I början av december 2006 samlades tre norska familjer i en rättssal i Strasbourg. Inför 20 domare i Europadomstolen (den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna) försökte de bevisa att den norska staten har kränkt deras religionsfrihet och föräldrarätt.
Allt har sin upprinnelse i att ett nytt religionsämne infördes i den norska skolan 1997. Ämnet, som var obligatoriskt för alla elever, fick namnet kristendoms- och religionskunskap samt livsåskådning (KRL).

- Min son Eivind, som var 10 år då, blev hemskt upprörd. Från att ha undervisats i etik och livsåskådning fick han i stället, menar vi, en kamouflerad kristendomsundervisning, säger Carolyn Midsem som var med på rättegången i Strasbourg.
Carolyn och hennes familj är en av totalt sju familjer som tillsammans med Human-Etisk Forbund, det norska humanistförbundet, dragit den norska staten inför rätta. I dag är Eivind 19 år och har gått ut skolan. Han gick i
femman när det nya ämnet infördes.

- Eivind fann ämnet provocerande. Och det gjorde flera av hans klasskamrater också. Han gick i en skola i Oslo med ungefär 40 procent invandrare, barn från hela jordklotet, varav många var muslimer. Flera vägrade att läsa i boken eller satt med fingrarna i öronen. Deras nya läroböcker var uppbyggda som en andakt. De knöt ihop bibelberättelser med aktuella frågor i barnens vardag. Kristendomen presenterades som svaret på alla frågor, säger Carolyn Midsem.

- Ett kapitel handlade till exempel om rädsla. Barnen fick svara på frågor om vad de var rädda för och vem som kan trösta. Texten illustrerades med en stor bild på Jesus som lugnar stormen på Genesarets sjö, säger Carolyn Midsem vars kritik främst gäller undervisningen i låg och mellanstadiet.
I högstadiet tycker hon att undervisningen blev mer kunskapsorienterad och ”lite mindre söndagsskola”.
Bente Sandvig, som arbetar som fackchef på Human-Etiskt Forbund och har drivit rättsfallet från deras håll, ger ett annat
exempel:
- I min dotters lärobok handlade ett kapitel om hur vi kan vara snälla mot varandra och sedan berättades det om kristna helgon och den barmhärtiga samariten. Eleverna får lära sig en religiös skapelseberättelse från första klass, men de får inte den naturvetenskapliga förklaringen förrän i åttonde klass. Kunskap hålls ifrån dem.

Före 1997 kunde eleverna välja kristendomsundervisning eller ett neutralt etik- och livsåskådningsämne. Man kunde också ansöka om att helt få slippa undervisning. Men efter 1997 var det nya religionsämnet KRL obligatoriskt för alla. Föräldrar i Oslo bildade en föräldraaktion som protesterade.
- Att tvingas kritisera lärare och rektor är inte lätt. Man är rädd för att barnen ska få lida för att de har en ”jobbig förälder”. Eivinds lärare tog illa upp när jag ifrågasatte undervisningen. Men det här är så viktigt. Skolan är inte en arena för religiös indoktrinering, säger Carolyn Midsem.
Bente Sandvig och Carolyn Midsem medger att de flesta föräldrar ändå tycker att
ämnet KRL är bra. De förklarar det med att den norska statskyrkan har en stark ställning i landet, 85 procent är medlemmar.

Human-Etiska Forbundet och de sju familjerna har förlorat i alla tre rättsinstanserna i Norge. Fyra familjer gick då vidare till FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève där de vann 2004. De tre resterande familjerna lade fram sin sak för Europadomstolen i Strasbourg två år senare.

Efter segern i FN ändrade den norska staten på en del formuleringar i läroplanen och informationen till föräldrarna stärktes. Dessutom ändrades reglerna för att göra det enklare att söka ledigt från vissa delar av undervisningen. Och i läroplanen står det att ämnet varken ska vara en förkunnelse eller religionsutövning av något slag.
- Jag är jurist. Jag har läst de ändringar staten har gjort. Det är ren semantik och betyder ingenting i verkligheten. Eleverna ska lära sig psalmerna, men de behöver inte sjunga dem. De ska kunna trosbekännelsen, men de behöver inte säga den. Jag har inga problem
med att min son lär sig psalmer, Fader vår eller besöker en kyrka. Det jag är emot är att kristendomen presenteras som svaret på alla livets frågor, säger Carolyn Midsem.

Gunnar Mandt är avdelningsdirektör på utbildningsdepartementet i Norge och har följt rättssaken sedan den började, som representant för den norska staten.
- Om man ser på utvecklingen i världen, med religionsstrider och konflikterna kring bland annat karikatyrerna av Muhammed, så inser man att vi behöver mer kunskap om olika religioner. Norge var fram till 1970 ett väldigt homogent land, men i dag har vi ungefär 8 procent invandrare i landet. I Oslo är siffran 30 procent. Vi behöver föra en interkulturell dialog.
Ämnet KRL går igenom alla religioner, filosofi och etik även om fokus (55 procent av undervisningstiden) ligger på kristendomen. Och kunskap om kristendomen är viktigt, enligt Gunnar Mandt, för att förstå det norska samhället och dess kulturarv.

Men om KRL nu är icke-konfessionellt och vill samla alla elever, varför ska man
då kunna få ledigt från delar av ämnet?
- Det är en säkerhetsventil för föräldrarna. Det finns alltid några som tycker att vissa delar är stötande. Vi har samma möjlighet när det är simundervisning eller sexualkunskap i skolan. Även i hemkunskap kan man få ledigt från vissa lektioner, en del äter inte griskött till exempel, säger Gunnar Mandt.

Kan du förstå föräldrarnas oro?
- På en så personlig fråga svarar jag nu som privatperson, och inte som representant för staten. Jag kan inte se att de här sju familjerna i rättegångarna är en förföljd minoritet som man ibland kan få intryck av. Det är en resursstark grupp, en akademisk elit, som är duktiga på att tillvarata sina intressen.
- Det jag inte kan förstå är att de inte ser värdet av en gemensam religionsundervisning med tanke på hur det ser ut i världen med alla religiösa konflikter som pågår. Just därför är det ju så viktigt att lära sig mer om olika religioner.