individualismen och predikar om samhörighet, en union av allt som existerar i universum.

Edita Back

Vårt språk begränsar oss i vårt tal om Gud. Alla försök att förklara det oförklarliga är dömda att misslyckas. Och ändå försöker vi. Ju fler människor som ger sin version av vad Gud är, desto bättre lyckas vi fånga något väsentligt om Guds väsen. Låt oss fortsätta sätta ord på vår längtan, vårt hopp och vår tro.

Katarina Frisk

All erfarenhet visar att det finns mycket ”andlighet” som inte har något att göra med Gud/Skaparen. Bland exempel jag först kommer att tänka på: ateistiska buddister, schamaner, spiritister, satansdyrkare. Det som det framför allt finns behov av att skilja på är å ena sidan religion/religiositet (med eller utan tro på en ”personlig” Gud) och å andra sidan verklig Gudsgemenskap. Mitt i allsköns ”andlighet” som nu tycks välla in i Sverige finns faktiskt hela tiden en fåra av levande Gudsgemenskap.

Leif Olsson

Att det finns ett ord som Gud är en konvention. Människan i olika kulturer har enats om att ordet Gud, och inte exempelvis Kerstin, är ett bra och användbart ord, även om det funnits olika uppfattningar om vad ordet Gud refererar till. Men oavsett hur man tolkar ordet Gud är det en religiös symbol och har en religiös funktion.

Symboler (tecken) som till exempel vägskylten hänvisar till något faktiskt i verkligheten. Vägskylten med ett stort Z varnar för skarp kurva och bilföraren vet att farten bör saktas ner. Symbolen Gud är meningsfull för den religiösa/andliga människan för att den svarar mot hennes subjektiva och känslomässiga erfarenheter och inte för att den ersätter något ting eller företeelse som kan bevisas med vetenskapliga fakta.

Maria Rönn